När jag var i Amsterdam reagerade jag på den otroligt låga andelen uteliggare i det offentliga rummet, på samma sätt har jag reagerat på att det är väldigt vanligt i Bryssel. I Bryssel finns uteliggarna överallt; de sover på shoppinggator och i tunnelbaneuppgångar. Rent spontant är det lätt att tänka att de här är något dåligt, ett tecken på att samhället är sjukt.
Utan att ha någon större kunskap om varken Bryssel eller Amsterdam så tänker jag att uteliggarnas närvaro i det offentliga rummet kan vara både något bra och något dåligt. I Turkiet så var närvaron av uteliggare extremt låg, något jag inte tror hade något att göra med att det egentligen fanns färre utblottade personer utan om att man jagade bort tiggarna för att turisterna skulle slippa se eländet.
Jag har uppfattat Bryssel som väldigt liberalt i det här avseendet snarare än att det handlar om en utbredd fattigdom. Jag har till exempel aldrig sett en uteliggare sova i tunnelbanan i Stockholm under flera nätter i rad och dessutom hört det ryktas att man är väldigt mån om att köra bort dem från polisens sida. I Bryssel däremot är det ganska vanligt och samma personer sover ofta på samma ställe flera nätter i rad utan att de verkar bli avhysta.
Det är såklart aldrig bra om det finns mycket hemlösa men jag tycker ändå att det säger något om samhället vad man gör av dem. Det bästa är såklart om de får hjälp och kan sova på härbärge eller skaffa bostad, men under premissen att en liten skara uteliggare alltid existerar så föredrar jag att man låter det vara öppet istället för att gömma undan problemet. Jag tror inte heller att man ska inbilla sig att bara för att problemen inte syns så finns dem inte, vilket jag tror att många gör eftersom det är ett väldigt bekvämt sätt att tänka på. Jag tänker att det faktiskt tvärtom kan vara så att det är mycket värre, att samhället varken gör något åt problematiken i sig och ovanpå det behandlar personerna det rör sig om som en social smitthärd som måste undan andre människors åsyn.
