Jag har, lite sent på bollen, läst Blixas inlägg om normaliserandet av fittskador.
Nej, jag får en klapp på huvudet och en försäkran om att allt är helt normalt. Inom fittvården är precis allt HEEEELT NORMAAALT – det är normalt att spricka från A till Ö, det är helt normalt att ha en ficka i fittan full med skit, det är helt normalt att bli både urin- och avföringsinkontinent, det är helt normalt att sexlivet är fucked up for life och det är helt normalt att hälften av alla fittbärare som föder barn vaginalt får bestående skador efteråt.
Detta är något jag sett mycket av när jag påpekat att barnafödande innebär en hel del risker, då människor genast påpekar att dödligheten är väldigt låg. Jag pratade inte om dödlighet, jag pratade om risker. För mig innebär försämrad livskvalitet en markant risk, men det är uppenbart att kvinnors livskvalitet inte anses så relevant.
Jag tänker också på reaktioner jag sett angående vestibulit, vilket innebär smärtor i underlivet i varierande grad. Vissa menar att detta inte är ett problem eftersom ”sex inte är en mänsklig rättighet”, något som förvisso är sant, men jag tvivlar starkt på att samma personer hade haft en sån inställning till om en person med kuk hade den typen av besvär, eller för den delen om en person med fitta hade liknande smärtor någon annanstans på kroppen. Att gå omkring med smärta som begränsar är inte en soft upplevelse, men så fort smärtan är lokaliserad till en fitta så förvandlas det från smärta till något annat.
Detta är uppenbarligen relaterat till synen på kvinnors sexualitet (alla kvinnor har inte fitta, men i detta samhälle så antas det vara så), att vi inte ska ha någon egen sådan och därmed inte heller bekymras så mycket av om våra underliv är trasiga, eftersom det enda de ska användas till ändå är att ta emot kukar (oavsett vad vi tycker om saken) eller klämma ut barn, och så länge de duger för det så är allting helt okej tydligen. Fittan är en förbrukningsvara som ska uppfylla ett syfte, tillfredsställa män och föda barn, och när detta är nått så spelar det ingen roll vad som händer.
Måste fan få ventilera lite.
Det är precis som du skriver. Sex är ingen rättighet men ett värdigt liv är fan det. Vestibulit påverkar inte bara sexliv utan kan göra ont när man kissar, cyklar, har tighta jeans osv osv. Och ändå får de här kvinnorna ingen hjälp. Jag blir förbannad! Jag blir förbannad på att det inte forskas mer om det och jag blir förbannad på att det tog 2 år för min vän att ens få träffa en läkare som tog henne på allvar angående hennes vestibulit.
Jag blir förbannad när man talar om barnafödande och folk säger att kvinnor har fött barn i alla tider och menar på att om man inte dör är det inte så farligt. Va fan! Inte så farligt?
Jag har aldrig fött barn men kan tänka mig att om jag fick de problem Blixas kommentarfält skvallrar om (som finns och är vanliga!) så skulle jag fan ta livet av mig.
Det här är något jag aldrig kommer att förstå. Varför är min livskvalité inte värd något bara för att jag har en fitta?
En sjuk grej är också att skräck för att föda vaginalt betraktas som en FOBI, ungefär som att vara rädd för spindlar eller någon annan grej som egentligen är helt ofarligt. Att kvinnor som är rädda för detta och hellre vill ha kejsarsnitt betraktas som irrationella typer som behöver terapi för att komma över sin fobi.
haha, ja. Vidrigt som fan.
Och ändå skuldbeläggs kvinnor för att de vill ha kejsarsnitt… Det är helt sjukt. Tycker inte det spelar någon roll hur normalt och vanligt något är, har man ont eller andra besvär ska man självklart få hjälp!
Jag är såååå glad att jag fann din blogg! Jag har läst inlägg efter inlägg och kan bara säga: du är otrligt medveten. Påminner om mig själv när jag var ung men jag var före min tid och ingen förstod mig. Du är dock klokare än vad jag var , nu fyllda 40 och med fyra barn är jag där du är.
Just när det kommer till barnafödande och kvinnors kroppar är det väldigt åsidosatt när det gäller vården. Samma brist på vård och hjälp skulle inte tolereras inom något annat område inom vården.
En annan aspekt på det hela är att sexologi som vetenskap är fruktansvärt eftersatt, mycket på grund av att USA styr forskningsvärlden och moralism styr USA.
Är själv läkarstudent och har i några terminer varit engagerad i en studentförening som ägnar sig åt sexualupplysning, och i stort sett all kunskap om sexologi jag har kommer därifrån och inte från läkarutbildningen.
Undervisningen om könsorganen på utbildningen inskränker sig till reproduktion och sexualitet talas det väldigt lite om. En följd av detta är att många gynekologer inte tror att g-punkten finns. De har ju varken fått den undervisningen eller själva identifierat den under sina undersökningar. Skulle man fördjupa sig i ämnet inser man snabbt att g-punkten enbart går att känna om personen är upphetsad så den erigeras, vilket oftast inte är fallet vid en gynundersökning. Den enda vetenskapliga studie som gjorts så kunde man dock hitta den hos 400 kvinnor av 400… En sexologiföreläsare vi haft har på allvar blivit inbjudan att i radio ”debattera” om g-punkten finns eller inte, med en gynekolog!
Lite samma sak även med vestibulit. Där är kunskapsläget betydligt bättre och det finns bra hjälp att få på vissa mottagningar medan andra helt enkelt inte har en aning. Finns gynekologer ”som aldrig sett ett fall av vestibulit”, vilket inte är så underligt då det faktiskt inte upptäcks vid en reguljärt genomförd gynundersökning, man måste veta att det finns och vars man ska titta, vilket många helt enkelt inte gör. Men som du säger, många tycker väl helt enkelt inte att fittor är ett så viktigt organ att det är värt att läsa på och lära sig av de kollegor som faktiskt tar problemen på allvar.
Jag gillar Blixas idé med ett fittuppror också. Det vore väldigt intressant att se hur länge bräkandet om hur sex inte är en mänsklig rättighet skulle fortsätta ljuda om alla kvinnor vars fittor inte är glada och nöjda helt sonika penetrationsstrejkade _totalt_. Eller varför inte en total sexstrejk för den delen? Inga ejakulerande kukar så länge fittorna inte mår bra. Då skulle vi nog snart få höra andra slagord än den om hur sex inte är en mänsklig rättighet.
Jag vill egentligen bara dela med mig av den sorg som är mina underlivsproblem för mig, då det finns ganska få ställen att dela med sig. Ber om ursäkt för textväggen.
Jag har lidit av återkommande svamp, urinvägsinfektioner och extremt känsliga slemhinnor i underlivet sedan 13 års ålder. Efterföljande samlagssmärtor också. Ingen har tagit dessa besvär på allvar en enda gång under varken min tonår eller sedan jag kan anses vara vuxen. I år fyller jag 25. Förra året fick jag efter ett 15 minuters läkarbesök på kvinnokliniken i min stad en diagnos av vaginism; Jag har två extremt tydliga punkter i underlivet som är hyperstimulerade och leder till främst en konstant spänning i underlivet och efterföljande samlagssmärtor. Min vaginism ledde också till urinvägsinfektionssymptom konstant. Alltså jag menar verkligen morgon till kväll med trängande kissnödighet, brännande urinrör och smärta i ländryggen på grund av att min bäckenbottenmuskulatur var konstant spänd som en bågsträng. Under de dryga 10 år jag lidit av dessa besvär har INGENTING gjorts för att undersöka skälet. Jag har endast blivit behandlad med receptfria svampmediciner och antibiotika mot urinvägsproblemen (trots att de inte alltid kunnat hitta något på odlingarna… so much för antibiotikaresistans). Innan min diagnos förra året gick till urologiska mottagningen i min stad för att ta reda på vad fan det var som gjorde att jag hade dessa konstanta besvär.
De gjorde en cystoskopi under vilken läkaren alltså förde upp verktyget för undersökningen i urinröret för att kunna undersöka urinblåsan. När han förde in verktyget gjorde det ont. Jag menar sjukt ont. Läkarens enda svar var att irriterat säga till mig att ”Men det här ska ju inte göra ont” (överläkare Bengt Friedrich vid urologiska mottagningen i Umeå, skäms på dig). De hittade naturligtvis ingenting vid undersökningen, min urinblåsa såg finfin ut. Vid slutet av mitt läkarbesök sade läkaren helt sonika att ”vi har en stor grupp unga kvinnor som lider av diffusa smärtproblem i urinvägarna. Vi har ingen aning om vad det är och har ingen lösning”. Sedan skickade han hem mig och en månad senare fick jag hem ett brev med resultatet av njurröntgen de gjorde för att utesluta njurproblem som ursprunget till mina besvär; de sade att de inte kunnat hitta något fel och att jag skulle vända mig till min vårdcentral för antibiotikabehandling när mina symptom uppstod (hela tiden antar jag…?). Detta trots att jag förklarat att vid tidigare odlingar har det inte de facto rört sig om en UVI utan UVI-liknande symtom. Överläkare Bengt Friedrich vid Umeå Universitetssjukhus urologmottagning; du fick mig att känna mig invaliderad och snudd på galen. Du är allting som är fel med sjukvården.
Månaderna gick och det enda jag kunde göra var att begränsa mig för att hålla symptomen så lindriga som möjligt; att gå på stan var i princip omöjligt eftersom jag var brinnande kissnödig hela tiden och fick en intensiv smärta i urinvägstrakten om jag inte hade möjlighet att kissa direkt när det behövdes (alltså typ var tionde minut). Att träffa vänner var inte ett alternativ när jag hela tiden var obekväm av smärtan och helst bara ville gå i ide.
Blev tillslut på nätet rekommenderad att gå till en sjukgymnast för att träna upp bäckenbottenmuskulaturen att inte vara konstant spända. Hon beskrev vaginism på ett sätt ingen gjort tidigare och beskrev också hur vanligt det är att den hänger ihop med övriga underlivsproblem. I dag är jag i princip symptomfri när det kommer till UVI-problematiken, på så sätt att jag inte har konstant svid eller smärta. Jag är fortfarande hyperkänslig för det dock; de få gånger jag och min partner har vaginalt sex är det stor risk att jag får UVI-symptom dagen efter (ja, trots att jag kissar). Svampen kommer fortfarande varje jävla månad innan mensen. Men hellre det än urinvägsproblem. Faktiskt. Suck.
”Jag tänker också på reaktioner jag sett angående vestibulit, vilket innebär smärtor i underlivet i varierande grad. Vissa menar att detta inte är ett problem eftersom ’sex inte är en mänsklig rättighet’”
nejmen fyfan!!!!! nej sex kanske inte är en mänsklig rättighet men hur fan kan man använda det argumentet för att rättfärdiga att någon har ont?? det är inte jävla blue balls vi snackar om. att få ha sex är inte en mänsklig rättighet men att inte behöva ha ont när en har sex borde fan vara det.
Det är lite roligt hur sex inte är en mänsklig rättighet så länge det är kvinnorna det gäller. Har hört många debattera om hur prostitution borde vara lagligt för det finns ju ”så många ensamma män som behöver närhet”. Jag har även tjejkompisar vars manliga partners tycker de borde få ligga med andra tjejer eftersom de anser att de får för lite sex hemma.
Då är det minsann inte tal om att penetrationssex inte skulle vara en mänsklig rättighet. Det är snarare ett behov som genast måste få mättning. Typ som att andas.
Tja, behöver du mer bevis säger jag bara P-piller.
Överallt rekommenderas de så mycket, och vi gick på det också. Efter helvetessmärtorna av två magkatarrer som hon genomgick fattade vi att något var lurt och lade ner det där. Efter att ha läst på lite fann vi att en del dessutom fick återkommande magkatarrer hela livet.
…fast viktigast är ju att det känns bra för kuken amirite?