Jag blir bara så jävla trött.

Visst kan man vara en skicklig politiker fast man inte har någon egen erfarenhet av de problem man ska lösa men det kräver betydligt mycket mer ödmjukhet inför människor som faktiskt sitter där än vad Lööf uppvisar. Hur som helst så säger denna situation en hel del om det politiska läget i stort: en massa människor som inte har någon praktisk erfarenhet av arbetsmarknaden, speciellt inte för lågutbildade personer, sitter och har en massa idéer om just detta. Om att de ska jobba hårdare, anstränga sig mer, bita ihop och sluta vara så förbannat lata. Det säger något att ingen som faktiskt sitter och få som suttit i sådana situationer själv tycker att det är så problemet ska lösas. Som människor som aldrig i hela sitt liv träffat en missbrukare som tycker att de ska ”sluta”, som människor som tycker att fattiga personer ska ”prioritera bättre” utan att någonsin ha saknat pengar själv, som folk som tycker att invandrare bara ska ”lära sig svenska” utan att någonsin ha kommit till ett nytt land med ingenting och personer som tycker att deprimerade ska ”ta sig i kragen” utan att ha haft några psykiska problem själva. Man ska kunna syssla med ett område utan att ha varit där själv, men det kräver för helvete ödmjukhet. Allt detta är så jävla uppenbart för varje tänkande individ och det gör mig så irriterad att dessa personer som aldrig själva varit med om eller ens träffat någon som har varit med om detta på en djupare nivå än som något jävla djur i bur gång på gång tillskrivs tolkningsföreträde. Varifrån kommer denna självsäkerhet, denna tro att man kan och bör uttrycka sig helt på eget bevåg om dessa människor? Den odlas väl hos folk som är vana vid att aldrig någonsin bli ifrågasatta eller motarbetade, kan jag tänka mig.