Jag har lidit av ätstörningar i många år. Det har tagit sig många olika uttryck, både självsvält och hetsätning, många gångers desperat uppkräkande av mat jag tröstätit, många tidiga mornar för att hinna gå till gymmet, många sömnlösa nätter och oroliga drömmar eftersom hunger gör det svårt att slappna av.
Just nu är jag uppe i en process av att hitta en bra balans mellan att äta nyttigt och ta hand om min kropp utan att hemfalla i ätstörningar. Det är riktigt svårt att upprätthålla den balansen. Det är först nu jag ens har börjat våga tänka på att börja äta lite nyttigare, eftersom alla andra sådana projekt innan direkt lett till att jag varit tillbaks, tillbaks i de sömlösa nätterna, i magproblemen, i självhatet.
Jag försöker liksom tänka att det inte är så viktigt hur jag ser ut, att det viktiga är det som finns inne i huvudet och att min kropps fungerar som den ska. Och det är ju så det borde vara. Men av någon anledning så känner sig fleratlet människor tvungna att berätta för mig hur ful jag är, att jag är tjock och att jag har hängbröst och gud vet allt. Som om jag inte själv hade tänkt på detta, haft komplex över detta, skämts över detta. Som om jag behövde någon som berättade för mig att jag inte passar in i hur en ska se ut.
Jag tvekar inför att lägga upp bilder på mig själv som jag egentligen tycker är fina, för att jag är rädd att folk ska kommentera dem negativt. För det gör så jävla ont när det händer. Kommentarerna kastar mig tillbaks i den där jävla spiralen av självhat som gjorde att jag slutade äta, började spy upp min mat och så vidare. Det självhat som kostat mig så mycket tid, som orsakat så mycket lidande.
Varför kan jag inte bara få vara utan att ni ska kommentera hur jag ser ut? Varför kan jag inte bara får vara obrydd, fokusera på sådant jag tycker är viktigt i livet, istället för att ständigt påminnas om alla skäl som finns till att jag ska hata mig själv? Varför får jag inte skriva texter om det jag tycker är viktigt utan att någon ska komma och kommentera mitt utseende? Det borde väl ändå vara jävligt irrelevant.
Det handlar bara om att håna och trycka ner, om att säga att jag inte duger som jag är och att jag därför inte förtjänar att synas, att finnas till. Om att det jag säger och gör inte spelar någon roll så länge jag inte ser ut som ni vill att jag ska. .
Jag vill kunna vara obrydd. Jag vill kunna finnas till utan att skämmas, lägga upp vilka bilder som helst utan att vara rädd för responsen, bada utan att behöva dölja kroppen. Det är en kam jag för varje dag, och den här kampen sätter ni hinder för. Ni hindrar effektivt en människa från att kunna leva utan ångest och självhat. Och det, det är verkligen en riktigt vidrig sak att göra.
Usch, människor har inga gränser. Du har inspirerat mig mycket i min egna kamp mot normer och utseendehets. Vissa dagar tycker jag att jag är vacker och övriga dagar bryr jag mig inte. Kroppen är jag nöjd med när den fungerar som den ska. Väger mer än någonsin men tittar tillbaka på gamla bilder där jag idag tycker att jag ser skitsmal ut men då tyckte att jag borde gå ner några kilon. Jag har liksom insett att precis alla ”problem” jag har haft gällande utseendet bara suttit i huvudet och därför inte går att åtgärda med lite ”fix” på utsidan eller stränga dieter.
Grät lite när jag läste det här….vet egentligen inte vad jag ska skriva-men du är så himla bra,du inspirerar mig.systerskapskramar
Så skevt att det ska vara så svårt att slippa undan utseendehetsen. Fan vad du inspirerar och berör med dina texter asså.
Du är typ en av de klokaste människorna jag vet. Idoldyrkar typ haha
Jag känner igen mig så mycket, men jag är såklart inte lika utsatt för andra människors kommentarer och åsikter som du är. Att man bryr sig så jävla mycket, att man är så hudlös när det kommer till andra människors skit, det är frustrerande och tröttande. Lycka till med att hitta den där balansen, det försöker jag också med.
I den version av Ringaren I Notre Dame som jag hobbyfilar på (skriver med egen undertext till ryskt språk om sagan) säger Esmeralda, efter folkmassans tomatmobb mot Quasimodo: ”Människorna är förbittrade” vilket jag tror är roten till sådant taffligt beteende som uppvisar där, i tråden på Flashback samt på ziljoner andra platser i världen. I synnerhet på internet då webben sällan är empatifrämjande.
Heja heja heja dig och fy fan för dessa as som helt uppenbart inte har något klokt att säga och därmed använder det fulaste vapnet som finns. Det är ingenting annat än vidrigt och ruttet. Önskar verkligen att du får slippa detta i fortsättningen, det du skriver om är viktigt och du gör skillnad.
Vill verkligen bara skriva att jag verkligen uppskattar din blogg väldigt mycket Jag känner att jag har få mycket bättre kontakt med mina värderingar- Vad jag tror på och vad jag tycker är värt att kämpa för sedan jag börjat läsa sin blogg. Du står på dig och din röst hörs så klar och tydlig, och det gör att jag själv liksom hör min egen röst mycket bättre. För mig är det högst möjliga betyg! Så tack Fanny <3 Du gör ett fantastiskt jobb med den här bloggen!
Jag läser det du skriver och jag sympatiserar med dig. Däremot har jag aldrig varit särskilt hoppfull när det kommer till den här typen av beteende.
Jag tror att det är en illusion om att man på något sätt är totalt obrydd i såna här situationer. Jag tror att människor som genuint inte bryr sig är oerhört cyniska, dumma eller så fejkar dem det helt enkelt.
Tror du att det kommer finnas ett tillstånd där du helt enkelt är nöjd med dig själv oavsett vad andra säger? Tror du att andra människor är totalt obrydda?
Hela grejen är väl att man inte skall behöva vara obrydd ”oavsett” vad andra säger, utan att folk skall ta och lägga ner att öppet recensera andras utseende. Då kan man vara obrydd.
Jo, jag förstår det. Men jag tror att man är för idealistisk om man tror att det hela går att totalt motverka. I den bästa av världar så skulle man inte bli utsatt för något dåligt; men vi lever inte i den bästa av världar.
Värt att göra klart är att jag inte försvarar någons beteende. Men jag tror att utseenderecensenter är svåra att komma ifrån. Jag önskar att det gick då det är något som irriterar mig; men jag tror inte att det går.
Därav mina frågor till Fanny. Det skulle vara intressant att veta vad hennes förhoppningar och utsikter är.
En får väl jobba för att det ska sluta? Fattar inte riktigt hur det är relevant att tala om huruvida det kan sluta helt, det är väl värt om en bara lyckas halvera det också?
Givetvis, har inte påstått något annat. Det är värt att göra något.
Däremot tror jag att ens förväntningar kan ha rätt mycket att göra med ens känslor av besvikelse. Det är ju då relevant att tänka på hur obrydd man skulle vara i den bästa av världar, bland annat.
Bör man bli mer pragmatisk och, så att säga, accepterar att det dåliga finns där? När man läser det du skriver blir jag onekligen benägen att vilja veta mer.
Jag förstår dig så himla väl. Jag har nästan helt slutat publicera bilder på mig själv med, just av den anledningen du nämner. Det ÄR tydligen något behov folk har att anse att det är deras plikt att tala om hur vi ser ut…för som sagt var; tror de verkligen inte att vi vet detta själva??????
Starkt av dig att skriva detta!
Herregud, jag älskar dig. Första tanken efter att ha läst det här inlägget.
Jag märker att de kränkta flashbackarna har lämnat ett och annat spår av hat på din mail och sida. Trist, jag hoppas innerligt att dom där idioterna fortsätter att titta på snuskiga gif’s utan verklighetsförankring och att dom en dag förstår hur viktiga dina inlägg är och att du fortsätter vara den smutsigaste nageln i ögat dom kan tänka sej.
Jag blir så glad att du finns.
”Vi är ändå sitting ducks bara genom att ha ett utseende och hur ska man kunna undvika det? Kanske är det därför kvinnor svälter sig tills de dör – det enda sättet att utplåna sitt utseende (och sig själv) effektivt och permanent?”
Shit, fick fan rysningar av detta, svälta sig för att så lite som möjligt av en själv ska kunna kritiseras. Svälta bort sig själv för att ej ta plats man inte är värd i en patriarkal värld. Plötsligt känns anorexi fullkomligt logiskt (detta & att ens intag av kcal är något man faktiskt har makt över).
Ja, vissa ser ju på ätstörningar så, vilket jag tycker är rimligt. Det handla rom att få kontroll över kroppen liksom.
Jag är mitt i det där ätstörningsträsket du pratar om. Gråter näst intill dagligen över att jag är för ”stor” för att få räknas in i gruppen ”liggbar kvinna”. Jag är så trött på att spy, så trött på att skämmas över att gå utanför dörren, men jag finner ingen väg ut ur det här. Varje dag möts man av kommentarer, kommentarer präglade av ett patriarkalt synsätt där man beröms när man är smal, sminkad och ypperligt taditionellt feminin, och är man inte detta är man bara en oatttraktiv och konstig kvinna som inte förtjänar beröm. Jag vet ju att det är min hjärna som räknas, mina värderingar och mitt jävligt bra förnuft men helvete vad det är svårt att känna när man bara ser någonting som blivit stämplat som fruktansvärt när man tittar sig i spegeln.
Jag blev i alla fall så satans glad och kände mig mindre ensam över att läsa att även du, världens klokaste människa drabbas av sådana här känslor, att det går att vara svag på vissa punkter och ändå så jävla stark. Och det skönaste med dig, det som får mig att vilja skrika av lycka, är att du får mig att förstå att skulden inte är min. Jag straffas inte för att jag förtjänar det, jag straffas för att jag och alla andra kvinnor lever som fångar i en patriarkal värld. Tack älskade Fanny <3
Vad skönt att du känner så, då var det till någon nytta i alla fall. Och kämpa på mot ätstörningarna!
Fy fan för onödiga elaka kommentarer av personer med idiotiskt beteende! Skulle jag vara du så skulle jag undvika läsa om vad som skrivs om mig utanför bloggen… För även om en inte vill så bryr en sig om vad andra säger till viss del, det är human behaviour. Av din blogg tycker jag mig se en väldigt vacker varelse, både invändigt och utvändigt och du gör skillnad!!! Kram
Tja, det är ganska svårt tyvärr, när en vet att tråden finns där.
Hej. Har läst några texter av dig här, är dock inte feminist då jag tycker att tex rättsystemet, utbildning och sjukvård är viktigare än jämställdhet (även om detta är viktigt). Sen tycker jag jämställdhet handlar mer om mentalitet hos folk än politiska åtgärder.
Men jag har en fråga till dig Fanny. Har sätt att du skriver/tänker på ett väldigt negativt sätt. Nästan hatiskt ibland (som du själv skriver högst upp me ”ditt inre hat”).
Min fråga är; Kan man leva ett positivt liv samtidigt som man har ett negativt tankesätt?
Vad finns det för motsättning mellan utbildning, rättssystem, sjukvård och feminism tänker du?
Vad exakt är ett ”positivt liv”?
Finns väll inte motsättningar mellan dem, men om man ska fokusera på politik så finns det viktigare grejer än feminism.
Och med positivt liv menar jag mest tankesätt och livssyn. Om du ägnar energi åt negativa tankar kommer de bara förstärkas, och iochmed detta programmerar du din hjärna att producera mindre dopamin och seretonin. Vilket kan leda till depression mm…
Till Amo: Men är det bättre att leva i en livslögn och jämt vara positiv och gå runt och låtsas som att orättvisor och antifeminism etc inte finns?! Det är genom att uppmärksamma och åtgärda och bekämpa det går att göra något åt en situation.Vill du sticka huvudet i sanden åt sånt du tycker är jobbigt för att du är rädd att producera för lite seretonin i hjärnan etc, så är det upp till dig. Men det kallas bland annat bortträngning och är en psykologisk försvarsmekanism, som inte brukar funka så bra i det långa loppet..
Att säga att ”det finns viktigare grejor än feminism” och att Fanny inte borde tänka så negativt, förstår jag inte poängen med. Visst får du tycka så, men vad har det att göra med någonting att du skriver det på just den här bloggen och varför är det viktigt att Fanny ska få reda på det? Förstår verkligen inte vitsen med det förutom att det låter förminskande. Jag tycker att det finns massa miljoner mer viktigare grejor än ex att laga mat, men inte skulle jag gå in och kommentera det på en receptblogg eller matfantasts blogg att jag tycker det finns viktigare saker att ägna sig åt än att laga mat… Det är ganska respektlöst och märkligt beteende enligt mig.
Tycker du ska tänka ett varv till varför du skriver det du skriver på den plats du skriver nästa gång du tänkt kommentera något.
http://www.fightplay.tv/nyheter/mma/granskning-del-1-den-brutna-tystnaden-om-august-wallen-gladius-mma-avtalen-och-linn-wennergrens-historia/
Denna kvinna behöver allt stöd hon kan få som vågat säga ifrån om förtryck i en oerhört mansdominerad bransch, belys och lyft fram hennes historia och hjälp oss ta strid mot chauvinismen!!
Väldigt, väldigt tråkigt att höra om allt lidande som du Fanny och andra kommentatorer utsätts för.
Jag har nog själv begravt utseendehetsen bland andra gamla minnen och konstaterar att det blir mycket bättre med åren. Visst, som medelålders är jag ju ”fulare”, men har inte längre någon ångest eller stress över det.
Och du gör naturligtvis helt rätt som kämpar emot detta. Att bygga sitt liv på annat än sin relativa liggbarhet är en bra grund för att kunna släppa förtryckande krav och vara tillfreds.
Samtidigt som jag vill skrika högt vad är det för idioter som ger nedsättande utseendekommentarer till Fanny och andra som befinner sig i den daggfriska blomman av sin ungdom.
(inte alls menat som objektifierande, vill bara försöka uttrycka att jag tycker du är så vacker och inte borde behöva må så dåligt av detta.)
Tänker på ett citat av Dira von Teese, som gjort karriär på att vara ”objekt”, och det applicerar jag inte bara på utseende utan nästan ännu mer på vad en gör:
”You can be the ripest, juciest peach, but there will still be people that don’t like peaches”
(Allmän liggbarhet är ett helt absurt begrepp för mig, vad spelar det för roll om ”alla” män vill ligga med en, varför ska kvinnor bry sig om de de själva inte vill ligga med?)
Det är många saker jag inte håller med dig om, men jag tycker det är för jävligt när folk börjar hetsa om utseende och ”fått för lite kuk”. Det ska ingen behöva ta åt sig av.
Allvar? Varför tog du bort min kommentar när allt jag gjorde var att fråga om du lever ett bra liv med din negativa världsbild? Det är aldrig något bra att ”komma i kontakt me sitt inre hat”, fråga nazisterna…
Men du är nog rädd för att inse svaret. Att ditt tankesätt gör att du får ett dåligt liv.
Bättre att fokusera på d positiva i livet 😉
Har en modereringskö som alla nya kommentatorer hamnar i, så att jag inte ska råka släppa igenom en massa vidrigheter.
Men allvar… Jag trodde hon tog bort mitt inlägg pga modereringskön.
Men en sak vet jag. Genom att fokusera på negativa saker föds hat, och genom att fokusera på hatet förstärks det. Kolla tex på nazisterna, kommunisterna och alla rasistiska/klan grupperingar det finns i världen. En normal människa kan inte massmörda oskyldiga män, kvinnor och barn. Det krävs att man ”programmerar” sin hjärna genom att fokusera på hatet. Och detta mår ingen bra av.
Jag menar självklart inte att fanny kommer massmörda folk, bara att inget bra kan komma av att hela tiden fokusera tankarna på negativa känslor såsom hat.
Jag vill allas bästa och är för jämställdhet. Men när jag läser rasisterna på flashback och fannys texter får jag samma negativa ”vibe”.
Fast är det ett skäl till att hålla på sådär? Verkar ganska överspänt och hatiskt. Pröva att tänka positivt istället.
Faktiskt. Om Amo missade min svarskommentar för h*n gärna läsa den. Sättet som kritiken mot ditt synsätt framfört på är inte formulerad på ett sådant sätt att den utstrålar att vilja allas bästa.
OK Amo, så du vill allas bästa & är för jämställdhet. Trist nog så plockar du upp en negativ vibe. Vackert nog önskar du förändra detta. Trist nog så plockar jag upp en självgod vibe i en formulering som ”Men du är nog rädd för att inse svaret. Att ditt tankesätt gör att du får ett dåligt liv.
Bättre att fokusera på d positiva i livet ;)”
Var ärlig nu. När du skrev den kommentaren, tänkte du då att den formuleringen plus en retfull liten smiley var rätt väg för att krossa en negativ sinnesvärld? Kände du ’Såhär ska jag säga det, nu kommer Fanny att ta till sig!’ ?
Kan tycka att detta är ett märkligt svar, oavsett om din kommentar skulle ha plockats bort eller ej. Du frågar: ”Min fråga är; Kan man leva ett positivt liv samtidigt som man har ett negativt tankesätt?” & sedan följer du upp med en hint om att det eg. bara finns ett rätt svar & det är att negativa tankar leder till ett dåligt liv. Liksom, _tyck_ så snälla rara, jag är till viss del med på tåget men vad är det för drygt sätt att föra fram det på? Det ser mer ut som att du vill skina med ’jag har minsann förstått att positiva tankar leder till ett positivt-liv’-attityd på bekostnad av någon som du misstänker har ett dåligt liv.
Ops såg nu att du inte tagit bort min post, den var bara gömd. Förlåt för dubbelposten :/
Vet ej var jag ska börja… Fattar att det är sjukt jobbigt att få elaka kommentarer om sitt utseende. Sådana slag under bältet har en förmåga att tränga sig igenom alla murar av integritet. En tröst kanske kan vara att alla kvinnor som figurerar i offentligheten får sitt utseende öppet utvärderat oavsett varför de befinner sig i offentligheten. Detta är naturligtvis ett uttryck för den gränslösa idioti, brist på logik och empati som patriarkatet innebär. På vilket sätt är en kvinnas utseende relevant att diskutera då hon exempelvis uttrycker åsikter kring politik? På vilket sätt är argumentet ”Jag vill inte knulla med dig!” relevant i de sakfrågor du och andra tar upp, etc etc. Visserligen figurerar flashback-troll aldrig med bild så du vet inte vad du går miste om men jag tror de kan vara helt lugna : du vill inte knulla dem heller så de behöver inte avsäga sig sexuella inviter från dig och andra feminister i förebyggande syfte. Med detta menar jag inte att dessa kommentarer är harmlösa – alls icke – då de är uttryck för en total objektifiering som skadar kvinnor som grupp otroligt mycket. Det konstiga är att det är lättare att ta att sexister hatar ens åsikter (personligen är jag lättad att många sexister hatar mina åsikter) än att de hatar typ ens röv och ansikte. Så djupt sitter känslan att ens värde hör samman med hur en ser ut.
Jag rantar men det jag ville säga var : Ta inte åt dig personligen men ta åt dig politiskt! Dvs se objektifieringen i vitögat, se den för vad den är och kämpa emot den för din egen och andra kvinnors skull samtidigt som du försöker inse att vad de skriver om ditt specifika utseende etc är helt irrelevant och ej har med dig att göra.
Gillar jättemycket när du lägger upp bilder – på dig och också allt annat du fotat.
Hoppas de som skrivit nedtryckande läser ditt inlägget och att det når in. Alla får vi finnas till och se ut som vi gör. Våra utseenden är inte till för att behaga andra, hoppas dessa individer som skriver negativt förstår detta, helst igår.
Tack för en blogg som är så intressant och givande!
/Marie
Bulimi är mitt värsta i livet. Känner ett sånt svindlande själv+kroppshat ibland att jag inte kan gå ut, kan inte umgås eller knappt vara pga skammen. Jag vet inte om du sökt hjälp, men jag tänkte att jag skulle det nu i höst. Tips, kanske.
Ja! Sök hjälp; du ska inte behöva leva så. Du har rätt till och förtjänar ett liv utan skam och utan självhat. Jag vill skicka massor med pepp inför detta!
Jag läste det du skriver och det gick rätt in. Så fruktansvärt att det ska behöva vara så. Att hela världen är så besatt av utseende att det blir det vapen många tar till i första hand när de får sin bekväma världsbild störd. Världen är utssendesjuk.
Det är de som har problem och har ett fult inre. Men det vet du. För du är så jävla smart och försöker bara klara dig i den här sjuka världen som så många av oss andra också försöker. Och vi är så starka och bra som kämpar oss igenom denna skit!
Usch, jag blev så himla berörd av det här inlägget och av flera av komentarerna. Det är en så otroligt laddad fråga för varenda kvinna jag känner och det är så sorgligt hur dåligt vi mår över vårt utseende och vilket kraftfullt vapen det är att racka ner på någons utseende.
Det blir ju inte bättre av att en sen ofta uppfattas som hycklande om en motsätter sig utseendehets men uppskattar skönhet i tillvaron. Jag försöker ofta förklara min inställning till det hela som att det inte handlar om att göra det till något dåligt att vara vacker eller spendera tid på sitt utseende utan snarare om att:
1) utöka vår definition av skönhet – att se skönhet i mer än ett enda, ouppnåeligt ideal (som med konst, där det finns gott om olika konststilar som kan uppskattas av olika personer)
2) tillåta skönhet att vara ett val, som vilket annat intresse som helst, samt
3) det allra viktigaste, INTE låta skönhet vara en parameter i vår uppfattning av någon annan del av en person (dvs, sluta anta att någons intelligens, bildning, åsikter, kompetens osv har en inneboende koppling till deras utseende)
Om vi lyckades med detta så skulle det inte vara ett så behändigt vapen att skriva negativa kommentarer om någons utseende för att nedvärdera deras uttalanden.
”Jag tvekar inför att lägga upp bilder på mig själv som jag egentligen tycker är fina, för att jag är rädd att folk ska kommentera dem negativt.”
Det hade ju varit trevligt om folk i såna här situationer skulle kunna förväntas agera efter devisen ”har du inget snällt att säga så kan du lika gärna hålla tyst”. Det finns tillfällen där det kan vara på sin plats att kommentera saker en inte gillar – andras utseende är INTE en av dem.