Har på senare tid börjat notera privilegierade feminister (vita, ciskvinnor, medelklass) som gnäller över att feminismen inte längre är ”inkluderande” eftersom allting inte utgår från deras behov, deras situation, deras agenda.
Ciskvinnor som verkar tycka att det är ”livstilsfeminism” när trans*personer kräver könsneutrala omklädningsrum, när människor kräver rätten att könas rätt. Vita kvinnor som tycker att det är osysterligt när rasifierade skapar separatistiska rum och kräver att vita feminister gör upp med sin rasism.
Ta er samman och vara lite tacksamma över att den feministiska analysen inte börjar och slutar med er, era behov, era intressen. Det hade ju varit för jävla tragiskt om er analys var den sista anhalten, och det inte kom något nytt efter det. Var glada att någon kritiserar era teorier, era rörelser, och påpekar hur de kan förbättras.
Nej, det är inte elitism när det skapas teoribildning och vokabulär för att beskriva andra livssituationer än er egen, lika lite som det är det när feminister skapar ord för att beskriva kvinnors livssituation i ett patriarkat.
Dessa kvinnor som är så jävla inlärda i att få sätta agendan, vara feminismens nav, som plötsligt känner sig exkluderade och kränkta när det kommer något som för en gångs skull fokuserar på något annat.
Vad tillför dessa utfall egentligen till feminismen, tänker ni er? Vad tjänar rörelsen på att ni klamrar er fast vid er rasism, vid alla dessa normer som utgår från er och er allena?
Varför inte bara försöka vara lite öppensinnad, inse att det kanske finns fog för den här kritiken, att feminismen inte är någon lysande sol utan fläckar i ett i övrigt rasistiskt klassamhälle? Varför inte bara kolla en ordlista (lovar, det finns) istället för att gnälla över att ni ”inte förstååååår” vad ett ord betyder. Jag lovar, det går.
När jag först stötte på denna kritik ville jag slå den ifrån mig, så jag förstår reaktionen. Men jag sansade mig och insåg att det kanske inte är så jävla konstruktivt att bygga en rörelse för kvinnors rättigheter på en väldigt liten grupp kvinnors livssituation. Att det kanske är något rimligare att typ inse att bara för att en är kvinna så innebär inte det att en aldrig kan förtrycka någon. Att det kanske är rimligare att försöka ta till sig vissa saker istället för att, likt patriarkatet alltid gjort, börja gnälla om att det är elitism.
Jag har så svårt att förstå varifrån den kommer, den här önskan att alla skall inkluderas i allt, alltid. Det blir väldigt bisarrt när en rörelse/inriktning är så stor som feminismen; jag menar, den innefattar ju kvinnor från alla färger, samhällsklasser, utbildningsnivåer, sexuella läggningar osv. osv. (”innefattar” som i att det rent konkret existerar personer); det är givet att feminister kommer att skilja sig på många plan. Och det är givet att det kommer att finnas ett behov av undergrupper. Egna rum. Separatism. Jag menar, VARFÖR skulle en grupp jag inte ingår i vilja inkludera mig, och varför skulle jag kräva att få vara med? Jag menar, vad skulle jag bidra med? Jag fattar inte hur det här kan vara ett problem., och ibland undrar jag om jag är helt korkad och missar något uppenbart.
Ja, det är fan obegripligt. Speciellt då feminister brukar vara duktiga på att kritisera män för samma beteende.
Jag associerar till hur det kan bli på arbetsplatser, när kvinnor skall chefa över kvinnor. Ibland är det som om kvinnliga anställda kräver andra saker av en kvinnlig chef; man blir sur och tycker att hon är ”okamratlig” och ”otrevlig” för att hon är just chef (vilket ju är hennes jobb!) och inte också kompis. Det är som om kvinnor ofta tycker att en kvinnlig chef måste vara mjuk, gullig och bry sig om allt möjligt som egentligen inte är en chefs business bara för att hon är just kvinnlig chef (när blev man sur på en manlig chef för att han inte gullade med sina anställda?). Chefen i fråga blir en ragata för att hon beter sig som en chef, medan en manlig chef med samma beteende är … tja, chefig och har pondus. Kan ibland undra om det är något med hur kvinnor/flickor ofta fostras till att behaga; att de får lära sig från så tidigt att det är så viktigt att alla är polare med varandra, att allt är gulligt och att ingen någonsin får förargas osv. att det blir kortslutning när någon avviker. Det är lite obehagligt när jag ser det i min egen generation och de som är yngre än jag (vilket jag gör, typ dagligen), eftersom jag helst hade velat kunna skjuta det ifrån mig med att ”så var det förr” etc.
Var tvungen att kapa kommentaren mitt i, p.g.a. måste kolla om jag var blockad innan jag skrev en hel roman. 😛
Varför skulle du vara blockad?
P.g.a. förbannad i kommentarsfältet igår, tänkte jag. Jag har väl rent allmänt en känsla av att jag inte passar asbra in (lite för gammal, lite för sur, lite för akademiker, lite för många ord, lite för oradikal osv.) och jag trodde att jag kanske hade sparkat över ribban där.
Nej, absolut inte. Vet att du inte försöker trycka ner mig för sakens skull pga du brukar bete dig bra här, och det är verkligen helt okej att bli förbannad/besviken (dessutom på rimliga grunder, det medger jag).
Måste tipsa om att kolla på dokumentären Missrepresentation, finns på Netflix och documentaryheaven bl. a. Den tar upp det där dolda kvinnoföraktet, som att när en man säger något så kan det heta ”konstaterar”, medan om en kvinna säger något så kan det heta ”påstod”. (Detta är bara en droppe i havet av allt de tar upp). Alltså det är så deppigt men samtidigt ögonöppnande att se hur mycket patriarkatet genomsyrar hela vårat samhälle.
<3
Som ganska ny i feminismen måste jag säga att jag blir lite förvirrad av alla dessa diskussioner. Än är feminismen exkluderande, än är den inte det. Än ska den vara det, än ska den inte vara det. Jag minns att du någon gång skrev ett (säkert bland flera) inlägg om det exkluderande systerskapet och (rätta mig om jag har fel) att intersektionalitet är ett måste för den feministiska kampen. Men…nu menar du att feminism inte behöver vara inkluderande? Jag vet inte…jag skulle gärna vilja förstå det här, med risk att nu framstå som lite trög. Den feministiska rörelsen är en av de mest komplicerade jag någonsin stött på, på både got och ont.
Jag håller dock helt med dig i texten här ovan. Att ständigt och envist hänga fast i sitt eget är konservativt. Det är tråkigt att inkludering blir viktigt först när nämnda grupps perspektiv inte längre är allenarådande.
Alltså är ju skillnad på inkluderande o inkluderande. Vissa menar ju att de ska vara mittpunkten överallt hela tiden, och det tycker jag illa om. Andra menar att män ska få sätta agendan. Det inkluderande som intresserar mig är att alla kvinnor ska finnas med i analysen, inte bara vita ciskvinnor.
En lite töntig sak att nämna kanske, men jag kör ändå. Jag hade önskat mig ett halsband med venussymbolen när jag fyllde arton, och har nu fått ett i guld. Har sett hur det skrivs mer om transsexualitet inom feministiska kretsar, och att venussymbolen som symbol för feminismen skulle vara exkluderande. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta, jag älskar mitt halsband för jag känner en stolthet i att bära det, men samtidigt får jag dåligt samvete på något sätt. Vad tycker du?
YES. Yes.
Slam dunk. Men perspektivtagande har väl aldrig varit medelklassens starka sida, vad kan en vänta sig? Hur som helst, apropå detta, Anna-Klara Bratt var med i radion idag och gjorde ett väldigt bra jobb i ett samtal som bl.a. adresserade inkludering, splittring och karriärsfeminister. Tyvärr var det i P1:s Nordegren och Epstein som är så ruskigt medelklassigt.
Så bra och så relevant just nu!
Tack för detta! Det behövde jag <3
Vill man läsa mer? Lästips eller och vidare (till Fanny och alla andra)
http://manboobz.com/
(http://manboobz.com/2012/09/29/us-army-brig-general-charged-with-rape-whos-to-blame-according-to-the-spearhead-its-women/
*** http://manboobz.com/2013/05/13/the-spearhead-celebrates-mothers-day-by-attacking-trans-mothers/
*** )))
Awww: http://www.youtube.com/watch?v=wBIC8JTQMMQ
FYI: http://www.the-spearhead.com/2013/10/14/why-you-might-want-to-think-twice-about-sending-your-daughter-to-college/
AAannd: http://web.archive.org/web/20120318072131/http://www.avoiceformen.com/mens-rights/false-rape-culture/jury-duty-at-a-rape-trial-acquit/