Jag är en person som är aktiv i en tjejjour. Oro och ilska är vad som väcks i mig av att läsa om mål efter mål som döms till våldtäktsmäns fördel. Här försöker jag belysa situationen sett från mitt perspektiv:
När tjejer hör av sig till en tjejjour kan det vara första gången. Första gången hon berättar. Första gången hon sätter ord på vad hon har varit med om. Första gången hon berättar för någon på en tjejjour att hon har blivit utsatt för en våldtäkt. Någon använder inte så många ord men det framgår tydligt. Någon har haft sex med henne fast att hon inte ville. Någon har våldtagit henne. Någon annan kan sätta ord på det direkt.
Till en tjejjour hör många tjejer av sig. Första gången de berättar för någon annan. Vi är ofta den första utomstående som hon vågar berätta för, berättar att hon har blivit våldtagen.
På tjejjoursmöten brukar vi ofta diskutera att vi ska uppmana tjejen som varit modig och hört av sig till oss – att polisanmäla. Uppmana henne att polisanmäla våldtäkten. Hon har precis tagit modet till sig att sätta ord på vad hon har varit med om. Sätta ord på att hon har blivit utsatt för en våldtäkt. Hon har blivit utsatt för ett brott.
Oftast brukar reaktionen vara: nej. Nej hon vill inte polisanmäla. Hon kan fråga oss: vad händer när jag har polisanmält? Polisanmält våldtäkten.
Polisanmäla för att våldtäktsmannen eller våldtäktsmännen ska få sitt/sina straff. Lägga skulden där den hör hemma. Polisanmäla för att hon ska kunna få känna sig trygg. Polisanmäla för att hon ska kunna börja om sitt liv. För att våldtäktsmännen ska få veta att de har gjort fel. Polisanmäla för att samhället ska få veta: vi i det här samhället tolererar inte våldtäktsmän. Polisanmäla för att vi är ett samhälle som inte premierar våldtäktsmän. Polisanmäla för att alla i vårt samhälle ska få känna sig trygga. Polisanmäla för att lägga skulden där den hör hemma.
Här om dagen blev tre män friade från våldtäkt efter att de tryckt in och varit medhjälpare till att trycka in en flaska i en kvinnas underliv. Tre män har tryckt in en flaska i en kvinnas underliv. Tre män. En flaska. En kvinnas underliv. Nu är de tre männen friade från våldtäkt.
Kvinnan måste först ha polisanmält händelsen. Polisanmält att tre män tryckt upp och varit medhjälpare till att trycka upp en flaska i en kvinnas underliv. Polisanmält en våldtäkt. Polisanmäla för att lägga skulden där den hör hemma.
Jag, i egenskap av att vara aktiva i en tjejjour, vet. Jag vet att en tjej eller kvinna som blivit utsatt för en våldtäkt tvekar. Många på vår tjejjour tvekar. Ska hon verkligen polisanmäla? Kommer det verkligen bli bättre? Får våldtäktsmän verkligen sitt rätta straff i vårt samhälle? Får verkligen våldtäktsmännen veta att de har gjort fel, att de begått ett brott?
Nej. Vårt samhälle premierar våldtäktsmän. I vårt samhälle frias våldtäktsmän. I vårt samhälle får tjejer och kvinnor skulden för att de har blivit utsatta för brott. I vårt samhälle lär sig inte våldtäktsmän att de har gjort fel. I vårt samhälle är inte våldtäktsmän våldtäktsmän.
När en tjej hör av sig till en tjejjour kan det vara första gången hon berättar. Första gången hon berättar att hon har blivit utsatt för en våldtäkt. Första gången någon påtalar att hon har blivit utsatt för ett brott. Ett brott som kan polisanmälas. Hon kan fråga oss: vad händer efter att hon har polisanmält? Kommer våldtäktsmannen/ våldtäktsmännen så sitt straff? Kommer samhället hjälpa henne? Kommer samhället stå vid hennes sida? Kommer hon få möjlighet att känna sig trygg tillslut?
Jag, i egenskap av att vara aktiv i en tjejjour, undrar hur Sveriges Lagstiftare, Sveriges Högsta Domstol och Umeå Tingsrätt har tänkt att jag ska svara?
Författaren är anonym, men bloggar här.
Jag förstår verkligen inte varför lagarna är gjorda som de är!! Tre män får skada en kvinna, våldta henne med en flaska och sen så läggs bevisbördan på HENNE?! Varför har hon skyldighet att bevisa att hon inte ville när det är de äcklen som borde vara tvungna att bevisa att hon var okej med det! Det är ett jävligt stort problem när någon som blir utsatt för ett brott bär bördan om att bevisa att hen inte VILLE det! Till folk som frågar ”Ja, men behöver man få ett kontrakt på det?” svarar jag att det är det som är felet på folks syn på kvinnors sexliv idag. Bara för att hon har sagt ja en gång betyder inte att hon inte kan säga nej nästa gång eller till och med under själva akten. Ett nej är ett nej men ett ja är inte fritt fram för vad som helst. Om du då tvingar henne så är det VÅLDTÄKT, varför kan man inte vara tydligare med detta så att sånt här slipper hända?! Sen om det händer måste det bli fängelsestraff!
Börjar nästan gråta av den här texten, fy fan att det ser ut som det gör.
Usch, det där har hänt mig massor av gånger. Tjejer som frågar vad som händer efter/om de anmäler. Måste ju liksom va ärlig och säga att det kan bli jobbigt.
Jag får faktiskt svårare och svårare att förstå hur det kan anses vara så väldigt problematiskt att kräva att alla inblandade parter har gett ett tydligt _samtycke_ till alla de sexuella relationer de sedan utövar. Det skulle alltså vara problematiskt med samtyckeslagstifning för att det blir så ”jobbigt” och ”avtändande” men det är inte problematiskt med de uppenbara våldtäktsproblem vi har i samhället fortfarande?
Detta perspektiv är bara så jävla skevt. Visar så tydligt vad en prioriterar: mäns lust över kvinnors rätt till självbestämmande.