Vissa har frågat hur jag menar när jag säger att kapitalismen upprätthåller patriarkatet, eftersom patriarkatet fanns innan kapitalismen och så vidare. Jag vill påpeka att jag aldrig sagt att patriarkatet skapats ur kapitalismen, däremot att den upprätthåller det. Det vore ganska märkligt att tro att patriarkatet inte existerade innan kapitalismen. Troligen kommer patriarkatet också att kvarstå någon mån efter kapitalismens fall.
Jag ser patriarkatet och kapitalismen som två från varandra självständiga maktordningar i betydelsen att de har två olika självständiga grunder, men de växer in i och reproducerar varandra. I det borgerliga samhället ser patriarkatet annorlunda ut än i det feodala, till exempel. Det beror på att det måste ta andra former för att fungera ihop med samhället i övrigt. Kapitalismen och patriarkatet är två starka krafter som omformar varandra, växer in i varandra.
Dagens kapitalism upprätthåller patriarkatet på flera sätt. En central del är att kvinnor hålls ofria eftersom vi generellt är mer ekonomiskt begränsade än män, vilket i ett kapitalistiskt system spelar väldigt stor roll. Även om vi har mer frihet idag, eftersom vi formellt har rätten att äga på samma villkor som män, så är beroendet av pengar för överlevnad i det kapitalistiska systemet fortfarande något som effektiv begränsar kvinnors möjlighet till autonomi och fjättrar dem i förtryckande relationer.
Vidare så reproducerar kapitalismen dagligen bilder av kvinnor som är objektifierande, vilket är en central del i det patriarkala förtrycket. Att kapitalister tjänar på att kvinnor kan användas som skyltdockor för olika produkter och att vi manipuleras till att köpa saker såsom rakhyvlar, smink, bantningspiller och så vidare är såklart något som upprätthåller patriarkatet.
Men den största faktorn tycker jag nog är just ofriheten som finns i kapitalismen. Människor är helt enkelt beroende av att hålla sig väl med en massa människor för att kunna överleva; en måste sälja sin arbetskraft. Denna beroendeposition som finns överallt i vårt samhälle gör att människor får det svårare att protestera emot förtryck. Om en blir utsatt för trakasserier av sin chef är det jävligt mycket svårare att åtgärda saken än om en blir utsatt av en vän en bara kan överge, samma sak om en blir utsatt för trakasserier av en annan person en har en ekonomisk beroendeställning till. Att människor har olika mycket makt beroende på kapital, och att människorna med mer kapital ofta är män, skapar en situation som gör kampen mot alla andra former av förtryck betydligt mycket knepigare.
Därför är det viktigt att vi inte bara talar om patriarkatet som en fristående struktur som vi kan analysera och bekämpa självständigt, utan förstår hur den har växt in i kapitalismen. Visst är det teoretiskt möjligt att krossa patriarkatet utan att kapitalismen ryker, frågan är hur realistiskt eller lönt det är. Att ge människor större ekonomiskt utrymme för självbestämmande är något som kommer gynna kampen mot alla övriga maktordningar.
Min syn på samverkan mellan kapitalism och patriarkat ligger nog främst hos arbetsdelningen. Det finns tre typer av könade arbetsdelningar som jag sett:
1. Män jobbar betalt, kvinnor jobbar obetalt. Det obetalda arbetet sker främst i hemmet, men även på andra platser (kvinnor ”håller ordning” i skolan, håller koll på relationerna och känslorna på arbetsplatser, ansvarar för det gemensamma i arenor av många slag).
2. Män jobbar med högbetalda yrken, kvinnor jobbar med lågbetalda yrken. Den här strukturen verkar fungera på samma sätt när det kommer till rasism. Vita män väljer vita män till sin bransch och sina nivåer i hierarkin. Fram kommer en arbetsdelning där de vita männen kan behålla sina höga löner och rättfärdiga dem genom att branschen ser ut så.
3. Kvinnor jobbar med ”typiskt kvinnliga” jobb. Dessa värderas lägre. Typexemplet på det här är väl den offentliga sektorn.
Jag tror att det rent konkret är väldigt praktiskt för kapitalismen att ha en sådan uppdelning. Det blir lättare att rättfärdiga ett klassamhälle, och det är lättare att ställa arbetare mot varandra. Varför släppte män inte in kvinnor i den tidiga fackföreningsrörelsen, till exempel? Vilka har mest initiativ att bekämpa kapitalismen, den man som kan jobba sig upp till ett bra jobb eller den kvinna som ständigt blir diskriminerad på arbetsmarknaden?
Låter det vettigt?
Detta var väldigt intressant http://copyriot.se/pdf/kapitalismens_kon.pdf
Nu kommer jag in som sura gubben här… ber om ursäkt om jag låter sträv.
Att kapitalismen tar sig patriarkala uttryck betyder inte att kapitalismen per se upprätthåller patriarkatet, det är ett logiskt felslut som bland annat inte alls tar hänsyn till att några av de mest patriarkala samhällen vi har och har haft i modern tid inte är kapitalistiska.
Jag skulle säga att det är en mycket bättre världsbeskrivning att säga att alla ekonomiska system färgas av den kultur de befinner sig i. Så när kapitalismen byggs in i en i grunden patriarkal kultur, så blir kapitalismen patriarkal – men notera att om socialismen byggs på en i grunden patriarkal kultur, så blir den lika patriarkal den.
De ekonomiska systemen vi bygger och våra orättfärdigheter av annan natur samverkar som den självklaraste sak i världen. Så om vi tror vi kan minska de patriarkala tendenserna genom att få bort kapitalismen, så skjuter vi oss i foten. Vill vi ha bort patriarkatet, så är det patriarkatet vi skall angripa, inte de ekonomiska system som må samverka men som är i grunden separata. Däremot kan vi förstås angripa de patriarkala tendenserna i det ekonomiska systemet, bara vi inte misstar äpplen för päron.
Gillar man inte kapitalismen, så behöver man inte förvirra frågan genom att sammanblanda två olika saker, då är det bättre att kritisera och angripa kapitalismen för vad den är. För att komma med lite historia, så marginaliserades mycket av den feministiska kampen på sextio och sjuttiotalen genom att man försökte göra det till en underfråga i den generella klasskampen, varefter frågan drunknade. Inte konstigt eftersom de patriarkala tendenserna var minst lika starka – om än inte lika synliga – i vänsterrörelsen. Jag var med och såg det hela, även om jag var barn då.
Och Isak, skälet till att kvinnorna inte släpptes in i den tidiga fackföreningsrörelsen var väl så simpel som att vänstern var lika fast i de patriarkala mönstren som någon annan när det begav sig?
Även om jag själv lutar åt kapitalismen/marknadsekonomin som det minst dåliga av alla ekonomiska system, så skriver jag inte det här som ett försvarstal för kapitalismen. Angrip den gärna, men i så fall för dess egna fel och brister, så att den inte får agera målvakt för något annat som vore hela systemet något slags bulvanföretag.
Dryg och ganska konstig kommentar. Jag menar att patriarkatet i sin nuvarande form upprätthålls av kapitalismen. Jag menar såklart inte att de ekonomiska systemen innan i te varit delaktiga i upprätthållandet.
Dryg på vilket sätt då? Om jag var konstig beror det nog på att jag svarade snabbt medan jag tog ett par minuters paus från jobbet.
Du menar att kapitalismen upprätthåller patriarkatet. Jag menar att vilket som helst ekonomiskt/politiskt system skulle ”upprätthålla patriarkatet”, förutsatt att det finns där från början och att man därför bör hålla isär de två sakerna från varandra.
Kanske det i grund och botten handlar om att jag inte är så fientligt inställd till kapitalismen. Eller snarare ser jag på kapitalismen som Churchill såg på demokratin: att det är ett rätt uselt system, bara mindre uselt än alla andra alternativ…
Well whatever. Jag menade i alla fall inte att vara spydig eller angripa dig, så om det var så du uppfattade mig så ber jag om ursäkt.
Ja, det stämmer såklart att alla system kan upprätthålla patriarkatet, jag har inte sagt något annat. Jag var rentav väldigt tydlig med att det inte var det det handlade om. Faktiskt.
Jag skall försöka att inte dra ut den här tråden i oändlighet, men jag får säga att jag blir lite irriterad. Jag var med när tvångsgiftet mellan vänsterrörelsen och feminismen var alldeles färskt. Jag var i småskoleåldern men tillräckligt vaken och medveten för att minnas hur snacket gick.
Mellan tummen och pekfingret skulle jag säga att ett eller två decennier av attitydförändringar gick i stöpet där, eftersom feminismen snabbt blev förknippad med yttersta vänsterkanten. De som inte kände sig bekväma där ute och annars skulle varit villiga att lyssna drog öronen åt sig. Feminismen utdefinierade sig själv.
De senaste tio-femton åren (på ett ungefär), har varit en lång väg tillbaka för feminismen. Det har varit en skakig väg med övertramp från alla håll, men ändå har feminismen blivit såpass viktig att den triangulerats av så gott som alla partier. Men låt oss föralldel vrida tillbaka klockan fyra decennier.
Jag överreagerar säkert, men du kom ändå med ganska raljerande påståenden om hur kapitalismen som system (singularis) upprätthåller patriarkatet och har växt ihop med det. Sure du hade en massa förbehåll, men sådana är bara värda något om de verkligen nyanserar det du påstår. I annat fall är de bara pro forma, eller för att tala ren svenska ett sätt att skydda arslet när folk kommer med kritik.
Du blir lite stött när du ändå får mothugg, kallar mig dryg och förtydligar dig: alla system har varit delaktiga i att upprätthålla patriarkatet och så menade du självklart hela tiden. Jag försöker vara vänlig och tydligare men förbehållen bara växer. Så vad blir kvar egentligen?
Vad jag förstår så är vi överens om att vilket som helst system kan upprätthålla patriarkatet och kommer upprätthålla patriarkatet förutsatt att patriarkatet fortfarande finns kvar i botten…
Steget därifrån är inte långt till att konstatera att alla system dessutom kommer växa ihop med patriarkatet, förutsatt att patriarkatet finns kvar i botten.
För mig blir det lönlöst, kontraproduktivt och till och med direkt destruktivt att än en gång göra samma analys som inte ledde någon vart för fyrtio år sedan. Vi behöver naturligtvis angripa sakfrågor där det system vi för tillfället har (marknadsekonomi/kapitalism) slår fel. Till exempel genom debatt om idiotisk reklam, genom diskussioner om värdiga ersättningssystem för de som är sårbara etcetera.
Vill du sen kämpa för att vi skall byta ut vår nuvarande kapitalism mot kommunism, så står det dig fritt. Det jag reagerar på är sammanblandningen av agendor.
Jaha, så synd att min analys inte ger dig personligen något. Jag skriver tydligt varför jag tycker det är relevant att tala om i slutet, och jag skriver också tydligt i inlägget att patriarkatet funnits även innan kapitalismen. Jag är ledsen om du inte lyckades uppfatta detta.
Personligen tycker jag inte att det är ett problem om feminismen uppfattas som vänster, jag tycker det är ganska rimligt för en rörelse som eftersträvar jämlikhet.
För vänstern har som alltid monopol på önskan om jämlikhet…
Nej, för att spola spydigheterna tycker jag det är tragiskt att du inte ser det som viktigt att göra feminismen tvärpolitisk. Inkludera istället för att exludera, för du vinner inga kamper genom att ge de som vill dig väl fingret för att de inte är tillräckligt renläriga.
Men för all del, då är jag väl inte välkommen att kämpa för jämlikhet då, eftersom jag inte är vänster menar jag.
Gud vad du övertolkar. Säger bara att det inte är särskilt konstigt eftersom vänstern varit jävligt mycket bättre på alla former av jämlikhetskamp. Folk kan väl vara feminister bäst de vill, det är inte min uppgift varken att exkludera eller inkludera någon. Ta av dig offerkoftan för guds skull.
Jag tog inte på mig den, så jag kan inte ta av den. Det var en spydighet som direkt reaktion på klichén om att alla jämlikhetsrörelser mer eller mindre per definition måste vara vänster.
Jag har inte sagt det, det är verkligen bara något som skett i din fantasi.
Det fanns såklart flera skäl att att kvinnorna inte kom in i fackföreningsrörelsen, och jag kan bara gissa. Men om arbetarmännen var strategiska snarare än altruistiska tror jag definitivt att de kan ha hållit ute kvinnorna just för att själva kunna klättra. Det gör att männen kan kräva högre löner, men kapitalismen kan fortfarande ha kvar sitt låglöneproletariat. Därav dagens situation, där många kvinnliga branscher fortfarande är mycket lägre betalda än manliga.
”Personligen tycker jag inte att det är ett problem om feminismen uppfattas som vänster, jag tycker det är ganska rimligt för en rörelse som eftersträvar jämlikhet.”
Hur menar du egentligen att det skall uppfattas annat än som att jämlikhetsrörelse innebär vänsterrörelse?
Skit samma, det är rätt uppenbart att vi inte kommer mötas i den här diskussionen. Vi är väl inte samma sorts feminister antar jag. Känn dig fri att nonchalera den här kommentaren, det tänker jag göra. Jag får hitta några andra väderkvarnar…
Det finns inget likhetstecken mellan ”jämlikhetsrörelse” och vänsterrörelse. Det finns ett likhetstecken mellan ”meningsfull jämlikhetsrörelse” och vänsterrörelse.