Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Objektifiering.

Ibland stöter en på att kvinnor säger att de ”gillar att bli objektifierade” i vissa sammanhang, som till exempel sexuellt. Ofta tror jag dock att det dessa kvinnor menar är att de 1) gillar att bli åtrådda, uppfattade som attraktiva eller 2) har som sexuell preferens att bli dominerade och ”använd” för någon annans syften. Detta är onekligen två praktiker som har paralleller till objektifiering, men det är inte objektifiering.

Att bli objektifierad är att bli sedd som ett objekt och alltså som någon som kan användas för en annan persons syften. Det handlar om att ens mänsklighet förnekas och ens jag reduceras till en sak. Inget av dessa två alternativ innebär detta fullt ut. Att bli åtrådd eller uppfattad som attraktiv motsäger inte på något vid att samtidigt bli betraktad som en människa. Det är fullt möjligt att attraheras av en partners utseende och fortfarande se hela människan och ta hänsyn till dennes vilja, alltså inte reducera någon till ett objekt.

Även när det kommer till den sexuella praktiken så gäller detta. Även om något skenbart kan se ut som objektifiering så är det inte inte det om en innan har kommit överens om regler i samspråk med varandra, alltså att den dominanta parten har tagit del av vad den andra personen vill. Även om det handlar om en spelad objektifiering så är det inte objektifiering, liksom en spelad våldtäkt inte är en våldtäkt. Det grundläggande finns fortfarande kvar: respekten för den andra personen som människa.

Gränsen mellan att spela objektifiering och att verkligen utsättas för det kan kanske kan tyckas obetydlig, men den finns där och den är nog ganska påtaglig för den som varit med om när den gränsen passerats. Det är två helt olika situationer. Även om ett rollspel kan innehålla grova ord, slag etcetera så är det alltid frivilligt och gjort med respekt för den andra personens önskan. Om en går över den gränsen så är det något annat, även om handlingarna i sig kan te sig precis lika grova.

Jag utesluter inte att det finns någon som av något skäl verkligen vill bli objektifierad, men jag tycker att det verkar som om det råder en viss förvirring kring begreppets innebörd. Jag vill inte vara den som sätter diagnoser på folk sådär i allmänhet, men den som på riktigt önskar reduceras till ett objekt i ordets sanna bemärkelse, som en sak som andra använder för sina egna syften, borde nog kolla upp sin psykiska hälsa. Det känns som ett väldigt självdestruktivt beteende. Däremot tror jag att de allra flesta kvinnor faktiskt vill bli sedda som mer än föremål.

10 kommentarer till Objektifiering.

  • Exempel; en erotisk bild på en kvinna där HELA kvinnan syns, är inte nödvändigtvis objektifierad, däremot om en kvinna står på alla fyra med en bricka på ryggen bredvid en stol, ungefär som ett bord, är detta objektifiering osv…men folk verkar ha väldigt svårt att förstå skillnaden…

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Tycker inte heller att enskilda bilder är särskilt problematiska, det är den enorma omfattningen av dem som är problematisk. Jag skiter väl i en objektifierande framställning av en kvinna, det problematiska är när vi ser 100-tals dagligen och det är den främsta representationen av kvinnor i det offentliga rummet.

    • Nina S skriver:

      Alltså enligt en vanlig definition så är en erotisk bild på en kvinna objektifierande om syftet med den är att vara erotisk. Det behöver inte vara så extremt att kvinnan liknas vid en möbel el liknande. Däremot behöver inte en bild på en naken kvinna vara objektifierande om den framställer kvinnan som ett subjekt, att hon t.ex. gör något som har ett annat syfte än att attrahera dem manliga blicken. Och som sagt, problemet med detta är väl hur vi dagligen översköljs av bilder/filmer av objektifierade kvinnor. Studier har visat att män som ser på bilder där kvinnor är objektifierade sedan reagerar likadant på kvinnor som på t.ex. en dyr bil (eller andra eftertraktade objekt), medan om de ser bilder på kvinnor som subjekt förknippar de kvinnor med människor.

  • Joahn skriver:

    Det var länge sen någon skrev något som så tvärt vände på mina ursprungliga förväntningar av inlägget. Jag läser omkring rätt friskt på nätet bland debattörer men det här är nog bland det mer upplyftande jag läst på ett bra tag. Speciellt inom feminismdebatten.

  • Johan skriver:

    Jag försöker igen:

    Det var länge sen någon skrev något som så tvärt vände på mina ursprungliga förväntningar av inlägget. Jag läser omkring rätt friskt på nätet bland debattörer men det här är nog bland det mer upplyftande jag läst på ett bra tag. Speciellt inom feminismdebatten.

    I övrigt önskar jag att upplysa dig om ett stavfel: ”…men den som på riktigt önskar reduceras till ett objekt i odets [sic] sanna bemärkelse.”

  • Erik skriver:

    När jag läste inlägget kom jag att tänka på Freuds idé om dödsdiriften, om allas vår (enligt Freud då, som man kanske kan tycka vad man vill om, och som det också finns en omfattande feministisk kritik av, men om den biten är du säkert mer insatt än vad jag är) längtan att upphöra som medvetade varelser och återgå till ett föregånge stadium, som objekt utan egna viljor. Kvinnor kan då tillfredsställa en sådan drift till viss del genom att föda barn och därav känna någons slags kontroll över liv och död, men män måste söka det på annat håll, föreslagsvis på slagfältet. Jag vill minnas en aritkel i DN kultur på temat sexuellt undergivna kvinnor som i den sexuella akten just söker något slags upphörande., men den kan jag inte längre finna.

    Vill väl inte säga något särskilt med ovanstående. Det var bara tankarna som uppstod.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv