En grej jag tycker så himla illa om är folk som typ hånar uteliggare. Såhär säger de kanske ”vilken konstig gubbe/gumma, har helt trasiga kläder och pratar för sig själv. Hoho, så konstiga folk kan vara”.
Vad är grejen? Fattar ni inte att det är djupt tragiskt att vissa människor inte har någonstans att bo.
Med ett sådant ytligt och respektlöst beteende och/eller med åsikter av slaget ”dom får skylla sig själva, alla kan klara sig i Sverige om man bara vill, alla har ett val och detta är deras, ameh det är ju bara för dom att…”, sjunker dessa fördomsfulla människor markant i min aktning, oavsett vilken relation jag har till dom.
Hemlösa, i synnerhet hemlösa missbrukare, ligger på min topp3lista över hjärtfrågor. Främst av personliga skäl.
Verkligen. Sådana människor vill man inte ha i sitt liv… en sådan åsikt gör det fullkomligt solklart att det rör sig om en osympatisk person.
Eller folk som skrattar åt alkisar. Usch. Kan iofs tänka mig att skämtandet och skrattandet är ett sätt att hantera något man inte riktigt förstår och kanske skräms av, men det är fortfarande ganska osmakligt.
Ja. Samma här. Och när folk klagar på att man ”ser uteliggare överallt. Ingenstans får man vara ifreeeed.”
Så jävla hjärtskärande.
Håller med, och jag tycker att samma sak gäller gatumusikanter. Var med en gång om att en gubbe skällde ut en gatumusikant och sa att han skulle ”dra tillbaka dit han kom från”, men jag fattar inte hur man kan ha hjärta att säga så.
Kommer ihåg en bild jag såg på Facebook, där en snygg tjej och hennes kompis poserade bredvid en hukande kvinna, som gömde sig under sina sjalar. Bildtexten lydde typ ”vi posade jämte Häxan!! hahahaha”
Äckligt. Tjejen i fråga var inte längre så snygg, inte med den ruttna bananen som personlighet! 😛