Lady Dahmer har skrivit ett inlägg om mat. Vissa blir provocerade av att hon och hennes man lägger mycket pengar, ungefär tio lax i månaden, på mat. I stort håller jag med henne, jag har lite svårt att greppa hur man kan klaga över att någon köper dyr mat istället för att t.ex. resa eller handla kläder. Detta resonemang känns däremot lite enkelspårigt:
Billig mat = billiga kostnader = billig arbetskraft = sämre förhållanden för boskap och människor. Ju mindre du är beredd att betala för maten du äter desto mindre är du beredd att betala för de som tillverkar den.
Detta stämmer ju till exempel om man äter mycket ägg, då är det i regel så att de billigaste äggen har en sämre historia. Däremot stämmer det inte om man ser till mat i stort. En kategori matvaror som både är sjukt billig, miljövänlig och som produceras i Sverige (=finns en gräns för hur keffa arbetsvillkoren kan vara) är rotfrukter. Jag inbillar mig även att linser och bönor som man köper torkade och förväller själv är ganska miljövänligt samtidigt som det är sjukt billigt.
Alla pengar man betalar för mat går såklart inte oavkortat till att göra det bättre för arbetarna eller eventuella djur inblandade i produktionen. Det finns troligen ett sånt samband till viss del, men med så många andra variabler att kostnaden i slutänden blir ganska ointressant. Mer intressant är då från vilket land maten kommer, vad det är för mat, hur många mellanhänder den har passerat och så vidare.
Anledningen till att jag hakar upp mig på det här är att jag ogillar den här inställningen att det kostar att vara god. Det går alldeles utmärkt att äta ”schysst” utan att behöva lägga 10 000 i månaden på mat. Inget ont mot den som gör det, men det är ingen nödvändighet.
Jag kan bara drömma om att lägga ner ens en tredjedel av den summan på mat varje månad. Jag är väldigt glad om jag får ihop till cirka 10% av den summan till mat. Då vet jag att jag klarar mig i alla fall.
Men du är ensam i hushållet va? Du får tänka på att detta är för en hel familj. Visserligen mycket pengar ändå, men inte som att spendera hela summan på mat som ensamstående.
Ja, jag är ensam i hushållet. Men om en räknar på det jag har råd att lägga ner så skulle dom vara 8-10 Pers. Och det dom väl inte?
Nej, de lägger ju ovanligt mycket såklart. Tredubbelt mot dig per person kanske.
Men jag tänker att det är väl en klassgrej också. Jag har aldrig upplevt att ha gott om pengar eller kunna lägga mycket pengar på mat, eller annat heller för den delen.
Funderade lite kring det jag med, dyrast är inte alltid bäst.
Det finns så mycket mer aspekter i det hela än kronorna man lägger.
Jag bryr mig inte överdrivet mycket om hur andra personer prioriterar mat i förhållande till andra saker i sin ekonomi, men det där resonemanget stör mig också. Jag tror att folk som inte har möjlighet eller vilja att lägga mycket pengar på mat bara struntar helt i att försöka handla miljövänlig mat producerad under goda förhållanden om de ofta får höra att det kostar mycket pengar. Det känns liksom inte särskilt produktivt att säga åt folk att de borde bry sig om miljön/arbetare/djur och samtidigt föreslå att de för att kunna göra det måste lägga mycket mer pengar på något.
Det är ju inte så svårt att tänka sig att det är dyrare att producera rättvis- och miljövänlig mat MEN ofta verkar det, och särskilt när det gäller förädlade produkter, som om de hanteras som premiumvaror eller ”livsstilsprodukter”. Man räknar med att kunderna är beredda på att betala extra för eftersom de är medvetna. (Samtidigt kan jag tycka att den här medvetenheten är rätt så omedveten eftersom den ofta är oreflekterad och utan att man själv tagit reda på vad olika märkningar innebär.)
Jag har själv sett hur de ICA-butiker jag jobbat i (två olika) hade ett större procentuellt påslag på allt Rättvisemärkt (och en hel del Kravmärkt) än på andra produkter. Nu kan ju dessa butiker vara undantag såklart men något får mig ändå att tro att så inte är fallet.
Som du säger det behöver inte vara dyrt att äta schysst och det skulle faktiskt kunna vara billigare om inte mellanhänder och butiker tog ut lite extra.
Kan vara kul med variation ibland också, & då är det lätt att det kostar. Rotfrukter & linser är inte kul i en evighet (för alla, jag är rätt fine med det).
Det är ju absolut inget fel med att vilja äta annorlunda och lägga pengar på det, som sagt. Menar bara att ”snäll” mat inte behöver vara dyr.
Jo, det förstår jag & det är ju till 1000% sant, men om man vill variera den snälla maten är det svårt att den inte blir dyr – speciellt om den ska vara snäll både mot kropp & miljö.
När vi var tre tonåringar hemma vet jag att mamma o pappa handlade mat för ungefär 10 000 i månaden. Vi var absolut inte rika o vi hade inga INGA andra pengar än till mat o räkningar. Inga nöjen, inte kläder om det inte behövdes. Mina föräldrar ville prioritera att det fanns bra hemmalagad mat. Kan också säga att vi åt ute kanske 2 ggr om året o då menar jag pizza eller kanske kinamat. Kan tänkas att det var en konstig prioritering. Men de ville göra så. Det lagades enormt mkt mat, till matlådor och saker som frystes in. Hade ovkså två bröder som åt massor när de var i tonåren. Poängen är att hemmalagad mat till en hel familj kostar massor.
Det behöver inte kosta så mycket tror jag, speciellt inte om man äter mycket vegetariskt. Däremot är alla såklart fria att göra sina egna prioriteringar.
Hade jag 10 000 att lägga på mat skulle jag lätt göra det. Mina kompisar köper billig, äcklig mat. Jag har försökt göra samma sak, men det smakar skit och det slutar upp med att jag slänger det i soporna istället.
Vissa grejer tycker jag är ganska menlösa om man köper jättebilligt, som t.ex. ost. Krossade tomater, linser, bönor osv tycker jag inte spelar sådär skitstor roll om det är dyrt eller billigt.
Ja, det finns mycket som smakar lika bra eller bättre när de är billiga. Men man kan inte jämföra Sainsbury’s brieost som smakar gummi med riktig brie som kostar ca 20 kr mer.
Jag håller med. Finns anleding att tro att mat är bra producerad om den är ekologisk, rättvisemärkt etc, producerad av ett företag som är mycket granskat eller lätt att granska, producerad i ett land med håra regler (te x svenskt kött). Visst kanske många av de sakerna gör maten dyrare, men det betyder absolut inte att man kan anta att mat är bra för att den är dyr. Det kan lika gärna vara dyr för att den tar tid att framställa eller te x för att den är signerad någon kändis (hej Volntairenötter och Jamie Oliver-kryddblandningar).
Tror det är mycket mer viktigt att orka lägga TID på att hålla sin konsument-kunskap uppdaterad än pengar.
Veggo är ju inte sällan billigare te x. Eller mat som är skapad av restprodukter/ mindre populära delar när man slaktar ett djur. Och det är ju båda bra ur rättvise- och miljöperspektiv.
Tror också att tiden är det viktigaste faktorn i sammanhanget.
Jag tänker ofta: ju billigare mat, desto bättre är den! Rotfrukter som du nämner är kanon både för plånbok, miljö och hälsa. Bara för att den där oxfilén är dyrare så är den verkligen inte bättre. Tvärtom, om något är dyrt är det ofta sällsynt och därmed inget man vill sönderkonsumera. Tänker då på saker som fiskrom och liknande.
//Emma Hå
Jag tror ofta att det billigare alternativet när det kommer till samma vara är det minst miljövänliga dock. T.ex. skitbilligt kött lär vara sämre än dyrt.
Jag håller helt med dig Fanny, det går att äta hyfsat miljö-, djur- och arbetarvänlig mat utan att lägga ner 10000 i månaden på fyra pers. Jag köper alltid svenskt kött (med viss reservation för fisk), jag är inte säker på att släktdjur i Sverige har det bättre än i andra länder, men jag har fått för mig att de har det bättre. Sen handlar jag svenska (dvs. hyfsat närproducerade) grönsaker, då brukar jag inte köpa en av varje grönsak varje gång, jag köper de som är billiga just då. När det gäller ägg så äger min styvfar en gård, därifrån får jag ägg gratis och närproducerat av glada hönor. Jag är ensam i hushållet och allt detta kostar mig då <<1000 kr per månad.