Blondinbella filosoferar lite om livet. Hon frågar sig; finns det en utstakad bana i livet där allt är förutbestämt eller är det upp till mig vad jag vill göra av min situation.
Jag är lite delad när det kommer till ödet eller att man styr sitt egen framtid. Någonstans känns det ändå mer logiskt såklart att jag själv har kontroll över allt som händer mig och att jag själv styr mitt liv. Men jag kan inte låta bli ibland att bara släppa på kontrollen och tänka ”äh det ordnar sig, det finns en mening med allt som sker”. Eller så kanske det är en blandning av båda två. Tänk om det finns en utstakad bana alltså ödet men att vi själva får göra det bästa av situationerna som sker?
Jadu Bella, det kan man ju fråga sig. Men du behöver väl kanske inte riktigt gå så långt som att säga att allt är förutbestämt och att man därför helt kan släppa kontrollen men nog finns det faktorer utom oss själva som påverkar våra liv. Jag vet inte om jag skulle kalla det ödet, snarare typ klassklyftor, fördomar, samhällsstrukturer, var man föds och så vidare.
Det är såklart lockande för en lyckad person att tänka att man är sin egen lyckas smed. Jag förringar inte att Blondinbella är smart och har driv, men det behövs så mycket mer av den varan om man inte föds in i en stabil familj där det finns pengar, trygghet, stöd, kunskap och så vidare. Ännu bättre om man föds i ett land med en stabil politisk situation. Jag vet inte om jag skulle kalla detta för ”ödet”, snarare omständigheter som formar våra liv. Men om man ser allt förutom sitt eget ”driv” som ”ödet” så tja, då är det nog ödet som spelar mest roll tror jag. Även om man kan påverka sin situation så spelar omständigheterna extremt stor roll för var man kan komma och också för ens egen drivkraft.
Blondinbella skriver vidare:
Om det är något som jag ändå har kommit fram till under mina 21 år så är det att framtiden är ljus. Livet vill oss inget elakt. […] Allt jobbigt som händer, jobbiga besked eller när saker som inte går som man vill – ja man får helt enkelt göra det bästa av situationen och fråga sig själv vad man kan lära sig av det som hände. Så länge man är sin egen bästa vän, litar på sig själv, sätter gränser och vågar drömma så går det så småningom väldigt bra.
Och alltså. Jag unnar verkligen Blondinbella att ha denna positiva livssyn. Fan vad härligt att gå omkring och tänka att allt som sker kan tillföra något gott i livet. Men tja… det blir en aning löjeväckande.
Ja, det var jo ikke særligt dybt. ”Livet vill oss inget elakt”… Næh, eftersom livet ikke er et bevidst væsen, der kan ville nogen noget, så… Jeg kan til en vis grad acceptere ”få det bedste ud af situationen”, men ”fremtiden er lys”? Det er da kun hvis man HAR en fremtid.
I kontexten verkar det ju som att ”livet vill oss inget elakt” betyder att de vill oss gott… Men ja, ”livet” vill väl inget.
Jag blir både lite bekymrad och lite avundsjuk när jag läser vad hon skriver om sin livssyn… Det måste vara underbart att tänka så men jag kan inte låta bli att undra om hon varit med om ngt riktigt jävligt i sitt liv… Har man det så är det inte så lätt att ha den livssynen.
Tror att den där grejen med sexövergreppet var väldigt jobbigt, speciellt med tanke på debatten kring, men handlar nog inte om att inte varit utsatt för jävlighet utan om att ha identifierat vissa samhällsstrukturer eller ej.
Det är nog vanligare att den som har haft det jävligt har den livssynen än någon som har glassat på i livet. Det handlar om perspektivskifte för överlevnad & lycka etc.
Jag måste verkligen vara från det dystra hållet jämfört med Bella.
En annan tanke som slår mig är att den som inte studerat filosofi åtminstone på gymnasienivå inte borde ha att göra med uttalanden om det metafysiska. Men sen kommer jag ihåg att jag inte gjort det heller! Men nej jag kan inte läsa något särskilt avancerat i dessa funderingar.
Bb får gärna spekulera i ödet och så för min del, men just dessa tankar känns extremt blinda inför samhällsordning och strukturer.
Jag får känslan av att hon vill peppa folk med de där orden, men att hon kanske innerst inne är värsta bittra cynikern som oss andra. Alternativ var full när hon skrev det.
Hahaha! Och det sorgliga är ju att en fylla fungerar som ursäkt för vad som helst för prat.
Men jo, värsta självhjälpspocketkvalite på detta pepp. Visst skule jag gärna tro att det finns en härdad, cynisk och beräknande Isabella bakom BB-fasaden. Gärna.
Bloggkommentatorerna har skrivit ett liknande inlägg. Ja, du har helt rätt: Det blir bara löjligt.
Ser inte alls någonting löjeväckande i det. Hon är ju inte förskonad från problem för att hon har fötts med silversked i rumpan.
Nej, absolut inte. Däremot har hon inte sett det negativa som samhällsordningen bär med sig.
En kan ju se även om en inte upplever det & jag tror nog att hon har upplevt det negativa fler gånger än då hon fick fingrar upptryckta i fittan.
Har vi som vita människor med mat på bordet boende i ett i-land befogenhet att dela blondinbellas filosofi? Vi har det ju trots allt förbannat bra även vi som inte smakat silverskedar. Måste en befinna sig i mörkrets ytterlighet för att det inte ska bli löjeväckande att tro att det negativa för med sig någonting gott?
I kontexten så tycker jag att det blir fånigt, men det rör sig framförallt om detta med ”ödet”. Men det är klart att alla livskeenden har två sidor, även om jag tror att död, lidande, sjukdom etc verkligen överlag är något världen skulle klara sig utan.
Givetvis får en ju tro vad en tror. Jag tror på positive disintegration-teorin dvs utveckling genom kris & inte bara vad gäller människor utan även samhällsstrukturer. Träffade en man ett tag också som hade arbetat ihop en text om det hela baserat på kriser i historien & hur dessa höll ett positive disintegration-mönster. Han hade många poänger. Jag håller med Blondinbella & det anser jag att jag har ’rätt’ att göra utan att det ska ses som löjeväckande för att jag aldrig har råkat på rasism eller upplevt hotet att stenas eller tvingats till trafficking etc.
Fast du ser ju samhällsstrukturer etc? Jag håller med om att det sista stycket inte hade varit löjeväckande i sig, men i kontexten av hela inlägget tycker jag det blir fånigt eftersom det så världsfrånvänt. Jag uppfattar inte dig som världsfrånvänd. Sedan håller jag inte heller med, men det är en annan sak.
Jag kan ge medhåll i att inte heller jag tror att hon har medvetandegjorts skeva strukturer i hög omfattning men jag vill även påstå att det har inte jag heller. Jag har framförallt råkat på problem för att jag är kvinna & för att jag har stämplats som psykfall (usel somatisk vård) men ärligt har jag det ju rätt gott också & jag försöker applicera mitt på andras men jag kan aldrig veta hur det känns att heta Maele & bära slöja i Sverige eller födas i en krigszon eller födas som köttdjur.. jag är relativt förskonad & även i mitt fattigaste tillstånd är jag relativt rik sett till världen i stort.
Men du är ju medveten, inte sant?
Skulle absolut inte påstå att jag till fullo är medveten för att jag kan tänka & resonera kring sådant. Jag tror att reell medvetenhet är någonting komplett annorlunda jag inte kan finna om jag inte befinner mig i en annan varelses kropp. Jag har bara varit jag & tänkt mina tankar i mitt rika vita västerländska osvultna människoliv.
” Jag vet inte om jag skulle kalla det ödet, snarare typ klassklyftor, fördomar, samhällsstrukturer, var man föds och så vidare.” Hahahah! Bra!
Oavsett om Bella föddes med silversked i munnen eller ej är risken att hon ska dö i cancer fortfarande extremt stor. ”Livet vill oss inget elakt” – Jo tjena.
Vet inte om det finns någon anledning att tro att hon löper någon högre risk att få eller dö av just cancer än någon annan; men över en livstid torde hennes dödsrisk vara 100 procent.
Hon har själv sagt att alla i hennes släkt som dött har gjort så i just cancer. Hon är 21 år och har bränt ut sig två gånger redan. Så jo.
Jaså, jag kände inte till hennes släkt (och sedan kan man ju fråga sig hur stort värde den bedömningen hade, t.ex. hur många släktingar hon utgick från). Om hon fortsätter bränna ut sig på det viset, finns det kanske också ökad risk att hon dör ännu tidigare av något annat.
Äh, jag håller med Marielle. Är det någon som har behov av att tro på att jobbiga saker händer av en anledning och att livet kommer bli bättre, snarare än sämre, så är det väl människor som faktiskt har upplevt jobbiga saker. Jag tycker inte att det är löjeväckande att tro på att ens framtid är ljus, jag tycker det är ett naturligt sätt att hantera svåra situationer.
Det jag ser som löjeväckande är att Blondinbella uttalar sig generellt om livet på sina egna premisser. Hennes framtid är med största sannolikhet ljus.
Vad gör det så sannolikt? Att hon har pengar & hjälpande tassar hemifrån? Blondinbella kan ju som vem som helst drabbas av livets bakslag. Hon kan vakna upp en morgon & inte längre kunna identifiera sig med sina perfekta skjortor & nyvikta sedelbuntar & förundra sig över om det verkligen är hon eller om det är ett girigt maskineri som har svalt henne. Hon kan åter få problem med panikångest vilket hon ju påstått sig ha haft. Hon kan drabbas av en förlossningsdepression, eller så kanske hon inte alls kan få barn, eller så kanske hon kan få barn men drabbas av missfall. Hon kan våldtas. Hon kan hamna i en dålig relation där hon blir misshandlad. Hon kan råka ut för olyckor etc etc etc vilket jag förmodar att du alla andra här VET så därför förstår jag inte resonemanget att hennes ’klass’ skulle stråla över hennes framtid som en jävla strålkastare. Blondinbella fattar grejen. Hon kan råka illa ut precis som vem som helst, hon är inte skyddad av pengarna även om dom hjälper gott. Vad som skyddar henne mer är hennes inställning. Det vet hon, så hon har den.
Jag säger absolut inte att hon inte kan drabbas av hemska saker, det har hon även gjort. Det jag säger är att hennes situation varken beror på ”ödet” eller på hennes egen ansträngning allena utan att hon har haft hjälp på traven av sin samhällsklass. Nej, den skyddar henne inte emot allt ont men gör det otroligt mycket troligare att hon ska hamna på vissa platser i livet, även om det aldrig kan vara en garanti.
Grejen är att bb uppmanar andra till positivt tänkande för att det ”funkat för henne” vilket hon anger sin framgång som bevis på, men hon ignorerar det faktum att hon haft hjälp på traven.
Får väl förmoda att om hon tror på ödet tror hon även att samhällsskiktet hon föddes in i har relevans för hur hennes öde hjälper henne att forma hennes liv.
”Men om man ser allt förutom sitt eget ”driv” som ”ödet” så tja, då är det nog ödet som spelar mest roll tror jag. Även om man kan påverka sin situation så spelar omständigheterna extremt stor roll för var man kan komma och också för ens egen drivkraft.”
När du skriver såhär menar du i Sverige då med? I så fall håller jag inte riktigt med dig. Alla i Sverige kan utbilda sig till vad de vill, visst man behöver betyg och så men vi behöver inte betala något för vår utbildning. Såklart att vissa har det lättare än andra men då spelar ju det egna drivet en himla stor roll. Både jag de flesta jag känner kommer från arbetarfamiljer men många av oss har ändå höga ambitioner och är på god väg med studier och karriär. Fast jag är ju uppväxt på landet. Jag har fått bilden av att de som växer upp i storstäder/städer oftare får svårigheter i skolan på grund av socioekonomiska skäl. Det känns som att klasskilnaderna gör mindre skillnad på utbildningen på landet/små orter. Men det är bara nåt jag funderat över, jag har inget belägg för det. Tänker främst på grundskolan och eventuellt gymnasiet då.
Men det är ju här samhällsstrukturerna faller in. Antar att Fanny menar att drivkraften även kommer någonstans ifrån. En familjemedlem, en kompis, en släkting, en lärare. Hamnar man efter tidigt är det mycket mycket svårare att studera vidare, och en drivkraft väcks ofta inte från ingenting.
Det handlar ju inte heller enbart om att man är född in i arbetarklass, jag kommer själv från en sån familj och läser nu en femårig utbildning på universitetet. Det handlar ju även om mentaliteten i familjen, som att föräldrarna alltid sett det som självklart att man ska plugga vidare eller ej. Om att någon tror på en. Att kompisarna är studiemotiverade om man kommer från ett ickestudiemotiverat hem. Att en lärare påpekar att man är duktig och borde välja något yrke med eftergymnasial utbildning, att någon släkting vidareutbildat sig i en släkt av arbetarklass osv. Men får man ingenting av det här tror jag det är svårt att hitta någon inre drivkraft, och därför ”kan” inte alla plugga vidare. Det är ju knappast som att man är helt själv om att skapa sig själv.
För det första måste man ha betygen för att kunna utbilda sig till vad man vill, och om man har det beror extremt mycket på var man bor, vilken familj man kommer ifrån etc. Det är extremt olika nivå på skolor runt om i landet och det är dessutom så att barn från akademikehem generellt läser på högskolan i högre grad. Utbildning är en klassfråga även här, även om det ser bättre ut än i många andra länder.
Jag hade gärna studerat vidare men hoppade t.om. av gymnasiet då jag inte längre klarade av att sköta skolan & min ångest samtidigt, så jag hoppade av & blev sjukskriven när jag egentligen hde viljan & potentialen att ’komma någonvart’ men inte tillräckligt med styrka med anledning av dåliga uppväxtförhållanden & sådana finner man oftare i dom lägre klasserna vad jag vet. Kan ha fel men tror mig ha sett statistik på det. Nu är ju dock inte mitt exempel exemplariskt men det är ett inflikande i hur klasser kan avgöra.
Jag kan kanske tycka att det är lite naivt, men å andra sidan har jag svårt att förstå varför det är så provocerande, eller varför det skulle vara ”fulare” än någon annan inställning. Det kan nog vid första påseendet verka smart och insiktsfullt att vara cynisk, men det blir fort Marcus Birro at his worst av det. Jag citerar Jewel Kilcher: ”Cynicism isn`t smarter, it`s only safer.”
Tillägg: Och sedan undrar jag varför man per automatik måste bli cyniker för att man kan observera och reflektera över samhällsstrukturer?
Tycker inte man behöver det. Jag ser t.ex. ej mig själv som cyniker och ser det inte som ngt bra. Däremot tror jag inte på ngn slags kosmisk välvilja eller att allt tjänar ett syfte.
Menar inte att cynism är något ”fint”. Det jag tyckte var fånigt var inte att hon var positiv utan att hon uttalade sig i generella termer kring livet som koncept för alla utifrån att hon lyckats med saker och ting, vilket jag väldigt mkt ser som en effekt av hennes klass.
Tycker att det är löjligt att prata om ”ödets” makt. Folk pratar bara om ödet när något oväntat bra inträffar, typ ”jag träffade mitt livs kärlek på konsum, det måste vara ödet!”, men aldrig ”jag/mitt barn sköts i huvudet på Utöya, det måste vara ödet!” Däremot kan man ju faktiskt välja om man vill ha en positiv inställning till livet och försöka se möjligheter istället för problem men i grund och botten är ju allt kontextbaserat. Och jag tycker absolut inte att man måste vara en ”cyniker” bara för att man har en realistisk bild på livet, jag ser mig själv som en positiv person men jag blir ändå provocerad av Blondinbellas världsfrånvända resonemang.
Fast vissa talar ju om ödet när hemska saker sker också, och det är fan sjukt vidrigt pga då brukar de försöka framställa skeendena som ngt positivt.
& till Fanny: vad är det som är vidrigt med att tolka saker ur ett positivt perspektiv? Det handlar om vilken typ av ögon en blickar ut på tillvaron med. Det går att se att någonting som sker är smärtsamt & fruktansvärt men ändå hålla perspektivet att allt sker av en anledning & att det kan bli gott i det långa loppet. Jag tycker att det är lite kortsiktigt att stämpla händelser som positiva & negativa efter hur dessa artar sig den första kvarten när en inte vet vilka konsekvenser det får 1 år in i framtiden.
Jag menar i typ Justin Bieber-anda ang det där med våldtagna kvinnors rätt till abort: trist för dem att de blivit våldtagna men allt sker av en anledning.
Jag håller med Bieber. Inte vad gäller abort, abort bör ju också ske av en anledning s.a.s., men jag tror att ALLT sker av en anledning & således även det negativa men jag tror inte att man ska sitta som ett kolli & bara titta på utan nyttja verktyg för att komma dit man strävar, exempelvis abortmöjlighet om en önskar.
Då är det väl lite mer av en tro än något man inrättar sitt liv efter? Om det hjälpt dig ur skiten så ska du såklart tänka så, tkr dock det blir problematiskt när det appliceras som tankesätt på större skala och politiskt om du förstår.
Det provocerar mig då människor har någon fixidé ang. att en tror saker för att det hjälper en ur skiten & liknande. Så kan vara fallet många gånger men det är inte så absolut som många tycks tro. För mig handlade det om att jag fann det rimligt efter vad jag såg i livet.
Som du säger ska det ju inte färga av sig i politiken så som Bieber tycks önska med abortörbud. Om en kvinna som har blivit våldtagen känner så & vill behålla ett barn hon blev gravid med då är det givetvis hennes val men hur hon känner ska ju inte påverka andra gravida våldtäktsoffer (eller ickevåldtagna heller för den delen såklart).
Då är jag mer med dig. Jag ser för det mesta saker ur ett politiskt filter.
Jag tycker absolut att du har rätt till din livsåskådning, den verkar genomtänkt och du har en ödmjukhet inför den och andras som jag uppskattar. Många andra visar inte detsamma, och det är väl det som upprör mig med denna nästan religiösa tro på positivt tänkande etc hos diverse entreprenörer.
Av vilken anledning är den mer cyniska synen på livet mer realistisk?
Jag anser inte att den är det. Men tidigare när vi diskuterat detta har det verkat som att vi har ganska olika definition av positiv livssyn.
Nej, men Nina tycks anse det så blev nyfiken. Väldigt vanligt att människor som har mer negativa brillor vill mena att dessa är så himla korrekta.
Marielle, jag menar inte att man ska se negativt på saker och jag tror själv på att försöka se positiva möjligheter i saker som händer, men jag anser mig ha sett tillräckligt i livet för att inse att allt ont verkligen inte för något gott med sig. Livet är inte per automatik gott utan det kan vara både gott och ont, och man för göra det bästa av det man har.
Sedan förstår jag inte personligen hur man kan tro att det finns en mening bakom allt ont som sker, jag kan bara inte förstå det. Jag skulle hemskt gärna VILJA att det var så, men det gör ju inte att jag tror på det. Jag skulle gärna vilja att man kom till paradiset osv, men jag har ingen anledning att tro att det är så bara för att det vore kul. Jag ser mening med livet utan denna typ av tro. Detta gör dock inte överhuvudtaget att jag har en negativ syn på livet i allmänhet. Vissa saker är bra, vissa är dåliga, ibland kan något gott komma ur det onda, men ibland för man helt enkelt acceptera att saker enbart är dåliga och försöka gå vidare med det som är gott.
Ja, du tror att man ska försöka spana efter det positiva men du anser även att enska göra det till den graden Du anser det är vettigt, tar man det längre än så är man världsfrånvänd. Så tolkar jag dig, har jag fel? Tycker att det är märkligt att anse sig kunna lägga beslag på facit gällande vad som är tillräckligt realistiskt.
Jag anser mig inte lägga beslag på facit, jag presenterade min åsikt utifrån mitt perspektiv. Men att försöka se en positiv mening i allt dåligt ser jag som lika klarsynt som om man skulle att det finns något inneboende negativt med allt positivt som sker.
Jag skiljer på följande påståenden:
1. Något dåligt hände, nu ska jag försöka se vilka möjligheter jag har att gå vidare istället för att gå ner mig i det dåliga.
2. Något dåligt hände, men det var nog en förutbestämd mening med det (som en Gud eller vem då har bestämt?) och därför är det positivt/ kommer något positivt att hända.
Eftersom jag inte tror på någon högre makt som bestämmer saker, utan ser att det är människor som läser in mening i saker och ting, så ter sig påstående 1 mer realistiskt och mer vettigt för mig. Jag tolkar det inte som olika grader av positivt tänkande utan olika synsätt som baseras på olika verklighetsuppfattningar.
Talar en om någonting avvikande som världsfrånvänt så talar en väl då utifrån sitt eget perspektiv & menar således att ens perspektiv är mer realistiskt & att en därmed innehar facit för vad som är realistiskt & vad som inte är det?
”Men att försöka se en positiv mening i allt dåligt ser jag som lika klarsynt som om man skulle att det finns något inneboende negativt med allt positivt som sker.”
Om man vill så kan man finna någonting negativt med allt positivt som sker & om man vill kan man finna någonting positivt & Blondinbella gör nog rätt i att fokusera på det positiva då det.. ptja. gör livet mer positivt. Att fokusera på det positiva ser jag inte varför det skulle behöva handla om att det negativa är som en smula i jämförelse utan helt enkelt att någonting sker & man kan välja om man vill lägga fokus på dom negativa delarna av det eller på dom positiva.
&, som tidigare skrivet, ser det som kortsiktigt tänk att bedöma skeenden efter hur dom artar sig den första kvarten. Livsperspektivet är ju större än så. Ponera att du skulle träffa en man som behandlar dig illa & sargar din självkänsla. Han är vidrig men hans syster är en gullig & klok kvinna du tycker om. Du anser inte att relationen med honom har fört någonting gott med sig för dig & du mår bara piss av det, men du repar dig. Systern kom du aldrig riktigt nära & du förlorar kontakten med henne i samma veva som du bryter med mannen. 10 år senare springer du på systern på stan. Hon skiner upp. Ni småsnackar lite & plötsligt utbrister hon att hon vill tacka dig för någonting du sa under en fika. Du sa det bara i förbifarten men det satte snurr på hennes tankar & fick en stor betydelse för hennes fortsatta liv som tog en positiv vändning. Den negativa relationen du befann dig i tog du dig alltså ur i ett relativt neutralt tillstånd men samtidigt bidrog din svåra tid till stor positiv förändring i systerns liv.
Exempelvis, you get it.
Ok, precis som jag inte tror att tandfen stoppar pengar i vattenglaset tror jag inte på ödet. Om du vill tolka det som att jag har facit för hur verkligheten ser ut så varsågod.
Med tanke på ditt exempel, jag håller helt med dig!! Jag anser inte att jag har sagt emot ditt exempel någonstans. Det jag försökte säga i tidigare inlägg gick tydligen inte fram: att jag tycker att det är bra att fokusera på det positiva i livet, men jag tror inte på att negativa saker händer av en förutbestämd anledning! Skillnad på att tänka positivt och att tro på ödet.
Om du tror på tandfen, ödet eller whatever eller ej är ingen anledning för mig att se det som att du anser dig ha facit. När du applicerar din egen icketilltro på andra & menar att dessa är världsfrånvända & du är realistisk anser jag dock att du tror dig sitta inne med facit, ja.
Jag fokuserade mycket på delen jag citerade, där du talade om att försöka se det positiva i ALLT dåligt, som att det är bra att se det i vissa dåliga saker men inte alla.. Där behövs ju inte någon ödestro för att försöka hålla det positiva perspektivet genomgående oavsett negativt skeende. Det går att tänka som Blondinbella utan delen av ödestilltro dvs.