Kände depressionen komma tidigare idag. Alltså den sedvanliga vinterdepressionen som jag drabbats av de senaste åren. Det var som om min hjärna togs över av ett regnmoln som föranledde en fundamental oförmåga att fungera. Och så tänkte jag: ”nej, det här året ska den fan inte få vinna över mig” och snörde på mig mina joggingskor. Orkade visserligen bara springa en kvart, men mitt huvud känns fan 100 gånger lättare nu. Jag hoppas att det ska räcka att börja träna för jag orkar fan inte en till vinterdvala. Kampen mot depressionen har börjat.
D-vitamintillskott är att rekommendera, helst bra mycket mer än det normala rekommenderade intaget. Finns rätt bra sort på life-butikerna, men det finns säkert annat bra också som jag inte känner till.
Jag var också ute och sprang idag, av just den anledningen! Kände mig deppig och nere, och tänkte att en löptur i solskenet lättar upp det mesta. =)
//Emma Hå
Träning, bra kost och att försöka ta till sig så mycket det går av det lilla dagsljus vi får i de här krokarna av världen under vinterhalvåret. Jag är själv bipolär och mina depressioner är ganska årstidsbundna, men det går att kicka dem i rumpan, så länge de inte är för djupa. Man får jobba på som fasen bara. 🙂
Traning ar basta angestlindraren i varlden. Jag ar varldsmastare pa att ha angest och att vara deppig och tro mig, regelbunden kost och traning ar det basta !
En behover ju inte trana roven av sig, en prommenad i friskaluften gor sa mycket gott for bade kropp och sjal.
Som E säger ovan. D-vitamninbrist är den vanligaste orsaken till att man mår psykiskt sämre under vinterhalvåret. Ta en tablett 5000ie per dag och försök vara minst en halvtimme ute i solen när solen står högt. Om du är mycket ute i solen, ta färre tabletter. Kostar en del men är enligt mig klart värt det för välbefinnande.
Kombinera dock gärna med motion. Det får en alltid at må bättre.
Jag tror att grejen primärt för mig är just motionen och att komma ut. Känner mig alltid mycket lättare i huvudet efter att jag varit ute och rört på mig, men omsätter alltför sällan denna kunskap i praktiken.
Det är klart folk kan ha D-vitaminbrist när som helst. Men det ackumuleras i kroppen, så det kanske inte är så troligt som förklaring till ett mönster att man börjar må dåligt så här tidigt på hösten (se t.ex. data över säsongsvariationer i brittisk population, reproducerade hos Cannell).
Så är det ju och du känner ju vad som funkar för dig. Men om du aldrig testat det så rekommenderar jag verkligen en d-vitaminkur två månader för att sen utvärdera.
Ska fundera på saken. Är generellt kritisk till kosttillskott, plus att det som du säger är ganska dyrt.
Life-tabletterna jag nämnde kostar 99 kr för 90 tabletter, jag tycker inte det är så dyrt. Men det är ju upp till var och en.
Jag är i samma situation. De senaste dagarna har samma känsla av meningslöshet, sorg och så mycket annat, som jag känt så många gånger tidigare, kommit krypandes. Idag på tåget kunde jag bara gråta och orkade ingenting. Men liksom för dig så har motion en god effekt på mig (på alla gissar jag). Ska ut och springa senare. Sen tar jag även sedan över ett halvår tillbaka antidepressiva tabletter, som har fungerat väldigt bra för mig. De får mig inte att bli likgiltlig eller liknande, utan det känns som att jag fungerar som jag borde tack vare dem.
Sen är det ju viktigt med nära relationer och gemenskap. Tror att det är bra att du bor med vänner. För mig har de perioderna varit lite lättare, för mycket ensamhet blir lätt destruktivt.
Bra med andra åtgärder du har gjort, inte bli utsatt för så mycket reklam, inte läsa bloggar du inte mår bra av och annat. Jag ska också göra fler sådana val, så kan det förhoppningsvis gå.
Du är inte ensam. Måste också säga att jag älskar att läsa din blogg. /Sara