helt irrelevant kommentar till inlägget, men jag vill berätta om hur du inspirerar mig. kanske snarare hur du har inspirerat mig till en viss handling. du har skrivit om hur du unnar dig själv en reklamfri vardag och (angående något annat) hur det inte går att ”blunda och vara glad” när man väl har öppnat ögonen. den senaste tiden har jag märkt på mig själv hur lite jag klarar av att utsätta mig för. det tär något enormt på mig att hela tiden brottas med okunskap och fördomar och behöva försvara mig själv och mina åsikter. så i någon slags koalition av de två temana bestämde jag mig för att rensa bort folk på facebook som dagligen överöser mitt news feed med trams, och planerar att göra samma sak i verkliga livet. Jag är också medveten om att du har skrivit om trenden att ”rensa” bland sina vänner, och jag försäkrar dig om att det inte är något sånt du har inspirerat mig till. de som försvinner är ytliga bekanta och folk jag egentligen inte har något kontakt med. det här är något jag unnar mig som jag mår mycket bättre av, och jag vill tacka dig för att ditt självförtroende och skrivande ge mig orken att stå på egna ben och sluta mäta mig i vem och hur många som bekräftar mig. jag hoppas att du aldrig slutar skriva.
Bilden är tagen på Skansen.
helt irrelevant kommentar till inlägget, men jag vill berätta om hur du inspirerar mig. kanske snarare hur du har inspirerat mig till en viss handling.
du har skrivit om hur du unnar dig själv en reklamfri vardag och (angående något annat) hur det inte går att ”blunda och vara glad” när man väl har öppnat ögonen. den senaste tiden har jag märkt på mig själv hur lite jag klarar av att utsätta mig för. det tär något enormt på mig att hela tiden brottas med okunskap och fördomar och behöva försvara mig själv och mina åsikter. så i någon slags koalition av de två temana bestämde jag mig för att rensa bort folk på facebook som dagligen överöser mitt news feed med trams, och planerar att göra samma sak i verkliga livet.
Jag är också medveten om att du har skrivit om trenden att ”rensa” bland sina vänner, och jag försäkrar dig om att det inte är något sånt du har inspirerat mig till. de som försvinner är ytliga bekanta och folk jag egentligen inte har något kontakt med.
det här är något jag unnar mig som jag mår mycket bättre av, och jag vill tacka dig för att ditt självförtroende och skrivande ge mig orken att stå på egna ben och sluta mäta mig i vem och hur många som bekräftar mig. jag hoppas att du aldrig slutar skriva.