Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Hur mycket du än vill så kan du inte svära sig fri från detta.

”Buhu”, tycker någon, ”tycker du att jag har någon slags skuld bara för att jag råkats födas som vit/man/medel-/överklass?”. Nej, det tycker jag inte, inte skuld. Men du har ett ansvar.

Man kan inte ändra sin hudfärg, sin bakgrund, sin sexualitet eller sin könsidentitet men man kan lära sig att se sitt privilegium och ta ansvar för det.

Om du lever i ett samhälle där du är privilegierad på grund av dina medfödda egenskaper så har du automatiskt en delaktighet i denna samhällsordning. Ingen kan ställa sig utanför och svära sig fri från ansvar, säga ”det var inte jag”. Om man har möjligheten att agera har man också skyldigheten att agera. Om man dessutom tjänar på den ordning som man genom sin ickeagens tillåter fortgå så är det än värre.

Men människor vill inte erkänna sitt ansvar inför samhällsordningen. Man vill hellre gnälla om ”arvssynd” och att det faktiskt inte var en själv som uppfann patriarkatet, rasismen, klassamhället och så vidare. Att man faktiskt är emot sånt.

Fast det räcker banne mig inte att vara emot på ren fråga. Man måste agera också, ta ställning. Man behöver inte viga sitt liv åt det, men man borde i alla fall ägna några tankar åt det. Man borde i alla fall ingripa när man uppenbart ställd inför det.

Om du ser en grupp bli utsatt för förtryck så borde du efter bästa förmåga ingripa. Nej, ibland kan man inte och ibland orkar man inte och så är det och det är okej. Men att urskulda sin ickeagens med att det ju inte var du som var förtryckaren är som att stå och se på när någon blir slagen och sen tycka att du har noll och intet ansvar i situationen.

Den här gruppen människor är nästan värre än de som förnekar maktstrukturer rakt av. Den föregående vill inte se hemska saker, det kan jag förstå, men den andra liksom ser hur världen ser ut men vägrar erkänna sitt eget ansvar i det hela. Detta ansvarsfrånskrivande är förskräckligt, det är en sådan total brist på civilkurage att jag baxnar. Det är en sak att inte våga ingripa, att inte kunna, men en helt annan sak att bara inte vilja ingripa och sedan ursäkta med att det inte var ”du som börja” eller något i den stilen.

Seså. Ta av er offerkoftan, sluta gnälla och ta ert ansvar som delar i ett större samhälle. Hur mycket du än vill kan du inte svära dig fri från detta, såvida du inte typ flyttar ut i skogen och aldrig mer träffar en annan människa.

9 kommentarer till Hur mycket du än vill så kan du inte svära sig fri från detta.

  • Rasism, sexism etc. är ju något vi alla, mer eller mindre reproducerar hela tiden så det går inte att svåra sig fri med att påstå att man ”inte har uppfunnit det”. Alla har faktiskt ett ansvar.

  • Mia skriver:

    ”Seså. Ta av er offerkoftan, sluta gnälla och ta ert ansvar som delar i ett större samhälle. Hur mycket du än vill kan du inte svära dig fri från detta, såvida du inte typ flyttar ut i skogen och aldrig mer träffar en annan människa.”

    Haha, annars vad? Får man läsa värsta wall of texten på din blogg? 11 sura tweets i rad? Annars VAD?

    Seså, gå och göm dig din nolla.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Du kan läsa inlägget jag länkar till i början av detta för svar.

      • alice skriver:

        hade redan läst det. finns inga konkreta förslag utan mer tankar om varför man ska ta ansvar och jag håller med. visst, kommer man till insikt med sin position och vad den kommer med i livet så kan väl kanske saker ”falla på plats” i visa situationer. men rent allmänt fattar jag inte vad folk ska göra förutom att typ.. följa lagen. konkreta förslag på vad man kan göra? har svårt att föreställa mig situationer där man ”tar ansvar”.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          En väldigt typisk situation är väl då man observerar dessa strukturer i praktiken, i mötet mellan människor. Typ när kvinnor får prata mindre i olika sammanhang fast de kanske har lika viktiga saker att säga, när diverse tillmälen används etc.

Arkiv