Som den kulturmarxist jag är så köpte jag böcker från förlaget Tankekraft (ej köpt reklam eller något, tycker bara Tankekraft ger ut så jävla schyssta böcker), bland annat Den endimensionella kvinnan av Nina Power som bjöd på intressant läsning angående modern feminism.
Det finns en tendens bland feminister idag, nämligen en enorm rädsla för att vara tråkig eller opiffig. Det ska intygas in absurdum att man minsann visst kan raka benen, armhålorna, sminka sig, bry sig om kläder och så vidare samtidigt som man är feminist. Inte för att jag tycker att man inte kan det, men jag tänker att det ligger en fara i detta ständiga intygande av att det är så. Det säger väl sig självt att du kan vara för jämlikhet mellan män och kvinnor och samtidigt raka benen, behöver det ens nämnas?
Väldigt mycket feministisk retorik bygger idag på att en ska ”unna sig” diverse grejer, som kan vara allt från en massagestav, ett skönt ligg eller manikyr. Detta är feministiskt eftersom motsatsen vore att förvägra sig detta, och vilken feminist kan vilja att kvinnor ska vägra sig själva något de känner en impuls att göra? Ibland går detta till och med så långt att det rentav uppfattas som feministiskt att raka benen och ofeministiskt att kritisera denna tendens för att en inte ”ska lägga sig i andra människors val” eller liknande.
Denna kortsiktiga njutningslystnad har på sina håll kapat feminismen och gjort om den till något slags argument för konsumism, där precis allt kan vara feminism. Nå, en kan väl tycka att det är feministiskt i någon mening, att kvinnor för en gångs skull får stå i fokus och få sina begär tillfredsställda. Frågan är om det någonsin kan vara en progressiv rörelse som på allvar förbättrar villkoren för kvinnor. Om man dessutom är lagd åt vänsterkanten borde man verkligen se upp med den här typen av feminism.
Nå, mer om detta i denna bok som jag rekommenderar. Den finns att låna på Stockholms bibliotek (och säkert även många andra) och går att läsa ut på kanske tre dagar.
Det du beskriver angående rakade ben påminner mig om när Stephenie Meyer försökte påstå att Twilight var feministisk, eftersom feminism tydligen handlar om ”kvinnors frihet att välja”, och att Bella därför var en feministisk karaktär eftersom hon fick göra ett fritt, opåverkat val. Vilket ju i princip betyder att alla ”fria val” som kvinnor gör per automatik blir feministiska.
Som den där krönikan där författaren påstod att det var en ytterst feministisk handling att köpa jättedyra väskor eller skor som Carrie i Sex and the city, hittar den inte nu men vet att den skrevs någon gång strax innan första SATC-filmen.
Ja, det är ju absurt att tänka så, men motsatsen är ju minst lika absurd, som den hardcore radikalfeminismen där kvinnor som ligger med män är könsförärade och det finns tydliga regler som en ”riktig feminist” måste förhålla sig till där allt som kan tänkas tillhöra den patriarkala mainstreamkulturen är ett no no och ”Problematic!” (tänker på det som de driver med på den här sidan: http://isthisfeminist.tumblr.com/ ).
Och med tanke på hur både de patriarkala strukturerna samt den radikalfeminism vi nyss lämnat bakom oss tyck(te)s vilja säga åt kvinnor hur de bör leva sina liv och vad som inte är passande så förstår jag om vissa av de moderna feministerna slår bakut och ser det som feminism att få välja precis vad de vill..
http://www.dailymail.co.uk/femail/article-2165732/Holly-Willoughby-Betraying-women-going-barefaced-Says-Liz-Jones-says-real-feminists-trowel-make-up.html