Läste om Aderonke Apata som utvisas från Storbritannien för att hon inte är tillräckligt lesbisk. Detta motiveras alltså med att hon tidigare har haft en relation med en man. Hennes kvinnliga partner har redan blivit mördad i hemlandet och själv är hon hotad till livet, men ändå ska hon skickas tillbaka dit.
Their barrister argued that Aderonke can’t be considered a lesbian because she has children and has previously been in heterosexual relationships. He said that she has “indulged in same-sex activity”, and that “You can’t be a heterosexual one day and a lesbian the next.”
Jag tänker att för den som är hotad till livet på grund av homofoba motiv så spela det föga roll om en är lesbisk ”på riktigt” eller inte, lika lite som det spelar roll för de som hotar henne till livet. De bryr sig uppenbarligen inte om huruvida hon tidigare haft en relation med en man, det som motiverar deras hat är ju att hon nu har haft en relation med en kvinna.
Rättigheter för homosexuella borde skydda alla människor som utstår förföljelser på grund av homofoba motiv, oavsett om de ”är” homosexuella eller inte. Det är ju fortfarande individer som hatas och hotas på grund av sina handlingar eller vad folk antar om deras handlingar och vad detta anses innebära i samhället de lever i. Det är inte någon ”identitet” en hatar för, en hatas för ens liv och människors antaganden om det.
För att homosexuella ska tillmätas rättigheter så måste de ”bevisa” att de är homosexuella. Det räcker inte med att en uppenbarligen är hotad till livet på grund av homofobi, detta hot måste även stämma överens med någon slags inre sexualitet som en förväntas bära runt på. Ungefär som om de som hotar henne brydde sig om det.
En progressiv hbtq-politik borde inte handla om att vara född på ett visst sätt, utan om att alla människor ska ha rätt att leva och älska fritt. Hbtq-rättigheter ska vara tillgängliga för alla, inte bara för de som är ”born this way” eller inte anses ha något annat alternativ.