Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Förklaringsmodeller för mäns våld.

Läser en kurs i kvinnofridskunskap, till vilken jag hade en fråga om olika förklaringsmodeller för att förstå mäns våld utifrån boken Rädslans politik.

Wendt redogör i Rädslans politik för fyra olika förståelsemodeller för mäns våld mot kvinnor som har dominerat i olika tidsperioder – det normala våldet, det sociala våldet, det neutrala våldet och det manliga våldet.

Att våldet beskrivs som normalt innebär att det anses vara något en får räkna med i ett äktenskap och ingenting som samhället ska lägga sig i. I den här synen ingår också att våldet definieras som något privat, alltså inte som en politisk angelägenhet. Det fanns även våld som inte var accepterat, men det berodde mer på det sammanhang våldet förekom i än våldet som sådant. Våldet inom familjen kunde gå betydligt mycket längre innan någon agerade, helt enkelt eftersom det ansågs vara normalt och en privat angelägenhet. Samtidigt så kunde våldet förklaras med olika sociala problem, då det sågs som avvikande. Våldet kunde alltså vara både ”normalt” eller avvikande, men inte en fråga om mäns makt över kvinnor.

Senare så kom förklaringarna till våldet att psykologiseras i allt högre grad, och förstås som en fråga om att de individer som ingick i relationer där det förekom våld, vilket Wendt kallar för det sociala våldet. Män som slog ansågs ha haft problem i sina egna familjeförhålladen, och även kvinnorna blir föremål för den typen av analyser. Detta gör att våldet definieras som ett individuellt problem, och alltså återigen hamnar utanför samhällets direkta ansvar. Det finns inget tydligt offer eller förövare, utan båda parter är delaktiga. Våldet förklarades även som någonting sprunget ur andra samhälleliga konflikter, till exempel klasskonflikter, men det förstås inte som en fråga om mäns makt över kvinnor. Det finns likheter med den tidigare förståelsen av våld, men våldet definieras i högre grad som ett problem och något avvikande. Båda dessa våldsförståelser leder till lösningar som antingen handlar om att definiera våldet som ett privat problem, eller se det som en konsekvens av andra samhällsproblem som är de som ska lösas i första hand.

Det neutrala våldet är en modell för förståelse av våld som bygger på att mäns sexuella våld mest handlar om att de hamnat i situationer där de ”missuppfattat” kvinnan. På detta sätt läggs en stor del av ansvaret på kvinnan; även om det är han som till slut begår övergreppet så har hon medverkat till den situation där övergreppet är möjligt. Förklaringarna fokuserar på de situationer i vilka övergreppen begås. Det finns både en idé om våldtäktsmannen som ”huvudlös”, men också den mer ”normala” våldtäktsmannen som begår brottet på grund av en situation han hamnat i eller ett missförstånd. Våldtäkt ses som något som inträffar när situationen avviker från det ”normala” sexuella spelet mellan man och kvinna, det vill säga när mannen på grund av kvinnans agerande eller situationen antar saker som sedan inte visar sig stämma och därmed har sex med henne mot hennes vilja. Det sexuella spelet som sådant ifrågasätts dock inte i någon större utsträckning. Denna syn leder till att kvinnan i hög grad får ansvaret för att undvika att hamna i situationer där hon kan komma att utsättas för mäns våld.

Våldet började sedan beskrivas som en jämställdhetsfråga, en fråga om mäns och kvinnors olika livsvillkor. Det anses inte handla om framförallt avvikande beteenden utan om ojämlikhet. Samtidigt lever det kvar idéer om förklaringsmodeller som bygger på andra sociala och psykologiska problem kvar, men ojämlikheten ställs i fokus. Detta leder till slutsatsen att problemet måste lösas genom att öka jämställdheten i samhället. Samtidigt finns det ett motstånd mot att beskriva våldet som ett manligt problem.

Den förklaringsmodell jag själv oftast kommer i kontakt med är det manliga våldet, vilket förekommer i feministiska kretsar. Jag upplever också att mäns våld mot kvinnor ofta beskriva som just ett jämställdhetsproblem i det offentliga samtalet. Samtidigt finns det en tendens att vilja förklara våldet med individuella faktorer, såsom social utsatthet, missbruk och liknande, som vi kan se i förklaringsmodellerna det normala våldet och det sociala våldet.

Det finns också en syn som sammanfaller med det neutrala våldet, där fokus läggs på situationen och lösningen anses vara att kvinnan ska undvika den typen av situationer. Ett exempel på detta kan vara om kvinnan har varit sexuellt inbjudande och mannen då anses ha kunnat räkna med att hon ville ha sex. Ett annat exempel kan vara om en man och en kvinna har haft en konflikt i vilket mannen har brusat upp och använt våld.

Att våldet beskrivs som en ”naturlig” del av samlivet i ett par är också något som förekommer då och då, framförallt rörande sexuellt våld. Jag tänker på fenomen som tjatsex, där mannen pressar kvinnan till att ha sex med honom trots att hon från början ställer sig avvisande, som ofta beskrivs som en normal del av samvaron i en heterosexuell relation. Jag tänker mig att om en har en bred förståelse av vad våld innebär så kan detta ses som ett uttryck för det normala våldet. Även när denna förståelse av våld var som mest aktuell så ansågs det ju finnas avvikelser, fall där våldet hade gått för långt. Jag tänker mig att gränserna för vad som anses legitimt och vad som anses vara illegitimt våld förflyttas hela tiden, och att det därmed alltid finns ett ”normalt” våld.

3 kommentarer till Förklaringsmodeller för mäns våld.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv