Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Grejer män gör.

Satt och tänkte lite på det här igår att det är helt absurt vad många män beter sig illa.

Grejer män/killar/pojkar gör:

  1. Tar på kvinnor, ofta främlingar, utan att fråga. Alltså vad är grejen med detta? Varför gör ni det? Det är ett jättekonstigt beteenden och det är verkligen inte respektfullt eller trevligt. Det är nästan som att ni utövar makt genom att ta er rätt över kvinnors kroppar.
  2. Kommenterar kvinnors utseende i tid och otid (mest otid). Typ en kvinna är ledsen och då säger en man kanske att hon borde muntra upp sig för att hon är en ”söt tjej”. Vem kommer ens på tanken att göra sådär? Om någon jag känner är ledsen brukar jag inte blanda in den personens utseende det första jag gör. Det är nästan som att ni vill få kvinnor att tro att de behöver bli godkända av er för att vara värda någonting.
  3. Har sex med kvinnor utan att veta att de vill eller, ännu värre, trots att de sagt nej. Hur kan en få för sig att en ska ha sex under dessa omständigheter? Det är nästan som att ni utövar makt genom att aktivt sätta er egen vilja framför er partners. Men så elaka kan ni väl ändå inte vara? Eller?
  4. Är tysta eller förneka sina känslor istället för att berätta vad de tänker och känner. Detta är så himla opraktiskt och försvårar verkligen mänsklig samvaro. Kan inte killar bara sluta med det? Jag lovar, ni kommer att vara älskade även om ni tar ansvar för era känslor. Det är nästan som att ni förnekar att ni har känslomässiga behov för att upprätthålla någon slags fasad eller maktförhållande.
  5. Pratar om hur mycket sämre kvinnor är på olika saker. Vad får ni ens ut av detta? Om ni nu tror att ni är så mycket bättre så kan ni väl visa det genom att ha en respektfull attityd mot era medmänniskor (kvinnor). Det är nästan så att en kan tro att ni försöker glömma era egna ruttna jag genom att snacka skit om kvinnor men så kan det väl inte vara? Eller?

Ja det är verkligen en gåta hur män beter sig till och från! Är det någon som har någon intressant förklaringsmodell så får ni gärna leverera den för jag är fan clueless inför detta beteende. Det verkar typ som att män har någon slags konstig… makt? över kvinnor som gör att de tycker att de kan bete sig lite hur som helst och dessutom kommer undan med det. Men så kan det väl ändå inte vara? Eller?

17 kommentarer till Grejer män gör.

  • Erik skriver:

    Jag har möjligtvis gjort mig skyldig till punkt 3, och desto mer sannolikt punkt 4. Det är väl lite svårt att visa känslor eftersom jag har växt upp i en miljö där man inte gör det, såvida det inte rör sig om mer rumsrena känslor (typ lättare glädje eller ilska). Jag har aldrig sett en vuxen familjemedlem gråta; mängden vuxna män jag har sett gråta i hela mitt nästan 26-åriga liv kan jag nog räkna på ena handen. Själv uppskattar jag att jag grät för sista gången när jag var runt 12. Således när jag är ledsen hanterar jag alltid det på egen hand, även om det kanske (eller inte? Jag vet faktiskt inte om det märks så mycket utåt ö.h.t.) märks utåt att någor är fel, och att eventuella kvinnor då i min närhet känner sig nödgade att ”ta hand” om mig i detta tillstånd.

    Punkt tre är lite mer subtil kanske; jag har försökt rekonstruera hur jag tänkte och kände då, och det handlade om en lätt stormig relation (inte ett riktigt förhållande egentligen) jag hade med en som jag försökte bryta kontakten med efter en konflikt. Min medvetna känsla var att hen ville behålla kontakten med mig, så i.o.m. att jag bröt kontakten så lade jag väl en slags press på hen att försöka återskapa den; möjligtvis kände hen sig, som jag tänker nu i efterhand, tvungen att ligga med mig för att få kontakten tillbaka. Jag minns att jag frågade rakt ut i efterhand om hen verkligen hade velat ligga, och hen svarade då ja, men som du själv har skrivit om hade det kanske varit svårt i det läget att säga nej, och det hade ju varit bättre att fråga innan det hela skedde och på ett sätt som förenklade möjligheten till ett nej om det var så hen faktiskt kände.

    På något plan om jag får gissa tror jag väl det handlar om att jag/män tänker att det ändå inte är så jobbigt för kvinnor att ”ställa upp” på att ligga, samtidigt som det är viktigt för mig/oss. Det här berör då snarare typ ”tjatsex”-scenariot, dvs. där ett ja ändå kommer fram i någon mening för att slippa tjat eller dålig stämning, och som kanske fler av oss män gör oss skyldiga till än våldtäkten där nejet är uttalat från början till slut. Det senare har jag åtminstone inte gjort mig skyldig till.

  • Marie skriver:

    OT – jag vet att skolpolitiken inte är ett av de ämnen du skriver mest om, men hur skulle du kommentera Pisa-resultatet?

  • rolf skriver:

    det känns så overkligt att människor gör sådär, jag har alltid hört talas om att ’vi’ män gör såhär, men jag har aldrig sett någon göra på det här viset, nu vet jag inte om det är för att jag i princip aldrig har varit ute på en krogmiljö eller för att jag lyckats ha vänner som inte håller på sådär.

    jag är väldigt obekant med punkterna och jag förstår inte varför någon skulle vilja göra sådär.

    punkt 4 är det enda jag kan relatera till, då jag verkligen inte gillar att prata (muntligt), eftersom jag uttrycker mig alltid konstigt vid tal och oftast blir jag oförstådd, men jag är väldigt öppen med mina känslor om man kan ta det genom skrift. så det handlar inte om att jag inte vill dela med mig och inte vill säga vad jag tycker, jag vill gärna, men jag är väldigt obekväm med det när jag måste använda munnen till det. så det handlar inte om att jag vill förneka mina känslor eller hålla tyst om de, antar att det är något psykiskt.

    i mina förhållanden har jag ofta skrivit brev och lappar när jag har bett om förlåtelse för något dum jag har gjort, då har de fått de i person så de kan läsa medan jag står där bredvid och sedan prata utifrån det (det klarar jag bättre av), men då har jag alltid fått höra att jag inte är ’man’ nog att för att ta det muntligt och det har ju känts sådär att höra.

      • rolf skriver:

        jag försökte inte förminska problemet eller förneka det, jag vet att det existerar. jag ville bara dela med mig där jag talar om min egen erfarenhet och jag vill kunna vara en av de som arbetar mot det, men jag vet inte hur jag ska göra det då jag aldrig identifierat dessa punkter i min vardag.

  • karin skriver:

    Alltså… 4:an….

    Går på en folkis där jag väldigt snabbt klickade med en kille. Visade sig när tiden gick att vi även fann attraktion hos varandra. Vi var både ense om att ta det lugnt och bara se vart det skulle kunna leda, och att vi inte låta det bli en jobbig grej mellan oss ifall det inte skulle funka. Det gjorde det inte eftersom han inte var redo, han hade ganska nyligen gjort slut med sin tjej.

    Eftersom jag inte var kär, och dessutom lovat att inte förstöra vänskapen så var jag fine med det, och tänkte att nu är vi vänner. Jag ”körde på som vanligt” men märkte hur avig han blev mot mig på nästan en gång. Jag visade på alla sätt jag kunde att jag inte var sur eller tyckte illa om honom men han bara blev en vägg. Jag frågade flera gånger hur läget var, och han sa att det var lugnt och att han ville vara min kompis. Men det blev aldrig någon skillnad, han bara sköt sig ifrån mig.

    Över två månader senare som det nu gått, så börjar äntligen han visa mig att han faktiskt vill ha mig som kompis. Det vill säga, efter att jag fått DRA ur honom, och även fått förstått från andra att han hade ganska starka känslor för mig och tyckte det var jobbigt att ha mig som kompis i dåläget. Under den här tiden har jag haft sån jävla ångest eftersom jag haft känslan att jag hela tiden gjort fel, när jag faktiskt gjort allting rätt. Så fort jag gick in i ett rum så visade han med hela kroppen att han var obekväm, och han umgicks och pratade med alla utom mig. På en folkhögskola syns det här extra tydligt.

    Det här är inte första gången det sker, att en kille inte bara kan vara ärlig mot mig. Fan, jag kräver inte guld och gröna skogar, jag uppskattar bara en förklaring om situationen så jag vet hur jag ska förhålla mig. Det enda han hade behövt säga var; ”ledsen, jag orkar inte riktigt vara din kompis just nu.” Det hade sugit som fan att höra det, men det är en ren fakta som jag ändå kan behandla.

  • Sara skriver:

    Grymt inlägg, som alltid. Har blivit särskilt trött på punkt 5 på senaste. Så jävla trött på snubbar som anser sig bättre hela jävla tiden. Om män är så mycket bättre och kvinnor så himla dåliga på allt så kan väl män bara sluta hänga efter oss hela tiden som små slemmisar. Håll er till andra män då, enkelt. Det går inte att konstant förtrycka och förlöjliga, och sedan förvänta sig att bli älskad och avgudad.

  • Maja skriver:

    Jag tycker att punkt 1 och 2 stämmer in på väldigt många kvinnor också.. Om du med punkt 1 menar att stryka över armen och liknande gester.

    • Fanny skriver:

      Punkt 2 absolut, men tkr inte det är lika vanligt eller görs på ett lika störigt sätt. Med punkt 1 menar jag snarare tafsande, och det sysslar kvinnor ganska lite med i min erfarenhet.

  • Tetra skriver:

    En populär version av femman brukar vara att prata om hur komplicerade kvinnor är. Hur det är så svårt att förstå hur kvinnor tänker, vad kvinnor gör och hur kvinnor fungerar. Jag är så jävla trött på det. Att hela tiden behöva höra hur kvinnor är mysterier, magiska väsen, komplicerade och hemlighetsfulla. Kanske skulle det vara lite enklare om vissa delar av samhället slutade hitta på saker om den kvinnliga kroppen och sprida det som om det vore fakta.

  • Fanny/Mslackerbitch skriver:

    Mysterium på alla punkter. WHY?!??

    Blivit utsatt för punkt 1-5, ja, alla. Värst att inte gå välja om jag ville ha sex, nej hej våldtäkter.
    Blir fly förbannad över alla dessa beteenden.

  • Amra Hasanov skriver:

    Jag tycker punkt nr 4 är den som ger män mest i slutet av dagen då de får makten över känslor i relation till en kvinna. Genom att kontrollera vilka känslor de visar och hur mycket de visar så tvingar de kvinnan in i en position där hon måste båda kontrollera och tänka på vad hon själv förmedlar men även försöka lista ut vad det är han INTE visar eller förmedlar.

  • sara skriver:

    SO AGREE ON THIS.

    Punkt 1 stör mig något enormt mycket. Händer typ hela tiden. Om en är på en klubb och en ska gå till baren och ens kompis kompis som är kille som lägger handen om midjan när en går dit. Eller ja bara i vilka situationer som helst typ. Jag är verkligen inte bekväm med det men det verkar de inte förstå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv