Om ”bra” relationer med män.

Ganska ofta skriver folk till mig att de har relationer med män som är bra. Jag kan bara gratulera till detta. Jag är såklart också glad om mina texter om relationer har hjälpt någon att få ett mer drägligt liv. Samtidigt är det viktigt för mig att påpeka att mitt syfte med att skriva om relationer inte är att hjälpa folk i deras heterorelationer, utan att påvisa hur angeläget det är med kamp mot patriarkatet eftersom det fuckar upp mellanmänskliga relationer så djupt.

Ofta när jag talar om hur heterorelationer är grundläggande i patriarkatet så börjar andra prata om att en minsann kan ha bra heterorelationer, som om min åsikt var att alla heterorelationer per definition är rakt igenom dåliga. Uppenbarligen är det ju något som får oss att ingå i dessa relationer, så det kan ju inte vara rakt igenom kasst.

Jag tvivlar liksom inte på att en kan ha det (relativt) soft i en heterorelation, men jag kan också konstatera att dessa relationer i regel innehåller en massa problem, såsom våld, isolation, känslomässig utsugning och så vidare. Vidare kan jag konstatera att det är ett problem att vi i detta samhälle hänger upp våra existenser på tvåsamhet, vilket skapar såväl isolation som känslomässigt beroende. Detta är ett samhällsproblem alldeles oavsett hur fint du har det med din pojkvän.

För mig finns det flera olika skäl att skippa relationer med män. För det första är män i regel ganska ointressanta. För det andra är det mycket lätt att en hamnar i ”traditionella” relationer vilket i regel skapar väldigt mycket utsatthet. Det handlar om självbevarelsedrift från min sida. Det skulle såklart inte vara mitt ”fel” om jag blev utsatt av en man jag hade en relation med, men jag vill ändå eftersträva att inte hamna i en sådan position eftersom jag gör vad jag kan för att värna min psykiska hälsa och min säkerhet. Givetvis är relationer med kvinnor inte alltid perfekta, men genom att utesluta relationer med män så försvinner väldigt stora risker väldigt enkelt.

Sedan finns det också politiska skäl till detta beslut, jag ser det helt enkelt som en del i feministisk kamp eftersom det gör att jag inte bidrar till upprätthållande av heteronormen, inte ingår i den formen av patriarkal exploatering och får mycket mer energi över till att lägga på mina relationer med kvinnor. Detta anser jag vara feministiskt. Eftersom detta är en feministisk blogg så är detta min primära utgångspunkt. Jag tycker helt enkelt att folk ska skippa relationer med män av politiska skäl. Sedan anser jag att det också finns en massa andra goda skäl till att fatta detta beslut, men det är inte det som är det primära skälet till att jag skriver om det. Jag är varken någon livscoach eller relationsrådgivare, jag är feminist.

När en talar om relationer som en politisk strategi brukar folk tycka att det är obehagligt. Typ ”kommer du tycka att jag är en dålig feminist om jag har den här relationen”. Jag vill understryka att det inte är det som är poängen i mina ögon. Jag anser inte att ”feminismen” är någonting som en som kvinna har skyldigheter till, däremot tycker jag att det är relevant att fundera på möjliga strategier för frigörelse eftersom det vore gött att slippa vara förtryckt. Att jag fokuserar på relationer innebär inte det att jag tycker att det är det enda eller bästa strategin, men att det är en möjlig strategi som en kan fundera på. Jag skuldbelägger ingen som har relationer med män, men jag tror att det är gynnsamt för feminismen att sluta.