Ungefär såhär ser jag på känslomässig utsugning:
Det handlar om att frånta en annan individ resurser för att ta hand om sig själv genom att själv beslagta dem. Att göra någon beroende av ens bekräftelse och få dem att fokusera sitt liv kring en. Att göra sig själv till mittpunkten i den andra personens liv. Att göra sig själv till lösningen på personens problem.
Istället för att ge någon näring att växa i så ger en en ständig konstgjord andning genom bekräftelse; precis så mycket så att personen ska orka leva vidare, men aldrig nog för att kunna växa.