En grej som är lite sådär halvvanligt när man går på krogen är att tjejer försöker avleda raggningsförsök genom att låtsas vara lesbiska. Detta är för att folk här är så förbannat påstridiga och verkligen inte kan ta ett nej, om man så puttar bort dem rent fysisk.
Förutom att jag starkt tvivlar på effektiviteten i denna metod så tycker jag så himla illa om det här med att göra sig till för att slippa bli antastad. Jag vägrar göra det, ärligt talat. Visst leder det till att folk är lite mer på i förhållande till hur det hade varit om jag till exempel sagt att jag haft en pojkvän (som är betydligt mycket effektivare än att utge sig för att vara lesbisk, i min erfarenhet) men det tar jag fan för tillfredsställelsen i att kunna dissa folk helt enkelt för att jag inte vill vara med dem.
För mig är det helt okej om någon tar mig på rumpan. Det är klart att jag hellre varit utan och att jag säger ifrån, men det är inget som får mig att må dåligt. Vad som är viktigare är att jag är sann mot mig själv när jag avvisar deras närmanden. Och det är så jag tycker att ovälkommet tafsande ska bemötas; inte med något ängsligt gömmande av sig själv bakom lögner utan med ett klart och tydligt ”nej, jag är inte intresserad”.
För vissa män måste lära sig att förstå att man som kvinna faktiskt kan vara otillgänglig av andra skäl än att man är upptagen eller är lesbisk. Att man helt enkelt kan vara ointresserad av just den personen helt enkelt för att man inte är tillgänglig för alla bara för att man råkar vara singel och hetero.
Jag brukar hänvisa till att jag har pojkvän i situationer där personen som kommer med närmanden beter sig på ett agressivt eller obehagligt sätt och jag känner mig hotad. Jag tycker att det är ett stort problem att ”jag har en pojkvän” ibland ses som den enda legitima anledningen för ointresse, men överlag så är det viktigare för mig att få hotfulla personer att lämna mig ifred än att ta ur dem den uppfattningen.
Om jag skulle vara i fara så skulle jag såklart ta den säkraste utvägen. Men i alla andra fall så vägrar jag ljuga för att slippa bli antastad.
Jag delar den inställningen i ganska stor utsträckning, men jag har ändå förståelse för de tjejer som direkt använder pojkvänsursäkten. En del personer (av bägge könen) har svårt att ta ett nej utan att det backas upp med en liknande ursäkt och jag förstår att en del personer inte alltid (eller någonsin) orkar hantera det.
Jag har förståelse för det, dock vägrar jag göra de själv.
Om det fungerar för dig så tycker jag att det är jättebra 🙂
Funkar inte dödsblicken? Har för mig att du är bra på den? Eller kanske nåt i stil med ”Du är ful och luktar illa”?
Nej. Då är det bara: ”du har ett så elakt ansikte 😉 😉 ;)”
Tafsande gör mig bar arg. Don’t effing touch my butt! Grrr…
Sen är jag trött på dom killar som bara kör på utan att ta hänsyn till att många tjejer är inte intresserade. Har även stött på killar som kallar sig feminist som inte ser något problem med det utan anser att problemet ligger hos tjejer… Morons..
för mig brukar det funka med typ ’mm visst, jaha oj nu måste jag gå på toa/hitta min tjejkompis’ vilket faktiskt ofta brukar vara sant. då tappar man ju bort personen i fråga och ofta glömmer man också.
men jag har också använt mig av ’jag har en pojkvän’ i ’nödsituationer’ eller vad man nu ska säga, när det verkligen inte funkar med något annat. att jag är lesbisk har jag aldrig behövt/velat säga.
Först försöker jag bara avvisa folk vanligt, typ gå därifrån. Om det inte funkar så säger jag dock inte att jag har pojkvän, men om jag skulle vara nödgad till det så skulle jag såklart dra till med det jag med.