Fick följande fråga av Tanja angående mitt inlägg om drägliga villkor för arbete.
Kan du berätta mer om vad du lägger i ”dräglig levnadsstandard”. Vet av erf att folk kan mena så olika saker med det, och undrar vad du tycker är rimligt.
Det är svårt att svara på sådär rakt av, det tycker jag. Lite kortfattat tycker jag att en dräglig levnadsstandard ska inkludera pengar till boende, försökringar, mat, hygienartiklar och nöjen i begränsad utsträckning. Jag tycker inte att man ska behöva vända på slantarna för att få budgeten att gå ihop om man jobbar heltid även om man är precis nyanställd. Jag tycker även att man ska ha möjlighet till sparande på sin lön, att lägga undan pengar till något större inköp eller att ha sparpengar om diskmaskinen skulle gå sönder.
På en heltidslön ska man helt enkelt kunna göra mer än att bara överleva. För att försöka definiera det mer konkret kan jag säga att lönen ska ge en ökad trygghet och möjlighet till rörlighet. Den som jobbar heltid ska inte behöva leva från hand ur mun med ständig rädsla för att förlora jobbet för att man då inte överelever månaden efter eller med ständigt planerande för att få ekonomin att gå ihop.
Exakt vad detta innebär i konkreta summor kan jag inte svara på. Det är ju för det första olika beroende på bostadsort och livssituation, det finns ju även människor som är helt oförmögna att sköta sin ekonomi och då är ju problemet ett annat. Om man har barn eller inte utgör ju givetvis också en viktig faktor. Ändå måste man ju komma fram till något slags standardiserat svar. Jag tycker väl att en 13-16 tusen efter skatt låter som en rimlig lägstasumma för vad en heltidsarbetande person ska ha.
Vad tycker ni ska ingå i en rimlig lägsta levnadsstandard för en heltidsarbetande? Vad tycker ni i så fall är en rimlig lägstalön?
Precis som du tänker jag att det ska finns utrymme för sparande och att man inte ska behöva vända på slantarna. Men att inte behöva vända på slantarna innebär inte att det ska finnas utrymme för lyxkonsumtion, utan att pengarna gott och väl ska räcka till det nödvändiga. Man ska ha råd med mat, kläder, bostad och så vidare utan att behöva sitta och gråta över sina räkningar en gång i månaden. Däremot innefattar inte lägsta levnadsstandard på heltidslön till exempel utlandsresor eller överkonsumtion på något vis. Det är ingen ”rättighet” att kunna åka till Thailand på semestern osv. Men i och med att inkomsten bör ge utrymme för sparande så är det givetvis upp till var och en vad man sparar till.
Sedan finns det förstås folk som inte kan hålla i sina pengar överhuvudtaget, men det kan man lika gärna lämna utanför den här diskussionen eftersom det inte är applicerbart.
Jag jobbar heltid i ett låginkomstyrke och eftersom jag har timlön + oregelbundna arbetstider så kan lönen variera rätt mycket. Är det dåligt får jag typ 1200 euro netto, är det bra kanske 1800 eller till och med 2000 om jag har riktig tur. 1200 är jävligt tajt, men visst kan jag leva någorlunda drägligt på det. Att jag har väldigt många veckor kvar i slutet av lönen beror snarare på min konsumtion än på att lönen inte räcker till. Men 1500 euro kanske är en rimlig gräns. Då behöver man inte välja mellan att köpa bokreaböcker eller mat, och så kan man spara lite också.
När jag tänker på det nu så låter min inkomst faktiskt jävligt låg, men med tanke på att jag är ensamstående och har en MYCKET rimlig hyra så är den helt ok.