Såhär är det alltså för tillfället: jag har inte träffat barnen eller mamman än, däremot hämtade pappan (de har separerat) mig vid flygplatsen och nu har jag hängt med mormodern hela dagen. Familjen bor i ett så kallat townhouse som är typ som ett lyxigare radhus som jag fattar det. Det är sinnessjukt stort. Och staden är så himla fin.
När jag hade hängt upp alla mina kläder så tänkte jag att jag skulle äta lite, så jag gick ner och letade runt i hela huset efter mormodern. Hittade henne inte så jag värmde upp lite mat själv. När jag satt och åt kom hon i alla fall in och ba: ”vad bra att du tar för dig”. Behöver jag säga att jag flippade fullkomligt?
Kände ungefär såhär: jaha, hon tycker att jag kommer här och tar mig friheter. Ska nog lägga mig under en filt och ruttna bort. Hehe.
Nejmen det har varit trevligt. Vi har diskuterat politik och arbetsrätt och jag har till och med ansträngt mig för att inte svära. Inte ens sagt emot så himla mycket heller faktiskt. Jag känner mig märkligt tom, men det löser sig väl. Det är ju inte som att jag var ett sprudlande energiknippe innan jag åkte…
Är det en svensk familj? 😀
Jag har typ aldirg varit med om en större förändrig i min liv som inte kännts först lite jobbig, och efter ett tag fullkomligt fruktansvärd. Sen vänjer man sig och det blir allt från okej till fantastiskt. Eller större förändrig förresten, så är det så fort jag åker bort en vecka…
Vad jag ville säga var att ge det tid 🙂 Att komma in som ny i ett hem och ta för sig ”lagom” måste vara helt jälva omöjligt till en början.
Jag var au pair i england åt en engelsk familj, kände mig verkligen som en outsider när jag var i huset. Men jag var blyg och vågade inte ta för mig. Mitt råd är att du bara är precis som du är! Tar för dig precis som du vore en i familjen, för det är det som är meningen! Fugerar inte det så går det alltid att hitta en annan familj eller som jag gjorde, sökte annat jobb. Allt kommer falla på plats!
Mvh
Lisa Holmgren
Men vadå, sa hon det på ett sarkastiskt sätt eller? Jag har ju vart live in nanny för en jävla massa familjer och skulle säga att merparten föredrar när man ”tar för sig” och känner sig som hemma.
Så är det säkert. Jag tror inte hon menade något illa alls, men det blir ju lätt att övertolka första dagen. Annars går allt bra.
Jag tror inte att hon menade det på något negativt sätt (om inte tonläget avslöjade annat.) Det är väldigt många som knappt vågar röra något, och då är det rätt skönt när folk ser till att sköta sig och fixa något att äta istället för att sitta tyst och vänta.