Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Makten över den reproduktiva förmågan är inte vunnen.

Som vissa säkert har snappat upp så blåser det antiabort-vindar i europa och även i Sverige. Denna rättighet som tas för självklar har plötsligt börjat ”diskuteras” på ett obehagligt sätt, anses vara föremål för någon slags debatt.

I det fascistiska projektet är kontrollen över reproduktionen relevant. Alla ska ingå i kärnfamiljer och kvinnor ska föda barn för att göra nationen starkare och så vidare och så vidare. Det finns idéer om att andra folkgrupper för en lågintensiv ockupation genom att föda en massa barn.

Att vara kvinna är att definieras utifrån sina reproduktiva förmågor. Som kvinna är du först och främst barnaföderska, föremål för romantik (som antas utmynna i kärnfamilj och barnafödande), omhändertagare av män och så vidare. Du säkrar en plats i patriarkatet genom att uppfylla dessa roller. Om du inte gör det så blri du istället ingenting. Kvinnor utan reproduktiv förmåga anses inte vara kvinnor, men de är inte heller män. De är ingenting. De är ”fria”, men endast i bemärkelsen att ingen ställer några krav på dem. Det är en negativ frihet som sällan kan användas till något konstruktivt.

När kvinnor blir gravida så ökar fallen av mäns våld mot kvinnor. Det blir plötsligt viktigare att kontrollera henne när hon bär ett barn i magen. När kvinnor är gravida och har barn så är de mer utlämnade åt sin man. Det är svårare att klara sig själv ekonomiskt när en har ett barn att ta hand om, och en misshandlande make kan fortsätta ha makt över kvinnan genom barnet även efter en separation. Genom historien har kvinnor blivit straffade för sina reproduktiva förmågor, idag syns det bland annat i att vi har mycket sämre villkor på arbetsmarknaden, får lägre löner och pensioner. Detta stärker kvinnors underordning.

Jag tror inte att abort kommer att förbjudas i Sverige, men jag tror mycket väl att det kommer att bli svårare att genomföra en, till exempel genom att ge läkare rätt att vägra utföra ingreppet, något som till exempel kan komma att drabba personer i mindre samhällen hårt. Redan idag så kan abort vara svårt att få till, det kan vara kostsamt och smärtsamt och kräva en jävla massa turer fram och tillbaka. Idén om att abort skulle vara något en gör i en handvänding stämmer helt enkelt inte riktigt.

Vissa pratar till exempel om vikten att det görs ett ”informerat” beslut, vilket i sammanhanget innebär att personen som ska göra abort får ”insikten” om att det faktiskt är ”ett liv” uppkört i fejset, ungefär som om denna medvetenhet inte fanns. Detta är också något som inskränker rätten till abort. Även om en fortfarande har rätt att utföra ingreppet så kan en bli utsatt för påtryckningar i en viss riktning beroende på vad som anses politiskt önskvärt.

Det är mycket viktigt att vi värnar om rätten till abort och att vi inte tar den för given. Makten över den reproduktiva förmågan är knappast ett slags vi vunnit, vi har bara uppnått vissa segrar som vi måste hålla ett mycket mycket hårt grepp om så att de inte glider oss ur händerna. Vi måste se de hot aborträtten utsätts för nu, och vilka inskränkningar som redan finns i den, och föra ett konstruktivt arbete för att utöka våra rättigheter, istället för att i en eventuell framtid reagera då inskräningarna gått ”för långt”.

10 kommentarer till Makten över den reproduktiva förmågan är inte vunnen.

  • helena skriver:

    Jag tänker en del på barn vs karriär för kvinnor. Är inte det också att på sätt och vis gå patriarkatets ärenden, att skaffa sig en (godkänd) karriär? Eller finns det fördelar inom detta (t.ex. ekonomisk) som väger upp?

  • Agnes skriver:

    Nu kommer jag göra något jag vet att du hatar: först komma med beröm för att sedan langa kritik. Ursäktar detta, men vad jag skriver är verkligen fullt menat, allt ihop. Jag vill inte att du ska hata mig, för jag gillar verkligen din blogg!
    Tycker alltså att du som vanligt skriver intressant och välformulerat. Och jag tycker att dina argument mot abortmotståndet hade varit riktigt bra, om de hade bemött de åsikter och argument som verkligen finns hos motståndarsidan. Tillhör själv ”motståndet”, och läser gärna om abort på div. feministbloggar. Men jag saknar diskussion om det som verkligen är kärnfrågan. För diskussionen handlar ju inte om huruvida abort är rätt eller fel – svaret på den frågan är nämligen en konsekvens av hur man svarar på frågan ”är det ofödda barnet en människa?”. I FN’s deklaration om mänskliga rättigheter är nämligen rätten till liv ganska tydlig. Och den ska gälla för ALLA människor, oavsett ålder. Kunde vi enas om huruvida det ofödda barnet är en människa och därmed har rätt till liv eller inte, kunde vi också enas i abortfrågan, ganska lätt tror jag också. Men denna diskussion fullkomligt lyser med sin frånvaro på abortliberalernas forum. Det är tråkigt, tycker jag. Det hade nämligen varit intressant att se hur du resonerar kring den frågan också.

    • Nina S skriver:

      Här har du svaren på denna definitionsfråga:

      Nej, ett embryo/foster är inte en människa och ska inte omfattas av de mänskliga rättigheterna.

      Hur är detta något som kan diskuteras? Tycker ni att ett embryo ska inneha mänskliga rättigheter? Jaha. Det tycker inte vi för vi tycker att kvinnor ska ha rätt till sin egen kropp och reproduktion. Där tog den diskussionen slut.

      Sedan tycker jag att ni som gillar att hänvisa till FN:s mänskliga rättigheter kan ta första artikeln i beaktning:

      ”All human beings are born free and equal in dignity and rights.”

      • Agnes skriver:

        Faktum är att frågan inte är så enkel som du framställer den att vara. Uppenbarligen finns det massvis med folk som inte håller med dig. Vad har du egentligen för argument för att det ofödda barnet inte är en människa? En egen individ? Bara det faktum att det i mig kropp kan växa något som har en penis svarar väl på frågan ganska klart. Om nu barnet är en del av min kropp, blir jag då hermafrodit om barnet verkar ha ett manligt könsorgan? I vecka 6 får barnet sina individuella fingeravtryck, alltså INTE likadana som jag har. Är inte det en egen individ? Om vi ska dra en gräns för var livet börjar kanske vi ska titta på när vi rent medicinskt sett anser att livet slutar: när man inte längre kan mäta hjärnaktivitet. Man kan börja mäta hjärnvågor hos barnet redan i vecka 7. Inse att frågan inte är så enkel som du tror.

        • Fanny skriver:

          Jag anser inte detta vara en fråga värd att diskutera. Du kan tycka att den är komplicerad eller så, men det är den inte för mig.

    • sak skriver:

      Ponera att jag köper att ett foster är en människa och att en kvinna därmed skulle vara skyldig att upplåta sin kropp i nio månader vare sig hon vill eller inte till förmån för en annan s k individs möjlighet att leva. Men hur kommer det sig då att detta är den enda uppoffring för andra människors liv som vi pratar om? Varför kämpar inte ”ja-till-livare” för tvångsdonationer tex? För mig är det ett gigantiskt skämt att en död person har större rätt att bestämma över sina organ än en levande kvinna har att bestämma över sin livmoder. Hur många liv skulle inte kunna räddas om en död kropp ansågs vara lagligt skyldig att donera allt som doneras kan? Men det har jag minsann aldrig hört nån abortmotståndare propagera för. Eller vad sägs om att lämna blod? Det är det heller ingen som pratar om att det borde vara tvång på, trots att även det skulle kunna rädda liv. Eller att tvingas donera en av två njurar eller delar av sin lever, även som levande person.

      Alla dessa ingrepp är antingen lika potentiellt farliga och krävande eller mindre farliga och krävande än en graviditet, men ändå hör jag ingen förespråka dem. Intressant, eller hur? Det handlar nämligen om en liten detalj som du missar när du tror att frågan om huruvida ett foster är ett liv eller inte skulle vara avgörande för abortfrågan; nämligen det simpla faktum att vi aldrig bedöms vara skyldiga att offra något för att en annan människa ska få leva. Ingen är tvungen att utföra hjärt- och lungräddning på en person som ligger döende, ingen behöver låta bli att köpa en iPad för att istället skänka pengarna till svältande barn och ingen behöver upplåta sitt hem till asylsökande från Syrien för att vi ska kunna rädda fler från att bli ihjälskjutna i kriget där. Detta trots att vi alla kan komma överens om att detta handlar om liv som utplånas och som hade kunnat räddas.

  • Agnes skriver:

    Och citatet du just hänvisade till säger att människan ÄR FÖDD med sina rättigheter. Det tolkar jag som att hon redan har dem när hon föds, inte att det är i det ögonblicket hon får dem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv