Detta tyckte jag var en intressant artikel om idrottens könsdefinition. Den är några dagar gammal nu, men jag skriver om det ändå.
Debatten har tydligen väckts i och med att en kvinna som vann VM-guld i 800 meter 2009 har fått sin könsidentitet ifrågasatt. Hon ansågs tydligen vara väldigt butchig, vilket ledde till att man skulle genomföra ett test på hennes kön. En förnedrande process, eftersom det inte finns något säkert test på om du är man eller kvinna utan det avgörs av en massa olika ”experter” som sitter och vänder ut och in på din könsidentitet.
På grund av detta har det tydligen skapats en regel som säger att en kvinna som har för mycket testosteron i blodet inte får tävla mot andra kvinnor eftersom det blir orättvist. Det är nämligen hormonet testosteron som anses vara grunden till att män i genomsnitt presterar högre inom idrott. En person kan alltså helt avgjort vara kvinna, men ändå inte få tävla mot kvinnor eftersom hon har vissa fysiska fördelar. Om en sådan person får tävla mot män framgår inte riktigt av artikeln.
Men såhär är det ju för alla personer, inom alla idrottsgrenar. Man kan ha vissa fysiska egenskaper som gör en extra lämpad för vissa sporter. För att bli elitidrottare från första början måste man ju ha rätt fysiska förutsättningar, finns inte de så spelar inte träningen någon roll. Man kan ju tänka sig en mängd andra fysiska förutsättningar som förenklar eller försvårar för en i idrottssammanhang, men inte får man några specialregler för det om man inte har ett faktiskt handikapp.
Jag tänker att idrott ju i någon mån ändå handlar om att nå sin yttersta prestationsförmåga med de förutsättningar man har. Det finns över huvud taget ingen rättvisa i idrott som koncept. Nu har vi bestämt att kvinnor och män tävlar gentemot varandra, men egentligen skulle man kunna göra vilka godtyckliga uppdelningar som helst. Man skulle kunna mäta benen för att avgöra vilka som ska tävla mot varandra i löpning, till exempel. Men hur ska man avgöra vilka parametrar som är relevanta?
Jag antar att det finns någon slags hägrande dröm om att det som ska avgöra i idrottstävlingar inte är medfödda egenskaper, utan vem som ansträngt sig mest, tränat hårdast och så vidare. Men dit kommer vi nog tyvärr aldrig att komma. Varför inte bara erkänna att idrott handlar om att människor med goda fysiska förutsättningar vässar dessa till fulländning, för att sedan tävla. Alla har inte samma möjligheter att bli duktiga bara de tränar hårt, oavsett vilka förutsättningar man tar i beräkning.
Ett väldigt tydligt exempel här är ju längd inom höjdhopp! Om t.ex. någon fötts med extra högt tillväxthormon och blivit 2 meter lång så blir ju inte hen diskad för det. Det är tydligen bara könsnormen som det inte får brytas mot, i övrigt hyllas ju olika extremer inom idrottsvärlden.
Sjukt intressant! Det där med att man vill blunda för att folk har olika förutsättningar är något som man kan se på samhället i stort – att alla kan bli och göra vadsomhelst bara man anstränger sig/vill tillräckligt mycket. När vi har olika förutsättningar både biologiskt och kulturellt. Och jo, varför är det just kön som räknas och inte andra saker? Man skulle ju då snarare kunna mäta testosteronhalt på alla som tävlar och gruppera dom efter det, om det är så otroligt viktigt.