Twittrade om kinkshaming:
Kinkshaming är inte en grej: den vita medelklassens perversioner är helt accepterade. Särskilt männens. Däremot finns det människor vars alla begär ifrågasätts. Som lesbisk måste en ha ett normalt sexliv, alla utsvävningar kommer att straffas. Vi är redan perverterade. Tänk er swingersklubbar, bdsm a lá 50shades, en satsig sexleksak i handblåst glas, allt detta är okej. Så länge rätt människa gör det, så länge sexleksaken ligger på rätt hylla. Men jag får aldrig kosta på mig att vara pervers. Det äventyrar min plats i detta samhälle än mer. Eller så görs jag i än högre grad till någon vidrig mans fetisch.
Det är vår position i samhället som i sin tur beror på våra kroppar som avgöra om våra begär anses legitima eller ej. kvinnors begär är alltid mindre legitima än män, och lesbiska kvinnors begär än mindre. Det krävs mycket för att vi ens ska tillåtas ligga med varandra, självklart ska vi göra det på normalast tänkbara sätt. Men om någon heterosexuell person piffar till det lite med sin pojkvän med någon ansiktsmask, sidenscarves och en lyxig dildo så är det bara roliga att de försöker få igång sexlivet igen. Fan, till och med rollspel som anspelar på sexuellt våld, incest och pedofili kan vara helt okej om det är rätt person som utför det.
Tål att tänkas på, tycker jag, när folk pratar om kinkshaming. Det är oftast personer som har just dessa utsatta positioner som gör det. Jag tycker inte det är konstigt alls faktiskt, det handlar bara om att en råkat förbise det faktum att det är ens kropp och existens som ifrågasätts snarare än begären i sig.