Jag är glad att jag tillät mig själv att må dåligt, för det har hjälpt mig att nu kunna må bra.

Tänkte tillbaka på för några månader sedan när jag köpte Hunger games på bokrean för att ha något att fördriva tiden med. Mycket av mitt liv gick de månaderna ut på att just fördriva tiden. Jag mådde så jävla dåligt och hade så mycket ångest att det enda målet för dagen var att fly undan den. Jag låg vaken till fyra, ibland fem, bara för att jag var så rädd för tankarna som brukade komma när jag försökte sova utan att vara tillräckligt trött.

Nu mår jag bättre och jag fattar inte riktigt hur det gick till eller för den delen hur jag kunde må så dåligt från första början. Allt det jag grämde mig över då känns som ickeproblem nu, men jag vet ju samtidigt att det verkligen inte var några ickeproblem då utan saker och ting som slukade hela min tillvaro.

Fick detta svar från Angelica när jag skrev om detta på twitter ”det är i det här stadiet som liberaler tror att de ”bestämde sig för att sluta må dåligt” och säger till andra att göra detsamma” och tänkte att det var en bra formulering av något jag gått omkring och stört mig så oerhört mycket på när det gäller detta, nämligen människor som blandar ihop det faktum att de till slut lyckas ta sig ur sin depression med att de ”bestämt sig”. Det var ju inte som att jag ville må dåligt när jag mådde dåligt, om jag hade kunnat bestämma mig för att sluta må dåligt då så hade jag garanterat gjort det. Men jag hade inte verktygen då, det var helt enkelt inte möjligt.

Visst kan en göra saker för att förbättra sitt mående. Jag valde till exempel att flytta tillbaks till Stockholm för att ha ett större socialt sammanhang, för att få stöd från gamla barndomsvänner och familj. Jag valde också att gå i terapi. Det betydde nog mycket för att jag skulle kunna bryta vissa cirklar. Men det var ju inte som att det var det faktum att jag ”bestämde mig” som var avgörande, utan det var situationen jag befann mig i. Hade jag inte haft möjligheten att fatta detta beslut hade jag kunnat vara hur bestämd som helst, det hade inte spelat någon jävla roll.

Att börja må bättre är en process, en process som måste få ta tid. Det gå inte att bestämma sig från en dag till en annan. När människor pratar om att ”bestämma sig” så framställer de det som att den som mår dåligt väljer att må dåligt, eftersom hen inte bestämt sig för att må bra.

Det kan vara lätt att få för sig att en vet hur saker och ting fungerar bara för att en själv har mått skit en gång i tiden, men det är ofta svårt att ha förståelse för sitt forna jag. Jag kan inte alls leva mig in i hur jag kände och tänkte då, jag kan inte begripa det, men vad jag kan förstå är just det faktum att jag inte kan förstå. Jag kan förstå att på samma sätt som det då tedde sig som ett mysterium att jag någonsin hade varit lycklig så ter det sig nu som ett mysterium att jag någonsin mått så dåligt, men detta innebär inte att någon av dessa tillstånd är illegitima. Bara för att det är känslotillstånd betyder inte det att en bara kan ”bestämma sig” för att känna annorlunda.

Jag inbillar mig inte att jag förstår mig själv eller att mitt nutida jag hade kunnat hjälpa det där ångestknippet att må bättre genom att ”peppa” eller liknande. Jag inser att de där känslorna var något jag var tvungen att gå igenom för att komma dit jag är idag. Jag är glad att jag tillät mig själv att må dåligt, för det har hjälpt mig att nu kunna må bra.

11 reaktioner till “Jag är glad att jag tillät mig själv att må dåligt, för det har hjälpt mig att nu kunna må bra.”

  1. Bra skrivet! Har själv mått dåligt ett tag och känner igen mig. Depression är, tyvärr, inget en bara kan bestämma sig för att ”kliva ur” så att säga. Har flera gånger sagt till mig själv att nu är det dags att piggna till, må bättre och bli glad. Det kanske fungerar en dag för att nästa falla ner i mörkret igen. Det är inget en bestämmer sig för att bli fri ifrån utan det är en process som du skriver.
    En läkare sa en gång att depression är en kemisk obalans i hjärnan och det kan ta tid att att återfå balans igen. Det kan gå snabbare med hjälp av terapi och eventuell medicin men vilket som så självläker det. Skönt att du mår bättre, jag hoppas att jag gör det snart jag med. Kram!

    1. Ja, tyckte också det underlättade att se det som obalans, vilket det ju är. Sedan kan en sådan ju uppkomma pga livshändelser, och även förbättras pga ens livssituation.

    1. Jag fick ångestproblematik förra sommaren, brände ut mig i början av hösten. Sedan gjorde jag och mitt ex slut vilket ytterligare spädde på grejer. Skulle se utbrändheten som det viktigaste faktorn, det tar ett tag att hämta sig från.

  2. Sjukskrev du dig när du mådde dåligt? Hur länge i så fall? Jag är själv deprimerad men ”hinner” inte tillåta mig själv må dåligt när jag pluggar på heltid för då tar ju det upp all min vakna tid typ (inkl oron inför plugget). Men jag har hört att det ska vara väldigt svårt att få sjukskrivning pga depression. Hur gjorde du?

    1. Ja, det gjorde jag. Om du vill veta mer kan du höra av dig till mig på fb eller mejlen, vill gärna inte skriva om det offentligt.

  3. Tack Fanny! Jag ser upp till dig så mycket och känner igen mig i dina texter om depression/ångest. När jag läser dina andra inlägg så får jag en ”Aha” upplevelse och blir hjälpt att sätta ord på tankar jag har.

    Du är fantastisk! <3

  4. Hej Fanny! Jag tycker att du skriver så otroligt bra och insiktsfullt om detta – och även tidigare inlägg om arbetslinjen osv! Så glad att du finns!! Tänkte fråga om du har några bra råd eller ideer om hur man kommer över långsiktig utmattning, speciellt att sakna någon som helst stresstålighet (springer in i väggen så fort jag påbörjar något nytt projekt) och sakna beslutsförmåga (glöm någon som helst shopping,tala om ångest). Har haft detta i fem år och blir inte bättre, terapi osv har intealls hjälpt och jag bara orkar inte börja om med någon ny… och även lägsta medicindosen gör mig helt stirrig… Skulle nog också må bra av att flytta, men… känner inte riktigt att jag orkar med det nu… Tack för allt du skriver!

    1. Gud, jag vet inte tyvärr. Jag försöker att mest ta mig tid, men vet inte om det kommer fungera 🙁 Försöker också typ ”mindfullness” vilket jag ibland upplever kan vara till hjälp.

  5. Nej det är klart att det inte bara är att ”bestämma sig” för att sluta vara deprimerad. Men min erfarenhet är i alla fall att det kräver otroligt mycket hårt arbete och att man måste kämpa som fan. Sedan är det, som du skriver, en process som kan ta väldigt lång tid. Men jag tror inte på att bara vänta på att det går över, eller självläka. Det går inte bara över. Om jag skulle sagt så till mitt deprimerade jag hade det varit samma sak som att säga ”Du kan ligga gärna lägga dig ner och dö här nu på en gång”. Jag tror på att deprimerade får veta att det faktiskt finns något de kan göra. Men det är inte lätt, och det är inte bara att ”bestämma sig”.

    1. Nej menar inte att en ska va passiv inför sitt mående heller. Men tror att ”tänka sig frisk” funkar sådär, däremot att aktivera sig få nya intryck etc.

Lämna ett svar till Johanna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *