Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Män som gillar självständiga kvinnor.

Ibland träffar en män som pratar om att de vill ha självständiga kvinnor. Min erfarenhet av att vara ”självständig” i relationer med män är att de gör vad de kan för att bryta ner ens självständighet och göra en känslomässigt beroende av en.

Idealet med självständiga kvinnor handlar ofta i själva verket om att kunna skämma kvinnor som inte är så kallat självständiga. Om att bryta ner för att sedan kunna kräva att en ska vara mer självständig.

Män dras till självständiga kvinnor för att det är en utmaning för dem att bryta ner dem. Det är en manlig maktfantasi att den självständiga kvinnan plötsligt blir känslomässigt beroende av dem.

Om en vill att någon ska vara självständig i en relation så måste en ge kärlek och bekräftelse, visa att en finns där utan att ställa en massa krav. Men i vissa mäns uppfattning om vad självständighet innebär så handlar det om att de aldrig ska behöva leva upp till något utan bara kunna ”våra sig själva” och ha allt på sina villkor utan att kvinnan ifråga visar att hon tycker att det är jobbigt. Han vill emellertid att kvinnan ska vara tillgänglig för honom hela tiden, och om hon inte är det så går han panik och vill kontrollera henne.

Den manliga drömmen om den självständiga kvinnan är att ha någon tillgänglig som inte kräver tillgänglighet tillbaka. Det är detta han försöker uppnå genom att ömsom skapa makt och kontroll, ömsom skämma henne för hennes osjälvständighet.

7 kommentarer till Män som gillar självständiga kvinnor.

  • s skriver:

    Så himla sant att det en kille brukar mena med självständighet är en tjej som inte kräver något av honom, inte ifrågasätter vad han gör och inte lägger sig i hans planer men alltid finns tillgänglig och själv hela tiden vårdar relationen och är ”transparent” (berättar om sina planer, vart hon går, vad hon gör, vem hon träffar). Det var en evig ond cirkel när jag var yngre och hade relationer med män – innan vi hade en relation pratade de om jobbiga klängiga tjejer och hur viktigt det var med självständighet, men ingen uppskattade sedan att jag verkligen var självständig (stereotypt ”manlig”) i förhållandet utan reagerade alla efter att tag med att bli kontrollerande och ”klängiga”.

  • Linn skriver:

    Igenkänning på denna! Plus att mitt ex pratade mycket om att han gillade lite viljestarka och ”hard headed” tjejer. Så att man kan ha lite givande diskussioner (läs: vrida och vända på alla hennes argument samt shamea och dumförklara tills han vunnit och hon blivit helt nedbruten, fast hon kan ju då inte säga ifrån pga stark kvinna som ej vill/kan låta sig knäckas). Han förstod aldrig när jag försökte föra på tal hur jobbigt och skadligt det var för mig att jag anpassade mig så mycket efter honom hela tiden, och hur jag kände att det ömsom kvävde mig ömsom urvattnade hela min person. För han kände ju ingen som har så mycket åsikter och kämpade för sin rätt som jag- påstod han. Så han tyckte ju att jag alltid fick min vilja igenom och att han anpassade sig efter mig. Men han reflekterade ALDRIG över varför allting blev en sån jävla kamp och varför jag kände att jag bar tvungen att stå upp så starkt för mig själv hela tiden. Hans beteende höll ju på att dränka mig och jag kände att jag måste kämpa för att inte han helt under ytan. Ryser när jag skriver detta.

  • Helena skriver:

    Den här och ”Snälla killar” är SÅÅ bra. Det gör så jävla ont att läsa för det är som att läsa om mitt eget liv. Tack! <3 (Fast det känns som att jag vill kräkas just nu…)

  • Erik S skriver:

    Intressant, jag är en sådan som nog gillar självständiga tjejer men kände inte igen mig alls. Specielt inte ”Han vill emellertid att kvinnan ska vara tillgänglig för honom hela tiden, och om hon inte är det så går han panik och vill kontrollera henne.”

    Det är snarare vad jag vill undvika sen tidigare förhållanden, jag vill att båda vi ska ha massa saker vi håller på med var för sig och sen annat vi gör tillsammans. Extra bra blir det förstås in man har intressen som inte är så lika varandra, så man kan lära ordentligt av varandra.

  • Liberalallergisk uppgiven liten gråtpöl skriver:

    På senare tid så har jag från flera håll från mina vänner och andra, hört saker så som att ”liberalismen är dagens segrande ideologi”, ”hela världen är liberal”, ”liberalismen är vår tids religion” osv. Inte sagt i positiv bemärkelse, utan mer som deppiga faktum och konstateranden. Hur ser du på detta? Alltså jag menar, kan du se, och på vilket vis tycker du i så fall, att liberalismen har västvärldens nutid i sitt grepp? ”En är sin egen lyckas smed”, och frihet över trygghet och bla bla bla… och jag kan inte tänka på något annat än på hur detta kunde, och av mänskligheten tilläts, gå så här långt?

    (Obs, inte apropå just det här inlägget, utan med utifrån vad jag tidigare läst om dina tankar ang. den liberala hegemonin, liberalism rent allmänt osv. HUR har världen blivit såhär? HUR kommer det sig att alla analyser från någon typ av makthavare (inom vad som helst… politik, media, kultur, ekonomi…osv.. utom du då såklart) ständigt utgår från, tolkas i relation till, eller filtreras genom, den liberala synen och samhällsåskådningen???)

    Känns som att ingenting är objektivt ever. Allt är redan subjektivt eftersom allt är färgat av liberalkapitalistskit.

  • maria skriver:

    Jag tänker att kvinnor som gillar självständiga män (alltså typiska ”manliga” män) gör det av samma anledning. Det är en utmaning att försöka binda dem till sig och blir mer värt om de lyckas än att ha en relation med någon som inte bjuder motstånd. Jag ser ingen skillnad mellan könen i det fallet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv