Jag har funderat lite mer på det här med juridisk abort, och hur mansrättsaktivister tenderar att se på frågan om föräldraskap.
Det finns två frågor som mansrättsaktivister är jävligt måna om att driva. Dels frågan om juridisk abort, men också frågan om mäns rätt till barnet (ofta förklätt som barnets rätt till ”båda sina föräldrar). Dessa två frågor driver mansrättsaktivister hårt, och det är uppenbart att det i båda fallen handlar om att stärka mäns makt över de reproduktiva förmågorna. Om en nu tycker att det är rättfärdigt eller inte är en sak, men faktum kvarstår oavsett.
Resonemanget bakom juridisk abort är att personen med kuk på något vis inte är lika delaktig i barnskaparprocessen. Detta kan jag på sätt och vis hålla med om, det är ju inte de som måste bära omkring på ungen i nio månader. Men jag tänker mig ändå att de har lika ansvar för och lika rätt till barnet. Jag tänker mig att om en ser kukbärarens roll som sekundär så kan en inte samtidigt komma och mena att hen ska ha lika rätt till barnet.
Mänsrättsaktvisterna vill ha allt. De vill att pappan ska ha lika rätt till barnet om så önskas, men också full rätt att avsäga sig barnet om de så vill. Personer med livmoder ska determinseras av sin biologi, men personer med kuk ska kunna välja fritt vad som passar dem. Om du vill ha rätt till barnet ska de få det, om de vill avsäga sig ansvaret för barnet ska de får göra det.
Antingen erkänner en kukbärarens lika roll i processen eller så gör en inte det. Med lika rättigheter kommer lika ansvar. Jag skulle inte nödvändigtvis ha något emot om personen som burit barnet anses ha mer rätt till barnet, det kan leda till fördelar i fall av mäns våld mot kvinnor, däremot har jag väldigt mycket emot en situation där allting är upp till kukbäraren att bestämma. Där hen har full rätt till barnet om hen vill, men också full rätt till ansvarsfrihet, och att personen som burit barnet inte har något att säga till om.
Vill ni ses som lika goda föräldrar eller inte? Vill ni anses vara delaktiga i processen eller inte? Jag tycker nog att det är läge att bestämma sig.
http://rt.com/news/saudi-women-molestation-poll-268/
Allting blir inte upp till män att bestämma dock. Kvinnan har fortfarande kvar sin rätt till abort, vill hon göra abort så får hon och vill hon behålla barnet får hon det också – men då får hon också ta ansvar för det valet själv. Och här brukar märkliga argument om att mäns val ligger i att välja bort sex/penetrationssex eller bara ”skydda sig eller skylla sig själv” komma in, men det kan såklart kvinnor också göra, så som abortmotståndare gärna påpekar.
Såatte, nej, man kan inte ha allt, inte kvinnor heller – antingen tar människor ansvar innan graviditeten är ett faktum och så kan vi ju skippa aborträttigheter nästan helt och hållet, eller så ger vi människor rätten att själva välja ifall de vill bli föräldrar trots att graviditeten är ett faktum – och då får män också den rättigheten.
Eller så får folk bestämma över sin egen kropp och alla tar ansvar för sina handlingar!
Undrar vad som skulle hända om vi införde juridisk abort för män och samtidigt införde en mansskatt som ska bekosta barns rätt till ett drägligt liv…
Ser inte varför vi skulle göra det alls faktiskt.
Är alltså dessa mansrättsaktivister någon ”rörelse” eller vad? Då har jag missat det.
ja, bla i mansjourer o papparättsrörelsen. Men de kallar sig lite olika saker, såsom jämställdister o antifeminister.
”Om du vill ha rätt till barnet ska de få det, om de vill avsäga sig ansvaret för barnet ska de får göra det.”
Är det inte precis så det är för kvinnor idag i och med abortfriheten?
Det är en självklarhet att juridisk abort skulle innebära mer makt för män då det handlar om jämställdhet och att de i denna fråga är i underläge och i många fall helt maktlösa.
Det är sant att juridisk abort skulle kunna främja ansvarslöshet hos vissa män, precis som abortfriheten gjort hos vissa kvinnor. Men det skulle också kunna ge en motsatt effekt som jag ser det. Om män känner att de har större inflytande och delaktighet i frågan så kan likväl resultatet bli att fler tar ett större ansvar.
Jag är medveten om att en abort för en kvinna innebär risker rent fysiskt. Psykiskt kan det vara påfrestande på såväl män som kvinnor. Ett område som jag gärna sett fler studier på och att man hittade bättre åtgärder för att bättre förhindra eller förmildra de effekterna.
Men sen har vi barnets aspekter också. Är det bättre rent psykologiskt att ha en okänd pappa än en känd men frånvarande pappa? Vet inte om det finns några studier på det. Det borde ju även vara intressant i frågan om insemination.
Hur som helst, jag tycker inte det är en lätt fråga. Givetvis vill jag inte att vi hamnar i en situation där kvinnor sätts i större underläge, samtidigt ser jag en klar ojämställdhet på den fronten då kvinnan i stort sett besitter all makt i nuläget. Och det känns inte rätt.
Kvinnor har inget ansvar. De kan bara göra abort. Varför ska inte män ha samma rätt att bestämma m de ska bli föräldrar. Varför ska bara ta ansvaret då kvinnor kan avskriva sitt när de vill? Det är ju feminister som vill ha allt!