Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Kommunism och demokrati.

Den absolut mest konstiga invändningen mot kommunism måste ju ändå vara att det idag inte skulle gå att genomföra genom val, alltså att vi inte kommer kunna rösta igenom en kommunistisk regering. För det första, vem bryr sig? Det finns en massa ideologier som inte kommer att vinna några val som folk håller sig med ändå. Nyliberaler och objektivister har precis samma problem. Hur är det ett argument? En tror ju på vad en tror på av ideologiska skäl, inte för att resten av samhället har samma idéer. Eller ja, så är det med mig i alla fall.

Vidare så är ju kommunismen som ideologi kritisk till såväl den liberala staten som den parlamentariska demokratin. Jag förstår liksom inte hur det skulle kunna vara ett argument emot min sak att om folk röstade så skulle de inte rösta på kommunismen, när jag tycker att hela det så kallade ”demokratiska” system i har idag är åt helvete. Jag förstår verkligen inte poängen.

Men visst, basera ni era åsikter på vad som är gångbart inom ramarna för den liberala (/kapitalistiska/borgerliga) ”demokratin”. Det är klart som fan att ni kommer att komma fram till att kapitalism och liberalism är fett då, eftersom hela jävla systemet är designat för detta ändamål, och de tär väl kul för er. Jag förstår bara inte vad jag, utifrån min ideologiska utgångspunkt, ska med detta trams till.

84 kommentarer till Kommunism och demokrati.

  • Eva skriver:

    Hur tänker du om det faktum att det finns ett antal kommunistiska partier som ställer upp i val där alla svenska medborgare över 18 år får delta och där dessa kommunistiska partier inte ens sammanlagt kan komma upp i spärren på 4%? Detta visar på en total avsaknad av ett bredare stöd för införandet av kommunism i Sverige. När man gör enkätundersökningar så får man samma resultat.

    • Fanny skriver:

      Jag tycker jag svarar ganska bra på hur jag tänker kring det i inlägget som du kommenterar under, men du kanske inte läste innan du spydde ur dig din tramsiga kommentar?

      • Eva skriver:

        På vilket sätt är den tramsig? Bara för att den visar att kommunismen inte har folkligt stöd?

        Jag tycker absolut att man ska hålla på med den ideologi som man vill hålla på med. Kommentaren visar att det beror inte på den typen av demokrati vi har valt att ha utan anledningen är att folket inte vill ha kommunism. Annars så skulle enkäter och val visa stora skillnader, vilket de inte gör.

        • Uppfattar det som att Fanny menar att det tramsiga är att du skriver en kommentar som innehåller just de påståenden inlägget svarar på. Det tyder på att du inte läst det så bra och verkar lite fånigt av just det skälet.

          Men för att svara: problemet är ju just att vårt demokratiska system gynnar vissa politiska krafter (de liberala). Så är det med alla demokratiska system. Till att börja med bygger det liberala systemet på att demokratin på många sätt är avskild från ekonomin. Visst, skatt tas in. Men i övrigt är produktionen avpolitiserad. Vi har som medborgare liten möjlighet att påverka vad som produceras, hur det produceras, varför det produceras. Och det är just de sakerna kommunismen vill förändra. Men det liberala systemet ställer de sakerna, så gott det går, utanför demokratins kontroll. Fortsättningsvis bygger ju det liberala systemet på en inskolning i det liberala tänkandet, som lärs ut i skolor, i hemmen, i föreningslivet och på arbetsmarknaden. När vi är 18 är de flesta av oss redan rätt indoktrinerade. Vi får tidigt lära oss att det är något tabu och förbjudet med kommunism (som ofta buntas ihop med nazism för att göra det tydligare).

          • Eva skriver:

            Som konsument har du all makt. Det är bara att köpa det du vill ha och inte köpa det du inte vill ha. Om det inte finns så går det alldeles utmärkt att börja producera det.

            Angående indoktrininering så har många kommunistiska samhällen försökt men det har visat sig svårt att övertyga majoriteten om det kommunistiska samhällets förträfflighet fast de förbjudit alternativ press osv.

            Det är intressant att du tar upp kopplingen mellan nationalsocialism och kommunism. Det finns en hel del likheter men också många olikheter men jag antar att du är medveten om dessa.

            • Fanny skriver:

              Dina kunskaper om kommunism har ju innan visat sig minst sagt bristfälliga så känner väl inte riktigt att jag tänker diskuetra saken med dig. Fö är vulgärkritik av kommunismen förbjuden här så om du inte slutar med detta trams så kan jag inte garantera din yttrandefrihet på denna blogg sas.

              • Eva skriver:

                Man kan ta nationalsocialismen i Tyskland som exempel också. Fast de bedrev propaganda av gigantiska mått så visade det sig att det var bara en handfull av tyskarna som blev nationalsocialister.

  • Undiscussion skriver:

    Jag håller inte riktigt med om de här påståendena ” Vi har som medborgare liten möjlighet att påverka vad som produceras, hur det produceras, varför det produceras.”

    Om vi som medborgare köper ekologisk mjölk kommer ekologisk mjölk produceras.
    Ock om vi röstar fram partier som förbjuder miljöfarliga produkter kommer färre sådana att produceras.

    (Den som har mer pengar kommer givetvis påverkar mer vad som ska produceras, men det tror jag man påverkar bättre genom omfördelning av kapital)

    Vilket alternativ för hur man skall bestämma vad som ska produceras tänkte ni er?
    Ska det fortfarande få finnas flera partier tex?

    • När vi fattar beslut inom ramen för demokratin har jag lika mycket inflytande som vem som helst. När vi fattar beslut om ekonomin har jag ungefär 9000 kronor i månaden att bestämma med, där det mesta går till hyra, medan vissa har flera miljoner. Ser du helt ärligt ej problemet?

    • Martin (med parentes) skriver:

      Konsumentmakt har visat sig ineffektiv då vi har haft mer än 10 år på oss att konsumentmakta bort akuta kriser som klimatförändringar – och mer än 30 år på oss att konsumentmakta bort extrema oförrätter såsom barnarbete och frihandelszoner – men förändringarna har likväl varit marginella. Kom ihåg att båda nämnda problem är fullständigt oacceptabla företeelser som borde behandlas med samma (med mer!) slagkraft som krig och sk ”ekonomiska kriser”. Det är uppenbart att konsumentmakt inte funkar. Och som Fanny och Isak säger så är det inte demokratiskt för fem öre.

      • Undisclosure skriver:

        Jag håller med dig om att konsumentmakt inte kan lösa alla problem det är därför vi har lagar och mänskliga rättigheter och det var därför jag skrev:

        ”Och om vi röstar fram partier som förbjuder miljöfarliga produkter kommer färre sådana att produceras.”

        Vad är alternativet, tycker du, till att vi får rösta på representanter som i sin tur kan arbeta med att ta bort oförätter?

        Konsumentmakt är inte demokratiskt eftersom människor har så olika mycket pengar. OM alla hade lika mycket pengar skulle konsumentmakt vara så nära en folkomröstning i varje liten fråga man kan komma.

        Fördelen med konsumentmakt är att exempelvis en antifeminist inte kan rösta emot en feministisk teateruppsättning. (Vilket de kan i en vanlig folkomröstning)

  • Undiscussion skriver:

    Jag tror ni missade min mening:

    ”Den som har mer pengar kommer givetvis påverkar mer vad som ska produceras, men det tror jag man påverkar bättre genom omfördelning av kapital”.

    Frågan är ju hur man ska bestämma vad som ska produceras i era framtida samhällen?

      • Undiscussion skriver:

        Ska vi genomföra folkomröstningar för att bestämma exempelvis vilka glassar som ska ingå i GB:S sortiment menar du?

        En folkomröstning är enormt dyr, eu omröstningen kostade exempelvis 340 miljoner kronor. Det finns bättre ställen att lägga de resurserna tycker jag.
        http://www.expressen.se/nyheter/euro-fragan-vad-kostar-folkomrostningen-skattebetalarna/

        OBS: försöker inte att vara dryg vill bara visa på, vad jag tycker, blir helt absurda konsekvenser av ett sådant system.

        • Fanny skriver:

          Tja, det skulle såklart inte göras inom ramarna för nuvarande systemet, det vore otympligt. Men även i det demokratiska system vi har idag så fattas de flesta besluten inte genom folkomröstning utan genom olika myndigheter som verkar på politiskt mandat. Det finns många olika modeller för hur en kan ta fram bra beslutsunderlag och så vidare.

          • Undiscussion skriver:

            Jag uppfattar det som att du menar, (säg till om jag har fel) att beslutet om GBs sortiment inte ska fattas genom direkt folkomröstning utan genom olika myndigheter (eller vad de nu kan heta i framtiden- arbetarråd exempelvis) som verkar på politiskt mandat (indirekt blivit framröstade genom val av partier)?

            Vilket skulle beslutsunderlaget vara om inte en omröstning skulle det vara enkäter och olika remissvar?

            • Fanny skriver:

              Tja, jag är varken statistiker eller expert på förvaltningspolitik så kan inte ge dig detaljer. Vet dock att sådana beslut fattas dagligen och att det för det mesta funkar ganska bra.

              • Undisclosure skriver:

                Hurivida de fungerar bra eller dåligt är väldigt svårt att säga – man kan ju hitta exempel på jättebra beslut som politiker gjort och exempel på jättedåliga beslut.

                Problemet är ju som exempel:

                Med dagens system:
                Jag tycker du är jätteduktig skribent och vill anlita dig som krönikör till
                min feministiska tidning. Du säger att du vill ha 3000 kr för en krönika.
                Jag betalar och du skriver en krönika.

                Med ditt föreslagna system (som jag uppfattar det):
                Jag tycker du är jätteduktig skribent och vill anlita dig som krönikör till
                min feministiska tidning. Du ansöker om att bli skribent till myndigheten för feministiska skribenter. Handläggaren råkar vara Sverigedemokrat och säger nej.

                Varför ska en politiker avgöra vem jag tycker är bäst representat för min feministiska tidning – borde inte du och jag själva få avgöra detta?

                  • Undisclosure skriver:

                    Ok, hur ska jag göra om jag vill anlita dig som feministisk skribent i ditt system (eller cykelreparatör/frisör etc)?

                    • Undisclosure skriver:

                      Anlita som i att låta dig utföra ett uppgift åt mig (anlita behöver inte betyda att du får betalt)?

                    • Undisclosure skriver:

                      Ok så ditt system får jag gå till vem som helst och be dom laga min cykel?

                      Får jag erbjuda vilken ersättning som helst också eller kommer det att regleras genom någon myndighet?

                    • Undisclosure skriver:

                      Ja jag vill bara kontrollera att jag förstått dig rätt den viktiga frågan är ju:

                      Får jag erbjuda vilken ersättning som helst också eller kommer det att regleras genom någon myndighet?

                    • Fanny skriver:

                      Du får väl erbjuda vad du vill, precis som idag. Poängen är att ingen ska vara tvingad till arbete för andra, dvs att tacka ja på ditt erbjudande. Fattar verkligen inte frågan.

                    • Undisclosure skriver:

                      Frågan var ju ursprungligen ”Frågan är ju hur man ska bestämma vad som ska produceras i era framtida samhällen?”

                      Ditt ursprungssvar var:

                      ”På demokratisk väg såklart. Alltså verkligt demokratisk, enligt principen en person = en röst.”

                      Därefter har jag ställt en massa följdfrågor för att förstå mer exakt hur du menar.

                      Nu förstår jag det som att:

                      Om en person går någonstans och vill köpa en sak/tjänst så kommer den saken att produceras förutsatt att det sker utan tvång. Man är fri att förhandla om ev ersättning. Några representanter eller folkomröstningar kommer inte att vara ivägen för denna uppgörelse.

                      OBS: Jag misstänker att du vill att det ska vara vissa regleringar ändå för uppgörelsen ungefär som det är idag.

                      Har jag förstått rätt?

                      Om inte så får du gärna förklara vad jag missförstått.

                    • Fanny skriver:

                      Alltså, jag tycker liksom inte att en ska ”köpa” saker. Det mest relevanta för mig är att det är arbetarna som själva skördar frukterna av sitt arbete

                    • Undisclosure skriver:

                      Jag förstår faktiskt inte hur du menar att produktionen ska bestämmas demokratiskt när du tycker det är ok att folk får förhandla med vem som helst och om vilka ersättningar som helst.

                      Förutom att det betyder att rika människor kommer bestämma mer så kommer det även leda till att populära skribenter (cykelreparatörer/ frisörer etc) blir rikare än andra.

                      – även om arbetarna själva får skörda frukterna av sitt arbete.

                    • Fanny skriver:

                      Att något bestäms demokratiskt betyder inte att alla får vara med och bestämma om allt. Jag vill för övrigt avskaffa såväl penningsystemet som lönearbetet så detta med rikedom är ju ganska irrelevant.

                    • Undisclosure skriver:

                      ”Jag vill för övrigt avskaffa såväl penningsystemet som lönearbetet så detta med rikedom är ju ganska irrelevant.”

                      Rikedomen behöver ju inte bestå av pengar även prylar och tjänster är ju rikedom.. Även om man inte har något som kallas lönearbete så ville du ju att man skulle kunna få någon slags ersättning. Även om ersättningen inte består av pengar så kan den ju bestå av prylar eller tjänster, dvs vissa skribenter (frisörer, cykelreparatörer) kommer få fler saker och fler tjänster utförda åt sig, dvs de har mer makt över produktionen.

                      ”Att något bestäms demokratiskt betyder inte att alla får vara med och bestämma om allt.”

                      Nä jag förstår det, men när du säger att produktionen ska bestämmas –

                      ”På demokratisk väg såklart. Alltså verkligt demokratisk, enligt principen en person = en röst.”

                      – så tolkar iallafall jag det som att rikedom (på pengar, saker eller tjänster) inte ska påverka hur mycket makt man har över produktionen.

                    • Fanny skriver:

                      Alltså, folk kommer alltid att ha det olika bra på något sätt, poängen är att vi inte ska ha ett system där människor kan ansamla samhällelig makt genom exploatering av andra.

                      Demokrati kan t.ex. vara att de som är inblandade i produktionen bestämmer. T.ex. arbetarkollektiv.

          • Anders skriver:

            Hur ska myndigheten få in underlaget för vilka nya glassar som bör tas fram? Hur ska de bestämma om den nya glassen ska smaka apelsin, mango eller hallon? Glassförsäljaren Eva ser ju enkelt vilka glassar som det säljs mest av i hennes glasskiosk och hör vad hennes kunder efterfrågar. Men hur ska byråkraten i Stockholm få veta detta? Hos glassförsäljaren Eva kanske mango dessutom är mest populärt men hos Bosse i en annan del av landet är apelsin mer populär så han satsar på apelsin medan Eva satsar på mango. Hur ska myndigheten veta att Evas kunder föredrar mango medan Bosses kunder föredrar apelsin? Det är en fullständigt byråkratisk mardröm.

            • Undisclosure skriver:

              Ska man förbjuda vissa partier?

              Förutsatt att man inte förbjuder vissa partier skulle det även vara så att Alliansregeringen skulle styra över i princip allt i Sverige just nu, Allt ifrån vilka Glassar vi skulle producera till bra mycket mer allvarliga saker.

              • Fanny skriver:

                Eftersom moderaternas politik går ut på att gynna näringslivet/överklassen skulle de nog inte vara samma parti öht om allting var i offentlig/allmän ägo. Och jag tänker mig iaf att vi inte skulle ha parlamentarism på samma sätt som idag.

                • Undisclosure skriver:

                  Du har rätt i att det inte skulle vara samma parti men den nya överklassen och det nya ”näringslivet” skulle ju vara de som har mest makt i det nya samhället dvs myndighetspersoner. Det kommer ju att finnas någon organisation som representerar denna nya överklassen och det nya ”näringslivet” (Framtida Moderaterna).

                  Även om du inte tänker dig en parlamentarism som idag så tänker du väl att det ska gå att rösta på någon som representerar dig?

                  Representanter kommer alltid ha större makt än de personer de representerar.

                  • Fanny skriver:

                    Ah, fast nu handlar ju kommunism om ett klasslöst samhälle så den här nya överklassen ingår knappast i min ide att det ska finnas en ny överklass.

                    • Undisclosure skriver:

                      Ska man få lov att rösta? Isåfall kommer det finnas en styrande klass, de som representerar oss andra. Vad händer när ex en rasistisk grupp ges så stor makt över hela samhället?

                    • Fanny skriver:

                      Fast det är skillnad på att driva politik på någons mandat och på att ha makt som individ eller som klass.

            • Tänk om riksdagen skulle besluta var i Lunds kommun vägar skulle byggas och parker skulle anläggas. Tänk om FN skulle bestämma hur budgeten för Södersjukhuset i Stockholm skulle se ut och hur de skulle prioritera. Det vore inte så kul va? Nej, vi kanske inte ens behöver kommunism för att förstå att det är en bra grej att beslut i regel fattas av de som påverkas av dem.

            • Lo skriver:

              Fast Anders, det är lite lustigt att du hakar upp dig på det här då kärnan i kommunismen inte är att alla ska få vara med och rösta om enskilda varor. Kärnan är ett klasslöst samhälle.

              Nu kan jag inte prata för Fanny men som själv varande någon form av socialist/kommunist så ser jag inget problem med att vilka varor som produceras avgörs efter att människor handlar på någon form av marknad liknande den vi har idag med den stora skillnaden att människor som ingår i samhället ska ha på ett ungefär lika mycket tillgångar/möjlighet för att tillskansa sig dessa varor samt att varorna som dessa medborgare har att välja mellan inte är en massa onödig skit som produceras för att företagen ska tjäna pengar på behov som inte finns, utan bra och vettiga artiklar som behövs i ett modernt samhälle. Vi behöver inte 30 olika tandkrämssorter eller plastigt skräp som bara ska sälja t.ex..

              Vilka glassar som säljs bör i min mening alltså kunna regleras utifrån vilka som köps/är populärast utan att vissa människor (kapitalister) ska tjäna storkovan på att äga glassfabriken så att säga.

  • Frida skriver:

    Frågan riktas inte enbart till Fanny utan till den som har kunskap och känner sig manad att svara. Hur regleras vem som gör vad i en kommunistisk stat? Busschaufför? Reningsverkpersonal? Sjukvårdare? Torde det inte bli handgemäng om enkla, trevliga arbeten om en inte får högre avkastning för att exempelvis utbilda sig till läkare och jobba slitiga pass och övertid (vilket en väl får räkna med eftersom folk är sjuka mest hela tiden)? Grundas det kommunistiska samhället på altruism? Är människan som grupp kapabel till altruism?

    Disclaimer: Frågan är inte ett ställningstagande mot kommunismen.

    • Eva skriver:

      Det finns flera varianter på hur kommunister tycker att det ska gå till, beroende på vilken variant man tillhör. En variant är att bara arbetare får rösta, dvs jordägare och andra som får någon som helst avkastning på kapital får inte vara med och rösta. Sedan röstar man på person inom en relativ liten grupp, exempelvis arbetarna på enfabrik. Dessa framröstade röstar sedan i sin tur om att en av dem ska representera gruppen i nästa högre instans, osv, till man har ett ”parlament”. Så det är i denna variant inget direktval till parlamentet. Varför man trodde att detta skulle fungera är att man trodde att arbetarna är en homogen grupp med liknande åsikter, vilke har visat sig inte vara fallet. Vilket jobb som var och en skulle göra bestämdes i den lokala gruppen. För att detta skulle fungera lade man ofta restriktioner på att folk inte fick flytta som de vill samt att det skulle vara olagligt att vara arbetslös. Men som sagt, detta är bara en variant…

      • Vilka kommunister menar du förespråkar ett samhällsskick där det finns jordägare och kapitalister men de ej tillåts att rösta? Har nog ej stött på någon kommunist som förespråkar bevarandet av jordägare och kapitalister.

  • Brad skriver:

    I’m not sure if I understand your position. I get that your basic assertion is that it doesn’t matter whether communism can be voted into power thru the current system since you don’t rate the current system. Fair enough, but then please elaborate further…

    What exactly do you propose as a means for communism to gain power? Is it by revolution? Is that revolution one that the majority knowingly supports OR do you mean that it is ok for the minority to gain power under communism OR do you mean that the majority support communism although they don’t know it? OR something else?

    • Fanny skriver:

      Tja, jag tycker väl inte att folk behöver vara fullfjädrade kommunister, däremot tror jag att om fler kämpar för sina rättigheter så kommer det att utmynna i vad jag kalla kommunism. Alltså: expropriering av produktionsmedel, arbetsplatskonflikter osv osv. Alla politisk kamp måste imo utgå från behov i stunden.

      • Anonym skriver:

        Hur ställer du dig mot Lenins (Marx ursprungligen?) idé om att då staten endast har uppstått och existerar för att låta bourgeoisin utöva förtryck mot arbetarna så kan det kommunistiska samhället aldrig uppnås genom reformer inom det nuvarande systemet iom att det nuvarande systemet i sin natur är självbevarande?

        Håller på att läsa om kommunismens framväxt nu och som jag tolkar det så är idén proletärernas revolution -> proletärernas diktatur -> statens självavdöende -> klasslöst, statlöst samhälle the way to go inom kommunismen.

  • Klabbe skriver:

    Ett steg i rätt riktning vore arbetarägda fabriker med lokal demokratisk kontroll över verksamheten, vore fullt möjligt och enligt obekräftad källa inte helt ovanligt förekommande i U.S.A. (sic). Löntagarfonderna var ju ett litet, men ändock steg i denna riktning. Håller med om att mer expropriering vore lämplig, en kan börja med de roffande misskötta privata vårdbolagen…

    • Undisclosure skriver:

      Håller med om att det vore bra med fler arbetarägda företag. Men det har ju inget med kommunism eller socialism att göra – för nåt år sedan var det rekord i antalet nystartade kooperativ i Sverige.

      Många fabriker och företag startar ju dessutom som i praktiken arbetarägda (En person, En familj eller någora kompisar ex), sen kommer behovet av mer pengar och man tar antingen lån från banken eller från aktieägare.

      Det blir ju bisarrt, tycker jag, om man ska förbjuda arbetarägda företag att söka stöd för sin verksamhet vars de vill – exempelvis genom att låna från nån annan än den som jobbar i företaget. Då har man ju inte gett arbetarna demokratisk kontroll.

    • Undisclosure skriver:

      Alla politiska partier jobbar med någon slags utjämning, det är inte bara kommunister som vill ha ett jämlikare samhälle.

        • Undisclosure skriver:

          Uttryckte mig otydligt, vad jag menade var att alla partier jobbar för någon slags utjämning jämfört med hur det skulle varit om vi levt i en kapitalistisk anarki.

          • Fanny skriver:

            Tja, på samma sätt kan en säga att alla jobba för ojämlikhet jämfört med en kommunistisk utopi… Det säger verkligen ingenting.

            • Undisclosure skriver:

              Håller med – precis som man inte kan dra slutsatsen att om man vill ha ett jämlikare samhälle så vill man ha kommunism.

              Sen beror det på hur man tänker sig metoderna för ett jämlikare samhälle. Man kan exempelvis resonera så att lägre skatter för företagen kommer leda till ett jämlikare samhälle enligt:

              Låga ftg skatter = fler företag = fler företag konkurrerar om arbetare = högre löner för arbetare = mer jämlikhet

              OBS: Jag tror själv inte på detta men jag förstår resonemanget.

              Personligen tycker jag ekonomisk jämlikhet är ett medel inte ett mål. Jag tycker Kommunismens oerhörda fokus på ekonomisk jämlikhet är ett av dess stora problem.

              • Fanny skriver:

                Nej, men jag menade ju inte ett jämlikare samhälle utan ett helt jämlikt samhälle, eftersom du tyckte att marknaden skulle vara demokratisk.

                • Undisclosure skriver:

                  Min ursprungliga kommentar var till Lo som menade att reportaget visade att svenskar ville ha mindre klyftor och tolkade det som att svenskarna ville ha kommunism.

                  Vad jag menar är att kommunismens mål är ekonomisk jämlikhet – men jag tror att människans mål är lycka och därför är jämlikhet i lycka viktigare än ekonomisk jämlikhet.

                  Ekonomisk jämlikhet är därför ett medel inte ett mål.

                  Marknaden leder till mer jämlikhet i lycka än alternativet med en planekonomi eftersom den ger vanliga människor mer makt över sin egen lycka.

                  Desto mer ekonomisk jämlikhet desto mer demokratisk blir marknaden – dvs desto större chans har folk att bli lyckligt jämlika.

                  Tycker du/ni att ekonomisk jämlikhet är det viktigaste eller finns det viktigare saker att sträva efter i samhället?

                  • Lo skriver:

                    Fast om du ser på reportaget så ville de inte bara ha mindre klyftor utan väldigt mycket mindre klyftor än i dagsläget. Alltså verkligen en extremt stor skillnad.

                    Jag skulle säga att de klyftor som svenskarna (enligt studien) sade sig önska är så pass små att de skulle ligga väldigt nära ett klasslöst samhälle. Så pass nära att det skulle vara oförenligt med ett kapitalistisk system. Skulle nog säga att det skulle krävas någon typ av socialism för att det skulle vara möjligt med så små klyftor.

                    Men så tror jag att även i ett socialistiskt/kommunistiskt samhälle så kommer vissa ha mer resurser än andra beroende på hur mycket av ens tid och ork en vill lägga på att bidra, dock att det ändå kommer vara betydligt jämnare än i dagsläget.

                    Jag tror inte att de enda alternativen är en kapitalistisk maknad eller planekonomi a la Sovjet. Sen angående lycka tycker jag att det bara är en massa skitsnack. Det går inte att mäta lycka, däremot går det att mäta levnadsstandard, och det är där som jag anser det vara viktigt att ha en stark jämlikhet.

                    • Undisclosure skriver:

                      Jag tycker att folk måste få definiera sin egen ideologi, bara för att du anser att undersökningen är definationen av kommunism (tror t.o.m att få andra kommunister skulle göra det) gör inte att alla människor som vill ha små skillnader i levnadsstandard måste skriva upp på alla andra saker som har med kommunism att göra.

                      Det är inte mer utopiskt att sträva efter ett samhälle där alla är lyckliga än det är att sträva efter ett klasslöst samhälle – inget av dem kommer tyvärr att uppstå.

                      Det är jättebra att sträva efter jämn levnadstandard eftersom det är en variabel i lycka(och som du säger lättare att mäta) men det finns fler variabler, socialt umgänge, tid med sin familj, fritidsintressen osv. Dessa saker är svårare att mäta men ska man ignorera dom bara därför?

                      Fängelser är ett exempel på ett begränsat samhälle där alla har mer eller mindre samma levnadsstandard men jag tror väldigt få skulle säga att det är ett bra samhälle. Ock nej, jag menar inte kommunism är samma sak som fängelse men det är exempel på att jämn levnadstandard inte bör vara det högsta målet i ett samhälle.

                      Vad är alternativet till en kapitalistisk marknad eller planekonomi? En blandekonomi som vi har idag?

      • Lo skriver:

        För det första har du fel. För det andra: Att jobba för utjämning är inte det samma som att arbeta mot ett klasslöst samhälle, ett klasslöst samhälle kommer heller inte vara möjligt utifrån den politik och samhällsuppbyggnad som finns idag, även om något parti nu skulle ha det som mål.

        Det jag menar är att när vi uppnått ett klasslöst samhälle så har vi uppnått kommunism, eller iaf någon sorts socialism. Mitt syfte med att länka var att visa på att många svenskar (enligt studien) verkade önska ett sådant samhälle.

        • Undisclosure skriver:

          ”…ett klasslöst samhälle kommer heller inte vara möjligt utifrån den politik och samhällsuppbyggnad som finns idag, även om något parti nu skulle ha det som mål.”

          Om det inte går att genomföra på demokratisk väg hur ska det gå till isåfall?

  • Jerlerup skriver:

    Lenin, Stalin och en lång rad kommunister menar att BARA de som accepterar kommunismen och de som är av arbetarklass skulle få rösta. Om man var ”kontrarevolutionär” skulle man inte få delta i ”demokratin”. Lenins definition var lite av ”du får yttra dig hur du vill, bara du inte är<ot kommunismen"…

    Det finns socialister (och kommunister) som är mot denna leninism dock, ska det tilläggas.

  • U. skriver:

    Jag undrar vad du tycker om det som hände i öst Europa och i Asien under kommunistisk styre? Kommunismen har ju dödat fler människor än nazismen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv