Ett jävla tjat.

En grej som gör mig så jävla frustrerad när man diskuterar med vissa personer, främst på högersidan, är deras jävla tendens att börja föra metadebatt istället för att diskutera den verkliga frågan. Hela klasshatsdebatten har varit ett symptom på det. Istället för att diskutera vad som är relevant, alltså vad vi har för klassklyftor och vad vi ska göra åt dem, så har folk velat diskutera hatet i sig. Jag blir så frustrerad.

Alltså. Det är klart att hat inte är bra. Jag tror inte att någon tycker det. Det är jättetrist när stora delar av samhället går omkring och hatar, vilket ju är situationen vi är i nu. Vissa personers hat är mer subtilt, människor med makt behöver inte uttrycka sitt hat på samma sätt som de som är värnlösa. De kan istället föra ett politiskt krig. Maktlösa personer tar till andra metoder och det är inget konstigt med det.

Jag är helt med på att vi ska ha ett öppet samhälle, ett ”bra” debattklimat och så vidare. Det är bara det att detta inte är något man kan bestämma hur som helst. Om människor känner en massa frustration över sin situation, maktlöshet och så vidare så kommer detta att vända sig i hat. Det grundar sig ur en frustration kring samhället. Det är denna frustration som gör att hatet får en bred omfattning. Visst kommer det alltid att finnas enstaka personer och rörelser som alltid kör på samma retorik men dessa rörelser kommer inte att få bred spridning om de inte får stöd bland många andra. Frustrerade människor som inte ser andra lösningar.

Att diskutera hat som vore det ett retoriskt grepp är meningslöst. Visst kan det vara det, men framförallt är det en känsla som är sprungen ur ens livssituation. Man kommer aldrig att kunna piska upp hatisk stämning i ett helt samhälle om det är välmående, då har folk bättre saker för sig.

Hela jävla debatten om hat är ”okej” eller inte är en undanledningsmanöver för att slippa diskutera den verkliga frågan, nämligen hur vi ska skapa förutsättningar för att människor ska sluta känna denna frustration som hatet gror ur.

Jag tycker att det går att jämföra med hur jag hanterar rasism. Rasism är absolut inte okej, det vet jag liksom redan. Men jag fattar att rasismen inte kommer försvinna för att man gång på gång upprepar detta. Det som krävs är något annat. Jag tror att det krävs ett samhälle där människor känner att de har bra liv, då tror jag inte att de kommer finnas samma behov av att agitera mot olika grupper. Utöver det krävs det utbildning, såklart, men jag tror inte att sådana satsningar har någon verkan om samhället ser ut som skit.

De som klagar på klasshatet vill egentligen inte bli av med det, i så fall hade de gjort mer seriösa försök att förstå dess grund och hur den kan försvinna. Nu är det bara samma jävla radda: ”hat är inte okej” som upprepas i evighet. Nej, det är det inte, men bara för att du säger det så kommer det inte att försvinna. Jävla tjat.

24 reaktioner till “Ett jävla tjat.”

  1. Och feminismen sen! Oj, oj, oj, feminismen. Hur ofta har man fått föra en diskussion om hur man faktiskt ska nå större jämlikhet? Istället ska folk alltid traggla sig igenom hela metadiskussionen om feminism, gång på gång. Jag är så less på att förklara att jag varken tycker att män är talibaner eller att alla barn ska heta ”Hen” i förnamn att jag knappt orkar ta upp ämnet längre. Meningsmotståndare biter sig fast vid en hel rörelses (inbillade eller verkliga) svagheter och återkommer till dem oavsett vilket sakfråga man pratar om.

  2. Fast du säger emot dig själv. Först säger du att alla går och hatar och sedan att det är ursprungen ur sin livssituation. Menar du att alla är missnöjda?

    Sedan vad vänstern glömmer bort är individens egna ansvar. I dagens Sverige finns det alla möjligheter för den som vill att utbilda sig och på det sättet göra något åt sin situation. Vad man också missar är att det är ytterst få som har makt, 99,9% har samma makt, vi kan gå och rösta…

    Sant är också att 99.9% har det alldeles utmärkt, med mat boende mm. Men de känner att de har det dåligt då andra har det bättre. Så då beror det på vilka man jämför med. Om man skulle jämföra med de gamla öst-staterna så skulle det inte finnas fattiga i Sverige.

    Så istället för att gnälla och hata så kan man faktiskt göra något åt det!

    1. Tack för info om sanningen! Hänvisa gärna till statistisk på dessa 99.9 %.

        1. Att man inte är hemlös betyder inte att man har det utmärkt.

            1. Ja. Alla har vi olika definitioner, men din är knappast ngn slags ”sanning” vilket du lägger fram den som. Tänker dock ej ge mig in i fattigdomsdiskussionen.

                1. Det är ju bara en åsikt om vad som är nöd värd att ta tag i och inte. Jag tror att de flesta behöver mer än tak över huvudet för att inte känna sig maktlösa inför sin situation.

    2. Du anser alltså att vi alla har betydande makt för att vi kan gå & rösta & att ’göra nåt åt sin situation’ löses med utbildning (vilken typ av situation talar du om?).. fascinerande. Konstigt då att makten ändå inte utgår från folket, för om makten utgick från folket skulle folket inte förakta makten & vad den gör mot oss.

  3. Fast det bottnar ju i att debattörens skrå har urvattnats av alla som leker Ph.D, bland annat du själv, på bloggar och andra forum.

    Man behandlar humaniora och statsvetenskap som en hobby och har inget som helst vetenskapligt förhållningssätt. Varför ser man inte samma bloggande om naturvetenskap och matematik?

    FÖR ATT DÄR MÅSTE MAN KUNNA NÅGONTING OCH BEVISA SINA TEORIER.

    Samma krävs inte inom humanioran, relativismens högborg och lekmännens arena.

    Till ämnet hör;

    ”Battling banality
    Once, literary criticism was an elite vocation. Now, writes Martin Amis, we are all critics and in this new democracy, talent and integrity are the losers”.

    http://www.guardian.co.uk/books/2001/mar/24/artsandhumanities.highereducation

    Och som en liten bonus, eftersom du är en av de godhjärtade rasister som tar ansvar för din hudfärg, ditt pigment och hur ljus bryts mot din hud;

    http://takimag.com/article/the_talk_nonblack_version_john_derbyshire/print#disqus_thread

        1. Var det där en fräck oneliner?

          Alltså, jag utger mig absolut inte för att vara vetenskaplig obs. Fattar inte varför du drar in det i detta? Får man inte ha åsikter?

      1. Hahahah, jag har en dubbelexamen och en master i mathematics från kings college. Gissa varför man tar den andra undergraden i humaniora?

        Skärp till dig, ska du skälla eller ska du bita? Sånt där fungerar inte på mig gubben.

        Jag säger bara att det råder inflation i detta eviga relativistiska tyckande, men få studier, få empiriska belägg för att backa upp ens teorier om trosfärg och socialisation osv osv.

        Den som hävdar någonting har BEVISBÖRDA. Det är någonting många inte verkar kunna trycka in i skallen. Det du hävdar utan bevis kan jag avfärda utan bevis. Man måste kunna bevisa att det faktiskt förhåller sig så. Men det är klart, då kan man inte spotta ur sig hundra pseudovetenskapliga teorier om dagen, så då hoppar man den lilla detaljen.

        Introspektion övergavs som metod för ett bra tag sedan, men fröken tillika bloggägaren tycks anse metoden fullt legitim och att värdefulla slutsatser kan härledas ur den.

        1. Har som sagt inte gjort anspråk på att bedriva vetenskap. Detta är en åsiktsblogg. Den som inte håller med kan gott tycka annorlunda.

          1. Ja, det är väl ett betydligt värre problem med folk som har höga vetenskapliga anspråk som de sedan inte lever upp till (som jag, tvärtemot med vad som sagts ovan, har intrycket att det finns gott om på Internet även när det gäller tillämpningar av naturvetenskap – ta t.ex. olika frågor relaterade till medicin, klimat eller evolutionsteori).

            1. Det aktuella fenomenet uppkommer väl alltid när det gäller en fråga, naturvetenskaplig eller ej, som är nära kopplad till beslut som hotar att komma i konflikt med viktiga intressen. Klimatfrågan är kanske det bästa exemplet. En viktig anledning till att det inte finns så mycket inom mer abstrakta ämnen, som ren matematik och teoretisk fysik, är nog att de oftast inte är direkt kopplade till politiska stridsfrågor. Men det förekommer även här folk som tydligen lyckats vederlägga relativitetsteorin eller Gödels teorem, och det inträffade 100 år före Internet att matematiska kvackare var nära att påverka lagstiftningen i amerikanska delstater (Wikipedia).

        2. Låt oss först och främst klargöra i att det finns en skillnad mellan humaniora och samhällsvetenskap. Det är en flytande gräns, det medges, men saker som ”socialisation” hamnar framför allt inom det samhällsvetenskapliga spektrumet och inte det humanistiska. Däremot finns det humanvetenskap där både den klassiska humanioran (alltså litteraturvetenskap, historia, konstvetenskap, filosofi, estetik, språk, mm) och sociologi, pedagogik, kulturantropologi och psykologi.

          ”Sånt där fungerar inte på mig gubben”? Vaa?
          Jag frågade skeptiskt om du ens läst någon humaniora, eftersom du i så fall borde veta att det finns bevisbörda inom humanismen, men att det fungerar lite annorlunda i och med att disciplinen är såpass mycket mer ”instabil” pga främst den mänskliga agensen. Du kan inte hävda ett piss ifall du inte kan belägga det, däremot är det knappast ovanligt att någon kan ge belägg för raka motsatsen till det som du hävdar, och ni båda kan ha rätt. Humanistiska och samhällsvetenskapliga discipliner är helt enkelt ofta lite mer komplicerat uppbyggda än de naturvetenskapliga (inte svårare, men mer komplexa i sin existens) på grund av att människor är såpas komplicerade. Det fungerar helt enkelt inte att ha en ”antingen är det rätt eller så är det fel”-inställning ifall en ska plugga humaniora/samhällsvetenskap, eftersom en då helt enkelt inte kommer förstå det.

          Sen, som Fanny själv skriver, är det här en blogg, inte en vetenskaplig tidskrift. Ifall du nu är så utbildad som du skriver borde du väl ändå vara medveten om skillnaden?

          Slutligen; anledningen till att många ser humaniora och samhällsvetenskap som en hobby beror först och främst på att vissa naturvetare vägrar erkänna dess vetenskapliga relevans. Dessa är oerhört trångsynta i sitt sätt att betrakta vetenskap på, och har attityden att ”jag är ju smart, och om jag inte förstår det så måste det vara trams” istället för den mer ödmjuka hållningen ”om jag inte förstår det så borde jag kanske inte yttra mig om det”. Dessa personer är så vana vid att betraktas som smarta, både av sig själva och omgivningen, att tanken på att det skulle vara något de inte förstår är helt främmande för dem. Så istället för att erkänna för sig själva att det finns sådant de inte förstår så avskriver de här människorna det hela som ”ovetenskapligt flum”.

          Sen ska det givetvis nämnas att samhällsvetenskapen är väldigt mycket närmre knuten till politiken än vad naturvetenskapen är. Politik är något som angår de flesta och således är många intresserade av det eller vill diskutera det. Det är förstås en stor skillnad på samhällsvetenskap och politik, så jag skulle väl inte bli jätteförvånad ifall ”hobbyn” du syftar på syftar på politik, och inte samhällsvetenskap. Jag har i alla fall väldigt sällan läst folk som själva bedriver vetenskapliga studier; även om en del är insatta i vetenskapliga teorier.
          Slutligen har den här relativistiska attityden inte skapats av humanisterna/samhällsvetarna själva, utan av dess kritiker som försöker bekämpa ”obekväma resultat” genom att börja snacka om ”tycker duuuu jaaaa”, eftersom de helt enkelt inte förstår sig på studien.

    1. Synes faktisk, at dette er en god, vigtig og trist pointe. Svarer meget til min egen erfaring efter 1,5 år på humaniora og 3/4 år på statskundskab. Det handler ofte mere om at kunne ”analysere ting ud fra forskellige teorier” og ”diskutere begreber” fremfor faktisk at komme frem til noget rigtigt eller sandt om verden. Handler mere om at forstå, hvad Foucault siger, end om det Foucault siger rent faktisk er rigtigt. Vigtigt, javist, men det har efter min mening taget overhånd. Gudskelov, at jeg læser et sprogfag, hvor ting faktisk kan være forkerte også.

  4. Jeg er glad for, at du har skrevet dette indlæg, for jeg havde egentlig opfattet det således, at dy syntes had mod ”overklassen” var ok.

    Jeg kan forstå frustrationen, når debatten bliver afsporet, men omvendt synes jeg, at begge emner fortjener diskussion. Måske man kan diskutere dem adskilt i stedet. For jeg synes, der ER et problem med had, og at mange venstreorienterede har en (ubevidst?) attitude, at fordi de ”mener vel” og ”er gode mennesker” så undskylder det handlinger og tanker, som udført af andre ville være forkastelige. At man tolker motiver ind i andre folks intentioner og har en holdning om, at borgerlige er dårlige mennesker FORDI de er borgerlige, og alt de gør eller foreslår bliver tolket i rammen af ”de vil ondt”.

    F.eks. nu i Danmark. Da de borgerlige foreslog skattenedsættelser var det ”massakre på velfærdstaten”. Nu hvor den venstreorienterede regering selv indfører skattenedsættelser på indkomst finansieret ved nedsættelse er overførsel af overenskomster, er det derimod ”fremtidssikring af velfærdsstaten”.

    Og ja, den samme slags had findes helt sikkert rettet mod venstrefløjen, men mit indtryk er ikke at det er helt lige så udbredt (om end jeg tror, det er blevet mere udbredt de seneste år).

    1. Ok och ok. Tycker just frågan om det är ”ok” eller ej är irrelevant. Man kan fastslå att hat är ett negativt samhällsinslag, men att det ibland är en direkt effekt av ett orättvist samhälle (läs jämlikhetsanden). Man måste sträva efter att minimera hatet, men inte genom att gång på gång säga att det ej är ok, det är bara okonstruktivt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *