Entreprenörskap.

IMG_20140413_174901Läste denna rubrik på en löpsedel för några dagar sedan, och sedan kom detta inlägg av Löwengrip som fick mig att fundera mer på en sak:

Jag älskar entreprenörer! Det kommer väl inte som en chock för er. Men det är något häftigt med människor som har en idé och bestämmer sig för att förverkliga den. Skapa något som inte existerade innan.

Nämligen hur vi använder ordet entreprenör. Entreprenör har liksom börjat betyda ”allmänt uppfinningsrik person som på ett eller annat sätt lyckats tjäna pengar”. Alla som över huvud taget tar sig för någonting läggs in i facket ”entreprenör”.

Löwengrip ”älskar entreprenörer”. Det spelar liksom inte så stor roll vad de gör, om det är till någon nytta och så vidare utan det viktiga är 1. att de gör något 2. att de tjänar pengar på det. Vem bryr sig om vad det är som inte existerade innan är, så länge det kan säljas. Fokus här ligger verkligen på själva företagandet och inget annat, även om Löwengrip säljer in det som en dröm vilken som helst.

Många entreprenörer pratar om hur otroligt mycket de älskar vad de gör, om att de jobbar med vad de älskar så vidare. Det kanske är sant, men jag tvivlar liksom på att de hade gjort vad de gör om det inte var för att de tjänar pengar på det. Det är såklart inget konstigt med det, men jag stör mig på hur entreprenörskapet säljs in som att göra sin hobby bara det att en råkar tjäna pengar på det. Som om entreprenörer inte var tvungna att underkasta sig en massa saker.

Jag tänker också på när folk snackar om att förverkliga sina drömmar, hur ofta det handlar om just pengar. Det är inte så konstigt med tanke på att pengar är en väldigt viktig del av livet i det här samhället MEN jag tycker ändå att det är beklagligt. Jag tänker framförallt hur Löwengrip brukar skriva om att en ska ”göra det en älskar” och så vidare och att det alltid är underförstått att en ska kunna tjäna pengar på det. Visst, jättekul för de som kan men alla har inte hobbys som passar så bra in i kapitalismen.

Jag tänker också att allt detta tjat om att förverkliga sina drömmar skapar en viss press på människor att ha den typen av drömmar. Typ: ”jag drömmer om att designa min egen kollektion/jobba med min hobby” och så vidare. Det vill säga att vi, när vi formulerar våra drömmar, tänker på just hur vi ska organisera vårt arbetsliv och begränsar oss inom de tänkbara ramarna. Att det vi älskar måste infogas i vårt arbetsliv, istället för att de på hur vi ska kunna ägna oss åt det vi älskar på fritiden och framförallt hur vi ska nå ett samhälle där att ”göra det en älskar” inte är ett privilegium för de som råkar ha rätt sorts drömmar och förutsättningar utan där alla har den möjligheten att göra det utan krav på att det ska vara säljbart.

Detta att sälja in ett lyckat arbetsliv som det absolut bästa en människa kan göra tänker jag är väldigt mycket en del av en högerideologi. Att fokusera just på de drömmar och ambitioner som är relaterade till arbete och säga; dessa är de viktigaste drömmarna, om du uppnår dessa kommer du bli lycklig får folk att tänka att det de behöver göra är att lyckas på kapitalismens villkor istället för att se andra möjligheter utanför den. Kampen blir privat istället för kollektiv, eftersom det handlar om att bli en av de lyckliga få som jobbar med sin hobby.

6 reaktioner till “Entreprenörskap.”

  1. Jag håller med!
    Jag som t ex drömmer om att ta hand om gamla människor, vad har jag för framtid? Jag kommer fan aldrig kunna bli rik på att jobba med min hobby. vårdlönerna är usla och äldrevården har bland de absolut sämsta arbetsvillkoren i Sverige.
    Hur ska jag bli rik och lycklig enligt Isabella Löwengrip? Jag som inte drömmer om att producera en massa?

  2. Helt rätt!

    Jag gör ofta slag i saken och följer mina drömmar, men den första frågan från andra brukar bli: ”Vad får du för det då?/ Vad tjänar du på det?”

    Jag brukar då förklara i termer som att jag får träffa andra med samma intresse och tillfälle att utvidga mitt sociala nätverk, få göra något roligt ihop med mina barn, få en energiboost som räcker ett bra tag m.m. fast det verkar inte vara det som sporrar andra till att följa sina egna vägar för då tittar de bara konstigt på mig.

    Faktum är att jag aldrig har varit mer harmonisk och mått bättre, då jag inte jobbade heltid utan färre timmar och oregelbundet. Jag hann med att träna, ta promenader i naturen, gå ut med hundar på Hundstallet, läsa en distanskurser om dinosaurier, hämta barnen tidigt och göra något skoj med dem, vara med i skolan m.m. Jag blev inte rik på pengar, men jag blev rik i själen.

  3. Håller helt med, men du formulerade det åt mig. Blir knottrig när Reinfeldt säger ”… låta människor utvecklas, ta ansvar för och utforma sina egna liv”

  4. Började läsa en gymnasiebok om att starta eget i somras, och där stod det i inledningen att ”entreprenör” betyder ”en som tar sig för något”. Jag läste fel, och såg istället ”en som tar för sig”. Tyckte den beskrivningen kändes mycket mer träffande. Man kan ta sig för mycket som det inte går att tjäna pengar på. Företagare däremot, tar endast för sig sådant som går att tjäna pengar på. För att de är personer som tar för sig.

  5. Funderar själv på det ibland. Att följa sina drömmar är i grunden positivt eftersom världen automatiskt blir lyckligare när individerna som lever i den är lyckliga. Dock tror jag många av oss borde omvärdera ordet lycklig, bredda dess innebörd, försöka ta reda på om det kanske är så att det inte är möjligt att bli genuint lycklig om man bara eftersträvar mer och mer av det ytliga och materiella . Också rannsaka oss själva och reda ut varifrån drömmen egentligen kommer, kanske den bara finns till på grund av trycket utifrån? väga in också nyttan ens dröm kan göra för andra, för miljön, för hälsan osv. Jag upplever det som att många killar tror att lyckan ligger i att tjäna pengar på vad som helst så länge det genererar just pengar. Tjejer på sig själv som ett varumärke så att fritiden kan bli ett jobb. Inget fel i det kanske, om man gör något vettigt på sin fritid. Däremot tvivelaktigt om man har som största fritidsintresse att vara snygg, shoppa, inreda lägenheten, gå ut med hunden, gå på fest osv. Då borde man kanske låta fritiden vara fritid istället. Å andra sidan är jag kanske för gammal för att veta vad ungdomen av idag tänker.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *