Högern utsätts inte för kritik för att det inte är någon idé.

Ibland är högermänniskor såhär:

Vänstern är så himla homofob/transfob/lesbofob/rasistisk/whatever men högern är minsann inte alls sådan.

Det stämmer såklart att vänstern har dessa problem, då vi lever i ett sådant samhälle så är det svårt att komma undan. Folk kommer vara lesbofoba, transfoba och så vidare. De är såklart ett problem men det är inget uppseendeväckande, och framförallt så är inte källan till detta problem vänstern som sådan utan det omgivande samhället. Det var inte vänstern som uppfann lesbofobin eller transfobin, det är lesbofoba och transfoba strukturer som genomsyrar hela samhället och därmed också ”vänstern” som verkar inom detta samhälle.

Anledningen till att vi sysslar med internkritik inom vänstern är för att vi ändå har en viss tilltro till projektet, vilket vi såklart inte har för högern i och med att deras historia när det kommer till rättigheter för någon annan än vita rika män inte är det bästa, för att uttrycka sig milt. En vet helt enkelt att om en sysslade med ”internkritik” inom högern så skulle ingen ens bry sig om att låtsas som om de lyssnade.

Vi ansluter oss till de rörelser som verkar ha potential att föra vår agenda och försöker påverka den. Om vi inte gjorde det skulle vi inte ha en chans, då gruppen lesbiska (tyvärr och än så länge, tills den lesbiska revolutionen är en realitet och alla kommer bli flator) är ganska liten. En får helt enkelt ta det onda med det goda och acceptera att det kommer finnas interna problem och ta tjuren vid hornen och försöka ändra på saken. Men att göra det inom högern är ingen idé, där finns det ingen som helst grogrund för någon slags solidaritet mellan de vita rika män de kämpar för och lesbiska kvinnor.