Jag funderar på att stryka ordet ”hat” ur mitt vokabulär, det har blivit förknippad med så mycket, har blivit så sanslöst infekterat att det inte är klokt. Jag läser det Jens Liljestrand har att skriva om klasshat och håller med om mycket. Jag tycker också att det är omotiverat att skriva en dikt om att olla en överklassfamiljs handdukar endast på grund av klasstillhörigheten.
Liljestrand, och många med honom, skriver att man kan hata en struktur och en samhällsordning med att det inte ska gå över i hat mot individer. Jag håller på sätt och vis med. Klassamhället kommer inte brytas upp för att man ”gör sig av” med överklassen utan måste förstås som en samhällsstruktur. De flesta är nog benägna att främst intressera sig för sin egen och personer man identifierar sig meds väl och ve. Oavsett om det är medvetet eller inte så kommer människor att handla utifrån sitt eget perspektiv, har man inte sett den negativa sidan av rådande samhällsordning är man mindre benägen att kämpa emot den.
Jag upplever inte heller att det riktas något har mot individer ur den omedvetna medelklassen mer än som enstaka undantag. Hatet riktar sig primärt mot de personer som aktivt kämpar för att klassamhället ska bibehållas. Till exempel Aron Modig som rätt ut säger att det är bra med ”inkomstspridning” när han ställs inför det faktum att vissa inte har råd att gå till tandläkaren. Sådana uttalanden gör folk upprörda, på god grund. De blir arga och om man vill kan man väl kalla det ”hat”. Jag skulle inte använda det ordet, snarare skulle jag kalla det ilska och upprördhet.
Upprördheten riktas inte (generellt) mot människor som omedvetet ingår i systemet utan mot människor som argumenterar för och aktivt upprätthåller systemet. Om man hatar ett system så gör man väl rätt i att även hata dem som skapar systemet? På samma sätt som jag inte hatar alla män för att de på grund av könsmaktsordningen är mig strukturellt överordnade, men däremot hatar personer som aktivt arbetar för att upprätthålla och försvara denna ordning, oavsett kön. Jag blir skitförbannad av det, och det tycker jag är fullkomligt rimligt och motiverat. Varför skulle jag inte bli arg när någon upprätthåller ett system jag personligen faller offer för?
Sedan finns det också de som talar om sitt hat mot ”överklassen” i generella termer. Det måste förstås på samma sätt som man talar om ”vita medelålders män”. Varje vit medelålders man förtjänar inte hat, men som grupp måste de tas ner från sin privilegierade position i samhället, vidare måste de ta ansvar för sin position. Man kan inte rå för om man föds som man, vit eller rik, men man kan rå för vad man sedan gör av allt detta. Antingen kan man gå omkring och ta för sig av sina privilegier på andras bekostnad eller så kan man ta ansvar över samhällsordningen. Man måste deala med sina klass- ras- och könsfördomar, man måste behandla medmänniskor med respekt och så vidare.
”Men måste inte alla ta ansvar”, kanske någon tycker. Och jag tänker att om man är mycket stark måste man också vara mycket snäll. Att du fötts in i ett samhälle där du är privilegierad ger dig inte automatiskt rättigheten att utnyttja det, tvärtom skyldigheten att ta ansvar för det. Ja, alla har ansvar för samhällets välmående men ansvar utgår också ifrån förmåga. Den som har större möjligheter att påverka har också större skyldighet att göra det. Därför kan man hata en grupp människor för kombinationen av privilegium och passivitet eller ovilja att ta ansvar.
Personer med sämre möjligheter har inte heller samma skyldighet att se till andras intressen, ty man vaktar i första hand sina egna som sina närståendes intressen, vilket jag tycker är rimligt. Det är först när man kommit därifrån som man är skyldig att lyfta blicken. Till dess är antagoniserandet av ”de andra” om inte rätt, så i alla fall betydligt mycket mer ursäktbart. Nej, det finns ingen fast gräns, eller inkomsttak, för detta, utan det rör sig om ständigt flytande gränser beroende på vilka grupper det rör sig om.
Jag drömmer också om ett samhälle där hat inte behövde uttryckas, där människor kunde debattera på ett vettigt sätt och hitta gemensamma lösningar med det allmännas bästa i fokus. Men för att det ska ske så måste vi först och främst bli jämlika, och ju jämlikare vi är desto mer sansad kommer debatten att kunna vara. Jag applåderar inte hatet, men jag applåderar en folklig resning mot de strukturer som förtrycker. Och dessa strukturer består av och upprätthålls av människor, både medvetet och omedvetet, så det måste till en resning mot dessa personer och grupper också.
Blir riktigt engagerad av att läsa här hos dig!
Måste faktiskt kolla vem Aron Modig är. ”…som rätt ut säger att det är bra med ”inkomstspridning” när han ställs inför det faktum att vissa inte har råd att gå till tandläkaren.” Jag blir besviken på folk som ens kan tänka så. Är ”inkomst” ett absolut, som måste delas på så att någon MÄSTE ha så lite, för att någon anna skall ha mer? VAD är inkomstspridningen bra för? Han låter ju nästan som Jesus när han säger ”de fattiga kommer ni alltid att ha hos er”, men Jesus verkade å sin sido ha en idé om relativ fattigdom istället för Modig som tycks påstå att det måste finnas nån som inte har råd med tandläkare för annars rasar samhället. Det här kallar jag enlad, det är vad det är, oavsett om man uttalar sig enfaldigt om ekonomi eller politik blir det inte mindre dumt för det.
Men jag blir besviken. Läser inte folk historia (det kanske de inte gör??) där ett hat övergår till ett annat: avrätta kungen så råder terrorn, avrätta Robespierre så råder lugnet igen så att ett nytt envälde kan uppstå. Jag ser inte mycket skillnad mellan gammal sort aristokrati och dagens politiska elit, må så vara att det är lättare att vara med i eliten, bara man är bland den 10% som rösta i förra valen och minns vem man röstade på och om den kom in eller inte.
Det att man kan skönja strukturer och skikt i samhället betyder inte att man ska ta dem som givna – att det är som sig bör att den som inga pengar har får gå med rumpan bar – utan ha nån idé om lite dynamik, varifrån man kommer, varifån nån annan kommer – och vad man har gemensamt och vad man har olika. Det är lätt att hata om man tror att nån är annorlunda på ett avgörande sätt.
Debatteras det om ”hatspråk” och hatskvriveri och hatgrupp och sånt i Sverige eller har du varit med i en sån diskussion? Heterohatets dag har jag ungefär lika svårt att fatta iden på som om nån kom upp till mig och sa att hän är kommunist. Är det int mer en belastning än vilken nytta provokationen ens kan göra?
Det debatteras som fan just nu, även om den stora kulmen var för några veckor sedan. Börjar bli riktigt tröttsamt faktiskt. Bor dock ej i Sverige nu, utan håller koll på debatten på internet.
Jo det räknar jag med att du gör ”på distans” liksom.
Läste annanstans hos dig en lite äldre text och här hade du varit inne på den besvikelse på nivån av debatt jag försökte beskriva:
”… handlar det om att man tror att alla andra är så infantila att den här typen av information behövs när den egentligen inte gör det eller handlar det om att det känns bra att känna igen sig,… – – – Men jag tror tyvärr att det är så att folk har jävligt låga krav på den de kallar smart och upplyst och om det är det som gäller så tror jag faktiskt att jag förlorar mitt hopp om mänskligheten.”
Alltså finns det folk som tycker att det är klyftigt att prata om hur intellektuell man är när man hatar kungahuset eller eliten eller överklassen eller heterosexuella osv?
Har väl tyvärr gått lite inflation i begreppet ”hat” och indignation har blivit lite häftigt. Tror det beror på att klassklyftorna ökat och retoriken mot de ”misslyckade” i samhället blivit hårdare, då reagerar folk med upprördhet.
Bra inlägg! ((:
Sen ska man inte glömma att det inte precis bara är vänstern och de lägre klasserna som hatar ”uppåt”, borgarna är inte sällan hatiska mot vänstern, vilken sosse har inte kallats för ”jävla sosse” eller liknande någon gång? Jag upplever nästan att vänsterns hat blir ett svar på denna nedlåtande attityd.
Tror det hatet oftare ses som mer sofistikerat eftersom det i hög grad anspelar på god smak etc.
Hejhej!
Har läst din blogg nu i ungefär ett halvår och måste säga att den är väldigt intressant! Den här kommentaren har egentligen inget med detta inlägg att göra, men det är så att jag och en vän driver en egen blogg och vi har nyss fått upp ögonen för ämnet ”hen” och har nyss skrivit några inlägg om detta. Vi vet att du har ett visst intresse av detta ämne och vi skulle uppskatta väldigt mycket om du skulle vilja ta en titt på dessa inlägg 🙂
http://jonteinutikalle.blogg.se
Överklassen hatar inte ”underklassen”. Däremot har den ofta utnyttjat den osv, men de har varit beroende av den som arbetskraft och därför respekterat den som sådan. Idag finns det inte sådan överklass längre. Däremot finns det många med pengar idag och väldigt många av dessa kommer från arbetarhem…
Det första är mest ett påstående tagit ur luften. Håller inte med alls. Att det inte skulle finnas ev överklass som tjänar pengar på andra människors arbete fattar jag inte heller.
Det finns de som tjänar pengar på kapital men de är inte vad man traditionellt kallar överklass (man tjänar inte pengar på andras arbete utan på eget arbete eller på kapital…). Exempelvis Ingvar Kamprad, en av världens rikaste, tycker du han är överklass? Eller Erling Persson (H&M) ? Ingen av dessa kommer från överklassen. Eller tycker du man är överklass bara för att man tjänar mer pengar än andra? I så fall kommer det alltid att finnas en överklass eftersom det alltid kommer att finnas de som tjänar mer än andra och då blir ju själva konceptet utan mening…
Kamprad är kapitalist för han tjänar pengar på andras arbete, alla som jobbar på hans företags arbete, jag vet inget om han klassbakgrund men nu är han absolut överklass, och hans barn är det definitivt. Att det finns personer som lyckats på ”egen hand” betyder inte att klassamhället inte existerar, ty det finns fortfarande en massa personer som lyckas i livet mha sin bakgrund.
Men då tycker du att Zlatan också är överklass?
Nu är han absolut det, ja, även om det i hans fall är hans egen förtjänst. Fattar inte var du vill komma med denna diskussion. Att det finns de som lyckats på egen hand gör inte klassamhället mindre existerande.
Jag vill veta vad du tycker och hur du resonerar. Är det så konstigt eller är du inte van vid att någon ifrågasätter dig?
Klart jag är. Jag tycker bara att du gör det på ett märkligt sätt. Du drar rakt ur tomma intet påståendet att klassamhället inte existerar idag och tar som exempel några personer som lyckats även fast de ej har överklassbakgrund. Skönt för dem, absolut, men det gör inte klassamhället mindre befintligt. Jag förstår varken vilken tes du vill driva i bevis eller vad du grundar din invändning på, varför jag blir en aning förvirrad och har svårt att begripa din poäng.
Jag har inte påstått att klassamhället inte existerar, var har du fått det ifrån?
Jag uppfattar det som du har problem med att du måste kategoriser, vän eller fiende, ond god, arbetare borgare etc. Sålunda vill du tolka insaker och ting istället för att läsa det jag skrev: att jag vill veta vad du tycker och hur du resonerar.
Ett ofta förekommande problem är att man inte är konsistent, och då kommer man att antingen att säga emot sig eller hamna i en situation då argumentet är ”jag tycker så”…
Okej. Sorry. Kan bli lite rörigt med alla kommentarer ibland, varför jag kanske svarar mer korthugget än nödvändigt. Sammanfatta din fråga så ska jag försöka svara på den.
En fråga är hur du definierar överklass?
En annan är om du tycker att det kan finnas motiverade löneskillnader och i så fall hur dessa ser ut?
Båda dessa är mycket svåra att besvara (speciellt om man vill undvika ”jag tycker så”) men väldig intressanta!
Det är väl svårt att sätta några klara gränser för vad som är överklass. Det är en fråga om både tillgångar och kultur, kontakter etc, men jag ser det framförallt som en fråga om tillgångar. Dels så handlar det ju om att tjäna pengar på andra människor arbete, dvs den klassiska uppdelningen i arbetare och kapitalister, men man kan väl vara överklass även om man inte gör det. Det är vanligt att folk hävdar att klass primärt är en fråga om kultur, inte om pengar. Det håller jag absolut inte med om, utan tycker att man måste utgå från det materiella först och främst, även om undantag såklart finns. Min uppfattning är dock att klass primärt handlar om materiella tillgångar och inte typ kulturellt/socialt kapital, då allt sådant i regel kan härledas till materiella tillgångar (t.ex. vara en fråga om tid, som man oftast köpt fri). För att tala om att någon är överklass så ingår det väl att personen ifråga fötts in i det, därför skulle jag t.ex. ej kalla Zlatan överklass, däremot är han nu i en position där han har samma privilegier och ansvar, om du förstår hur jag menar. Jag skulle säga att för att vara överklass måste du ha ett visst kapital som du på ett eller annat sätt tjänar pengar på, utöver eventuellt lönearbete. Hur stort detta måste vara kan jag inte sätta exakta gränser för, då jag saknar kunskap i frågan. Man kan kanske sammanfatta det med att du kan använda dina tillgångar för att styra över andra, kanske genom att köpa arbetskraft, betala lobbyorganisation, investera i företag etc.
Jag tycker absolut att det finns motiverade löneskillnader och tror absolut att pengar är ett viktigt incitament för folk att välja vissa yrkesbanor etc, men jag tror att det finns annat som betyder och framförallt skulle kunna betyda mycket mer. Det viktiga är egentligen inte löneskillnaderna, utan skillnaderna i kapital, som ju givetvis beror delvis av löneskillnader med också mycket annat. Jag tycker att jordens resurser måste fördelas utöver lön och eventuella bidrag till de ”svagaste”, eftersom jag inte anser att exploaterande av naturresurser är någon självklar rättighet en person har bara för att hen eller hens förfäder råkade vara först med att säga ”detta är mitt”. Det är framförallt det perspektivet jag utgår från, alltså rätten till att göra sig rikedomar på jorden.
Svårt att svara absolut, jag hoppas det är något sånär tillfredsställande ändå.