För några dagar sedan så tänkte jag att jag skulle handla kläder. Jag var på h&m, new look, forever21 och alla de där klädaffärerna för unga tjejer, tjejer i min ålder (för 20 är väl ändå ungt). Och så kom den där känslan, känslan av att den här världen inte har någon plats för mig, inte är gjord för mig.
Jag är inte tjock. Jag skulle faktiskt inte ens betrakta mig som mullig, även om det säkert finns andra som skulle placera mig i den kategorin. Jag har en enligt mig själv fullständigt normal kroppsbyggnad. Ändå är det så svårt att hitta kläder som passar, att kunna identifiera sig med det ideal som råder på något plan.
Men det är väl någonstans det som är själv målet också, att vi ska känna oss missnöjda och sedan konsumera oss till någon slags flyktig glädje. Även om vi inte har den perfekta kroppen så kan vi komma lite närmare det ouppnåeliga idealet genom att köpa kläder som är sydda för den. Fan vet jag, men jag kommer nog inte handla på de där affärerna igen på ett bra tag. Inte för att jag bojkottar dem utan helt enkelt för att jag mår dåligt av att vara där. Jag känner att den världen inte har plats för mig.
Är det inte lite så att ouppnåliga ideal och konsumtionssamhället går hand i hand? Om man mår dåligt över sig själv och känner sig misslyckad blir man mer benägen att köpa saker för att fylla ut det.
Jag orkar inte längre pressa in mig själv i det där. Jag orkar inte springa några jävla joggingrundor eller gå på någon diet. Jag orkar inte köpa den nya rakhyveln eller hårborttagningskrämen för att få perfekta släta ben. Jag vill bara kunna vara lite oformlig, blek och orakad utan att det ska sticka i mig så fort jag vistas på stan. Jag vill känna att det finns rum för mig också utan att jag ska behöva pressa in mig i detta.
Idag är det rummet något jag måste kämpa mig till, något jag måste jobba med mig själv för att kunna ta mig. Det är inget som kommer automatiskt. Även om jag är övertygad i mina åsikter, även om jag vet att det där idealet är ouppnåligt, så är det svårt för mig att i falla i groparna av självhat.
Även i Bruxelles, liksom i Sth, finns det väl lite ovanligare ställen att handla kläder på?
Ja, absolut. Handlar nästan aldrig på hm och dylikt.
Jag tror att jag förstår hur du känner… Jag anser mig vara normalbyggd (och jag är normalviktig enligt BMI, ifall man skulle vilja använda sig utav någon typ av standard) men varje gång jag är i en affär för att köpa byxor så verkar det som att jag är fruktansvärt tjock och fet. Ingenting passar. Min lösning är att jag inte använder byxor mer utan håller mig till kjol och klänning helt enkelt för att jag mår så dåligt av att försöka pressa mig i för små kläder. =(
Det du beskriver låter ju helt sjukt. Snacka om att producera en skev bild av verkligheten.
Hur menar du? Att jag har fel?
Nej, då var jag otydlig. Butikerna producerar den skeva bilden och det känns så jäklar trist.
En tråkig grej med många kläder är att de tycks vara producerade för en enda kroppstyp, vilket såklart gör att de inte passar på… ja, alla andra. Om jag vill köpa tröjor där som täcker min mage även när jag rör mig så behöver jag köpa två storlekar större än vad jag behöver i vidd. Då är jag varken ovanligt lång eller smal.
Min syster är elitidrottare och hon kan verkligen inte hitta byxor som går över hennes lår men inte blir för stora i midjan. Knappt heller tröjor som fixar hennes armmuskler och axelbredd, såvida de inte är stretchiga eller oversize.
Jag tror inte att någon har missat att de flesta ”vanliga” affärer försöker låtsas att tjocka människor inte finns, men de verkar inte ens vara medvetna om att även smala människor kommer i flera former.
Jag känner tvärt om – att alla kläder bara görs för storväxta människor.
Vilka affärer handlar du för? Tvärtom görs ju alla kläder utifrån trådsmala modeller. Titta bara på alla catwalks.
Hur menar du med storvuxna då? Jag känner inte alls igen mig i den uppfattningen, men det kanske beror på att jag använder ordet annorlunda.
När jag säger ”storvuxen” menar jag i förhållande till min egna storlek! Allt är ju relativt!
Jag har väldigt svårt att hitta kläder i min storlek… finns väldigt få affärer som har stlk 34 och under. Jag är glad att jag har dd-kupa, annars skulle jag inte kunna ha några klänningar alls och få handla på barnavdelningen.
Det som stör mig mest är inte storlekarna, ser det som givet att kläder ska finnas i alla storlekar som förekommer. Däremot så är själv formen på kläderna ofta anpassade för människor med en väldigt rak kroppsbyggnad, vilket är vanligare bland smala personer.
Förstår!
Det stör även mig. Hur lite jag än väger och hur smal midja jag än har, kan väga 45 kilo till 171 cm liksom… oavsett hur smal jag är i övrigt, så har jag samtidigt kurvor. Höfter och tuttar. Detta gör att jag inte kan ha jeans och byxor och att många klänningar inte passar. Kläderna är inte gjorda för timglasfigur utan man måste vara lika smal eller tjock på alla ställen verkar det som. kollar inte ens på byxor eller jeans längre för jag vet att så fort jag provar dem kommer jag känna mig fetast i världen eftersom inte ens den största storleken passar, även om jag bara väger 45 och har getingmidja och spinkearmar.
Jaha, du menar så. De flesta klädaffärer jag besöker brukar ha storlek 34 eller motsvarande, men nästan aldrig mindre, så du har säkert rätt i att det är svårt att hitta.
Mitt största problem med att hitta passande kläder är inte storleken, utan proportionerna.
I många affärer har de ju typ S, M och L, och ofta är både S och XS för stort för mig. I-landproblem, javisst, men när vi ändå pratar kläder…
ja, jag håller helt med om att det är proportionerna på kläder som är helt uppåt väggarna fel. jag har smal midja och breda höfter, och det gör att jag drar vanligtvis storlek S (runt 36) på tröjor (om det finns utrymme för bröst, vill säga), och kanske L/42 i kjolar och dylikt. helt sjukt! när folk frågar mig vad jag har för storlek (alltså typ mamma, farfar, pojkvän som vill köpa kläder till mig i present) så KAN jag ju liksom inte ens säga en storlek. för vet du vad? jag HAR ingen storlek. det är olika varje gång! först tyckte jag att detta var otroligt irriterande. nu tycker jag att det är nästan befriande! för nu kan jag inte sätta en konkret stämpel på mig själv. jag kan inte identifiera mig vid en siffra – ”jag är 38:a”, ”jag är en 34:a”, ”jag är en 46:a”. SKITSKÖNT!
Samma här. Killar som är så korta som jag förväntas vara smalare än jag. Men jag hittar ändå snygga kläder här i Stockholm, när jag lägger tid på det.
Åh vad jag känner igen mig i detta! Exakt så känner jag mig också. Har bestämt mig för att inte banta och hetsträna för jag har insett att jag aldrig kommer se ut som man ”ska”. Övar stenhårt på att tycka att jag duger som jag är, och börjar faktiskt känna så också (fake it til you make it). Men så faller jag tillbaka i gamla tankesätt, om jag bara går ner 5 kg så kommer tröjan sitta bra, osv.
Kommer ihåg då jag och en kompis provade en ”one size fits all”-klänning (DET är ju ett jävla påhitt till storlek i alla fall!) och den inte passade det minsta på någondera av oss. Klänningen hade knäppning hela vägen fram och på mig glipade den över bysten och magen, på henne över skrevet och bysten (jättesnyggt, verkligen). Jag var mullig och min kompis hade vad man skulle kalla en normal kroppsbyggnad.
Mitt största problem nu för tiden är att jag ligger mellan storlekar. Har många gånger provat ett par byxor eller en kjol i först storlek 46, konstaterat att det är för stort, sedan provat stl 44 och konstaterat att det är för litet. För litet suger ju och är inte värt att köpa alls så jag har en hel del kjolar och byxor som helt enkelt är några cm för stora i midjan. Jag har också stor rumpa kombinerat med svankrygg, vilket leder till att byxor väldigt ofta lämnar en stor glipa bak i ryggen samtidigt som de sitter för hårt åt över magen. Och det är ju inte som att stor rumpa med markerad svank skulle vara något mysko, det är väl snarare ett mer eller mindre normalt och dessutom ganska eftersträvansvärt rumputseende enligt dagens rumpideal. Men förstås så ska det väl inte kombineras med en putmage.
För att inte tala om bh:ar! Såg ett mycket intressant program om bh:ar på Discovery för många år sedan (det här var innan de började visa enbart program som handlar om bilar, fiskebåtar eller galna gubbar som äter råa ormar i vildmarken) och där sades att de allra flesta kvinnor inte kan hitta en bh som verkligen passar med det storlekssystem som finns idag.