Få män delar mansrättsaktivisternas världsbild.

Vissa mansrättsaktivister tycks gå omkring med uppfattningen att om man inte tycker som de så struntar man i vad alla män anser om världen, vilket alltså skulle vara manshat. Resonemanget haltar dock på en viktig punkt, nämligen den att alla män inte delar mansrättsaktivisternas åsikter om hur världen är beskaffad. Vissa mansrättsaktivister tycks ha en bild om något slags könskrig där män i regel företräder åsikten att feminismen är en stor förtryckande kraft i deras liv och där kvinnor är feminister på grund av pur maktkåtma.

Jag har ingen man i min närhet som uttrycker åsikter i stil med Ströms. Det finns en enda person på min facebook som gör det, alltså en enda jag fått kontakt med i mitt ”vanliga” liv. Resten av alla män jag har något slags samröre med är antingen feminister eller har över huvud taget igen åsikt i frågan (eller i alla fall inte stark nog för att uttrycka den). Mitt bestämda intryck är att mansrättsaktivismen är ganska marginell även bland män, men att de som företräder åsikten för en jävla massa väsen. Detta baserar jag på att jag ser såpass få ickeanonyma personer företräda dessa åsikter.

Jag har inga problem med att inse att det finns problem som drabbar specifikt män, något jag dessutom själv tar upp då och då. Till exempel det faktum att medicinskt omotiverad omskärelse av manliga spädbarn tillåts i Sverige är ju en jävla skam. Det är dock en lång resa från att konstatera det till att mena att mansförtrycket skulle vara mer omfattande än kvinnoförtrycket eller att feminismen skulle vara den främsta kraften som förtrycker folk på grund av deras kön, eller att feminismen skulle vara onödig.

21 reaktioner till “Få män delar mansrättsaktivisternas världsbild.”

  1. Fast jag å andra sidan har aldrig träffat en tjej som sagt något positivt om dagens feminism eller delat er världsbild… så du kan nog inte dra så mycket slutsatser på din personliga erfarenhet här.

    1. Man sen har jag inte heller sagt att den som inte håller med feministerna ignorerar vad kvinnor har att säga om världen.

  2. Jag tror iofs (eftersom jag är lite paranoid) att rätt många män håller med i en hel del av Ströms resonemang, även om de aldrig skulle våga stå för det eller säga det högt. Och saker som att ”jämställdhet får inte gå för långt” (sic!) och ”idag är det på många sätt män som är förtryckta” är uttalanden som jag hört från rätt många håll.
    Intressant (och sorgligt) är att män som är arga över genusteori också är män som är arga över tex att män är förfördelade i vårdnadstvister, förväntas ta större försörjningsbörda & har mer slitsamma och farliga jobb. Den där intressanta kombinationen av att älska könsroller men bli förbannad över deras konsekvenser. Och sedan skylla könsrollernas konsekvenser på människor som försöker ifrågasätta könsroller…

    1. Många personer är ju kritiska mot feminismen, men jag stöter sällan på de som tycker att feminismen är en stor förtryckande kraft i samhället. Bara att den är onödig.

  3. Jag skulle vilja påstå att saker som att ”jämställdhet inte får gå för långt” är mer ”vardags-PK” att säga (framför allt på internet, av någon anledning) än att outright säga att man är feminist. Jag tycker inte att alla måste vara feminister, vi har åsiktsfrihet i det här landet, men generellt tycker jag att det är ett större problem att man inte vågar ha åsikter överhuvudtaget utan att lämna så många brasklappar att det inte finns något av originalåsikten kvar. Vad gäller ”alla tycker som jag men ingen vågar säga det”, så upplever jag att det är något folk ofta drar till med utan att egentligen ha frågat sin omgivning (återigen, särskilt på internet). Det är klart att det låter bättre om det låter som om man har hela världen bakom sig, typ.

    Jag möter f.ö. många tjejer, kvinnor och faktiskt även män som är positiva till feminism och tycker att könrollerna, som de ser ut och har betydelse idag, är ett problem. Å andra sidan har det varit personer som inte är så dåligt informerade att de tar det mest rabiata de kan hitta på (gärna något gammalt, typ Evin Rubars ”män är djur” eller Schymans svårt misstolkade talibantal) och kallar det ”dagens feminism”.

  4. Om man i första stycket byter ut mansrätt mot feminism och tvärt om, o man mot kvinna osv, så blir det lika sant 🙂

    1. Just därför skulle jag aldrig anklaga en ickefeminist för att vara totalt ointresserad av vad kvinnor har att säga om världen.

  5. Väldigt bra skrivet, tycker du verkligen försöker få fram att diskriminering mot män inte finns, utan din åsikt är att kvinnoförtrycket är en viktigare fråga för dig.

    Upplever att Pelle P inte rikigt vill förstå/ väljer att vrida på texten. Men väldigt bra svar av dig där med.

    Tack för god inspiration, du behövs:)

  6. Man skulle kunna reflektera över att du umgås med folk som åsiktsmässigt är relativt homogena. Ströms åsikter är inte alls ovanliga och det är inte heller mainstream feminismen. Det är faktiskt mycket mer berikande att umgås med folk som tycker annorlunda än de som ryggdunkar varandra.

    1. Du vet givetvis ingenting om min umgängeskrets, och det ska du inte heller inbilla dig att du gör.

        1. Nej, bara på att de inte delar Pär Ströms åsikter. Du läser in väldigt mycket som inte står.

          1. Att inte ha vänner som delar Ströms åsikter, eftersom de är relativt vanliga, visar på homogenitet i det avseendet.

              1. Men vad är ”mainstreamfeminism”? Knappast mänärdjursvängen. Den som har den uppfattningen kan ju inte känna många vare sig kvinnor eller feminister?

  7. Överlag kan man väl aldrig egentligen ta en person på allvar som säger att ”alla tycker som jag!”. Hur kan man ens säga något så dumt? Jag blir så trött. Okej om man säger att det finns fler som håller med men inte vågar säga det, men att man försöker proppa i folk att man sitter inne med hela svenska folkets kollektiva medvetande som tystas ner av… jag vet inte, farbror Staten, Expo och Maria Sveland kanske. Finns det nån som går på det? Det gör väl dessvärre det… Men då är man bra dum. Dålig retorik att inte kunna stå för sin åsikt utan att låtsas att man är en i majoriteten.

    1. Man önskar ju att man själv hade samma tilltro till feminismens inflytande.

  8. Jag tror nog inte att dem mansrättskämpar som tar strid mot medicinskt omotiverad omskärelse hävdar att det förtryck som män upplever skulle vara ”lika omfattande” som det förtryck som kvinnor upplever.

    Man begår ett stort misstag när man jämför förtryck som drabbar olika sorters människor. Därför tror jag också att man inte gör någon en tjänst genom att förespråka idén om patriarkatet när man bemöter just sådana här frågor. När vi tar till exempel omskärelse så har mamman till pojken i fråga rätt att säga ja eller nej till omskärelsen. Ingen annan, inte ens pappan, har något att säga till om från en rättslig synpunkt. Alltså är det en sedvänja som kvinnor (såväl som män) håller vid liv för att dem båda vinner på det genom att kunna fortsätta leva i en bekväm tillvaro där dem blir uppskattade av äldre släktingar och vänner som delar deras traditioner.

    Att sätta patriarkatet som bov för denna sedvänja innebär att man trivialiserar kvinnans roll och motiv i denna situation. Enligt dig själv så upprätthåller ju kvinnor patriarkatet även fast de själva inte vinner något på det, men i detta fallet så förlorar männen och kvinnorna i princip lika mycket (om vi bortser från det faktum att det är pojkar som är det relevanta offret)

    Jag tror att det är viktigt att nyansera problematiken i dessa fall av diskriminering. Jag identifierar mig inte själv som en ”mansrättskämpe,” eller feminist eller jämställdist eller vad det nu är, men jag diskuterar gärna kring vilja idéer som presenteras.

    Jag har haft svårt att förstå mycket av det patriarkat du försöker förklara, Fanny, på grund av liknande motsägelser jag presenterat ovan.

    Jag förnekar inte dem könsroller och strukturer som existerar i samhället men som jag har förstått det så går teorin om patriarkatet ut på att man försöker jämföra mäns lidande och kvinnors lidande för att komma till slutsatser om att kvinnor lider mer, även fast det inte ens går att jämföra dem med varandra eftersom att män och kvinnor genomlider olika sorters diskriminering och olika sorters svårigheter.

    Jag tror definitivt inte att dem som identifierar sig som mansrättskämpar försöker motarbeta feminism genom att väga mäns svårigheter tyngre. Jag tror nog att dem som identifierar sig som mansrättskämpar försöker motarbeta tankegången om att kvinnors och mäns problem ens går att väga på våg.

    Bara för att avsluta med en lite mer personlig klang så måste jag säga att jag blir lite frustrerad på dem partier som titulerar sig att vara feministiska, som miljöpartiet till exempel. Jag skrev nyligen ett mail till en av deras ledamöter och dem sade att dem inte tagit ställning mot omskärelse ännu, som om det inte vore en självklarhet att medicinskt omotiverad omskärelse av nyfödda barn är ett brott mot barnkonventionen.

    Jag avskyr borgerliga partier minst lika mycket som du gör men jag blir lite ledsen när dem partier som är för jämställdhet och kämpar mot lönediskriminering och så vidare, såsom Vänstern och miljöpartiet, inte tar ställning för pojkars grundläggande rättigheter.

      1. Jag visste inte att du skulle svara med så kort varsel så jag tog mig friheten att skriva ner mitt fullständiga argument kring ditt inlägg. Synd att du inte kunde svara på grund av att mitt inlägg var för långt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *