Jag har reflekterat en del över det här med gränsöverskridande sexuellt beteende på sista tiden. De typer av gränsöverskridande som jag har mest erfarenhet av och som jag också uppfattat är vanligt generellt är när det skapas en sexuell situation där en inte känner att en har utrymme att uttrycka sina gränser utan att det uppfattas som ”besvärligt” för den andra parten, och i slutänden också i regel av en själv. Alltså där en inte känner att en kan be någon typ ta det lugnare eller liknande utan att det blir jobbig stämning. En annan variant är att inte ta tillräcklig hänsyn till det som sägs, till exempel om en blir ombedd att vara mer försiktig men ändå fortsätta i ungefär samma tempo (möjligtvis med nån minuts uppehåll för att det ska verka som att en bryr sig).
I sådana situationer så upplever jag ofta att det känns meningslöst att framföra mina ståndpunkter och så låter jag det bero, för jag vill inte vara för besvärlig. Det är väldigt jobbigt att uppleva att en faktiskt ar försökt kommunicera sina gränser men inte blivit lyssnad på, speciellt då det för det mesta är ganska jobbigt att kommunicera sina gränser till att börja med. När någon gör minsta lilla antydan till att det går för fort eller hårt eller vad det nu kan vara så är det väldigt viktigt att visa att en tar det på allvar.
Ungefär såhär kan en förstå gränsöverskridande sexualitet.
Det bästa sättet att undvika en sådan situation är att aktivt skapa en stämning där det är uppenbart att det är okej att kommunicera. Detta görs i min mening inte genom att ständigt fråga om det är okej/känns bra, då får jag snarare känslan av att jag avkrävs ett legitimerande av personen jag har sex med. Snarare handlar det om att låta saker och ting ta tid, att ge utrymme och att inte stressa den andra personen. Att fråga för mycket kan vara stressande eftersom en då känner att en måste ta ställning till en massa saker hela tiden, och inte låter det växa fram naturligt. Ofta vill en ju göra saker fast kanske inte just precis då, då kan jag uppleva det som stressande om någon frågar eftersom det känns som att jag måste ta ställning för hur jag kommer känna i framtiden också.
Grejen är att det verkligen går att vara respektfull mot en person en har sex med. Det går att vara inlyssnande och ge utrymme. Det tar tid och energi ja, absolut, men det får det väl ändå vara värt? Om en inte har lust att lägga tid och energi på att känna in någon annans gränser borde en helt enkelt inte ha sex med andra personer, för det kommer att bli gränsöverskridande och det är inte okej. Det är inte okej att låta sin egen ovilja att känna av någons gränser sexuellt gå ut över den personens sexuella integritet, för det är vad som händer. Dessutom är det ett väldigt märkligt sätt att förhålla sig till social samvaro generellt, att en liksom bara kör på tills någon säger stopp. Vem gör så?
Att undvika att begå övergrepp är inte bara en fråga om att typ sluta när någon säger nej, det är också en fråga om att skapa ett klimat där personen ifråga upplever att det är okej att framföra det. Om en inte aktivt anstränger sig för att skapa praktiker för detta så kommer en med största sannolikhet att passera folks gränser sexuellt, och speciellt då det finns en övrig maktrelation (så som är fallet med till exempel män som har sex med kvinnor).
Det är också viktigt att förstå att sex kan vara gränsöverskridande och i viss mån njutbart samtidigt. Alltså; bara för att en person får orgasm eller stönar eller vill ha sex med dig igen eller liknande så betyder inte det att du har varit lyhörd inför personens gränser. Många kvinnor är väldigt vana vid att få sina gränser överträdda och vet helt enkelt ingenting annat, eftersom utrymmet för att skapa en egen sexualitet i ett samhälle där en ständigt objektifieras och får sina gränser överträdda är begränsat (är såklart olika för olika personer detta, men fenomenet existerar). Jag har ibland kunnat tycka att det är skönt när en man ”tar kommandot” och jag slipper reflektera själv, men det har samtidigt handlat om att jag i än högre grad förvägrats min egen sexualitet och det är upplevelser som i efterhand har känts jobbiga och kränkande. Jag har liksom haft uppfattningen att sex ”ska” vara på ett visst vis, och anpassat mig mer efter det än att lyssna på mig själv, för jag har inte haft någon egen sexualitet att falla tillbaks på.
ja, så rimligt skrivet, identifierar. tror dock inte nån heteroman kommer fatta för de bah: ”mmm vadå jag kommer fortsätta närma mig kvinnor som jag alltid gjort för sex är ett naturligt behov”
När jag läste den här texten tänkte jag att det är lätt att vilja att en man ska ”ta kommandot” för då kan en bara låta det gå på och slipper en i alla fall bekräfta honom i hans gränskränkande och misslyckade inkännande. Det var en ny tanke. Jag måste tänka lite till på den men hör gärna om andra kan känna igen sig i resonemanget.
Jag känner igen mig väldigt starkt i att vilja att mannen jag ligger med ”tar kommandot”. Jag vet liksom inte hur det ska gå till annars? Jag vågar nästan aldrig initiera något större kliv framåt (gå från pussande till hånglande, putta ner honom andra på sängen, börja ta av kläder, börja ta på intimare kroppsdelar). Det beror nog till viss del på att jag inte vet säkert om han vill gå vidare, och jag vill inte riskera att gå över någon gräns. Och så vet jag knappt hur man gör? Hur tar man det från kramande till sex liksom, utan att han initierar det? Ibland märker jag hur jag under sex typ hoppas att något visst ska hända, och väntar på att han ska göra det, istället för att bara ”ey, gör det här nu!”.
Ja, har samma problem. Har blivit bättre på att be om grejer dock, men att liksom initiera att ge är svårt.
Btw, är det ok om jag använder den här kommentaren i ett inlägg?
Visst, men helst utan mitt nick intill.
Jag försöker verkligen förstå men jag inser att jag har haft tur och hittat mig själv tidigt sexuellt. Visst har jag haft mindre bra sex men inget som jag stressat över, utom om det handlar om en man jag vill skall se mig som det sexigaste på jorden. Då stressar jag med.
Men, jag känner inte igen mig i att inte våga berätta vad jag vill och var mina gränser finns när jag ligger med någon som vill göra sådant som inte är min favoritsysselsättning. Håller tummarna för att ni hittar rätt. Det måste vara ett helvete att vara osäker varje gång man har sex.
Det är ju skillnad på dåligt sex som i typ tråkigt/inte tekniskt bra och gränsöverskridande sex. Har haft dåligt sex som inte varit gränsöverskridande och ”bra” sex som varit gränsöverskridande.
åh, du är å klok!! tack för att du sätter ord på precis så det ofta känns!
*så
Gränsöverskridande? Vems och vilka gränser.
Vad är det ens för fråga? Jag skriver ju om det i inlägget.
måste bara säga att jag älskar hur du svarar på kommentarer! t.ex. som ovan. vid första anblick kan det se ”kort” och ”kallt” ut, men samtidigt är det ju precis vad kommentaren också är isåfall. genom att läsa ditt kommentarsfält har jag insett hur ofta vi (kvinnor, feminister osv) egentligen är orimligt tillmötesgående och förklarande och ber om ursäkt för oss själva. TACK för att du verkligen ba ”vad menar du ens med din fråga?” istället för att ba ”oj förlåt att jag var otydlig” när du inte ens var otydlig. har börjat träna på att våga bli mer så jag med!