Tycker det är fascinerande med människor som tycker sig har rätt att läxa upp andra i hur de ska hantera förtryck de utsätts för, ofta förklätt till små ”tips” om vilken retorik som bör användas för att främja feminismens framsteg.
Vissa pratar om att ilska inte är bra för att få folk att förstå, men för mig handlar det inte om att folk ska förstå intellektuellt utan om att saker och ting ska förändras. Jag struntar egentligen i om män begriper typ den heterosexuella matrisen eller något, jag vill bara att de ska sluta besvära mig och framförallt sluta ha makt över mig.
Det effektivaste sättet en kan uppnå detta är, tror jag, genom kamp. Jag tror inte att det är effektivt att vi vädjar till mäns så kallade förnuft. Detta baserar jag på att även män som har rimliga feministiska åsikter ofta visar sig upprätthålla patriarkatet på andra vis, till exempel genom att inte ta känslomässigt ansvar eller ta sig rätt över andra människors kroppar. Jag tror inte att detta kommer förändras av att vi pratar med dem med snäll ton, jag tror att det kommer förändras om de upplever att de får negativa konsekvenser av sitt agerande, alltså till exempel om det hindrar dem från att ha relationer med ickemän så att de inte kan ägna sig åt känslomässig exploatering.
Detta tror jag att en kan uppnå på flera sätt. Bland annat genom att påtala hur pissiga heteromonogama relationer ofta är, att det sker exploatering, tvång och våld i dessa och så vidare. Jag tror också att det är viktigt att skapa alternativ, starkare vänskap, möjligheter för folk att få känslomässigt stöd utanför heteromonogama relationer och så vidare. Att bygga upp verksamheter, till exempel kvinnojourer, som gör att människor lättare kan fly våld i hemmet är också viktigt. Detta ser jag som en oerhört relevant del i feministisk kamp, att få människor att leva på andra sätt än i heteromonogama relationer.
För mig spelar det ingen roll om alla enskilda män är feministiskt medvetna eller inte, det viktiga är att de inte har någon makt över mig. De ska inte inneha en majoritet av alla maktpositioner i samhället, de ska inte ha rätt att ta sig rätten till min kropp utan att straffas för det, de ska inte ha kulturellt tolkningsföreträde och liknande. Utan detta så spelar det faktiskt ingen roll om en man har sunkiga åsikter, han kan ju sitta på sin kammare och tycka att kvinnor är hysteriska men det saknar relevans om han inte också har samhällelig makt.
M-mm, det finns såna samhällen.
SPIEGEL ONLINE: Does the concept of marriage exist for the Mosuo?
Coler: Yes, the children are even threatened with it: ”If you aren’t good, then we will marry you off.” The children understand marriage as a horror story.
http://www.spiegel.de/international/zeitgeist/the-mosuo-matriarchy-men-live-better-where-women-are-in-charge-a-627363.html
Jag stör mig också på folk som läxar upp utsatta grupper i hur de ska hantera sitt förtryck och det här att man aldrig ska få visa ilska hur befogad den än må vara. Hur tror de förtryckta grupper genom historien har kämpat och steg för steg vunnit rättigheter? Genom att snällt och beskedligt sälla sig till kön och vänta på sin tur eller?
”Jag tror också att det är viktigt att skapa alternativ, starkare vänskap, möjligheter för folk att få känslomässigt stöd utanför heteromonogama relationer och så vidare.”
Räcker inte med känslomässigt stöd, det behövs också ekonomiskt och praktiskt. Väldigt viktigt i sammanhanget att minska hinder för att såväl skaffa som uppfostra barn utanför den heteromonogama normen och att öppna upp för alternativa boendeformer. Att allting inte bara är anpassat efter kategorierna singlar, par och kärnfamiljer jämt och ständigt. Den här pressen på en kärleksrelation som något mer eller mindre obligatoriskt kommer från alla håll och kanter i samhället, inte minst från media och kultur och jag skulle gärna se att den försvann helt och hållet. Framförallt för att det naturligtvis skulle vara lättare att vara lycklig som singel om den pressen försvann, men jag tror faktiskt också att det skulle skapa bättre förutsättningar till att bygga upp sundare och mer jämställda/lika kärleksrelationer.
Jag skrev ut kontexten vad en kan göra som aktivist och nämnde även jourarbete. Givetvis behövs även politiska förändringar.
Ja, dessa människor – varav en del kallar sig feminister – som fokuserar på att kvinnor ska ”tona ner sig” och vara snälla och ofarliga så killarna inte blir rädda. De hyllas av antifeminister, men kan ju gärna kliva ner från sina höga hästar. För vem gynnas av kampen för God ton?
Är det ens ärligt att tala om förtryck med ett tonfall som förnekar det?
Antifeminister jämför ofta sig själva och andra män med flugor – och menar att honung är ett effektivare lockbete än vinäger. Tror de har fel i detta dock – med tanke på att en mycket effektiv flugfälla består av äppelcidervinäger och lite diskmedel. Flugorna älskar vinägern och diskmedlet tar bort ytspänningen så att de drunknar.
Jag struntar i vad män, tycker, jag vill bara inte att de ska ha makt över mig. Precis så känner jag också.
Det här var fan på pricken alltså!