Utnyttjar för närvarande mitt privilegium som medelklassunge och hänger ute i skärgården med min mor och min morfar. Är dessvärre mycket sjuk.
Apropå privilegium så tycker jag att det är intressant när folk tycker att de har ”hittat” något emot mig när de upptäckt att jag är medelklass och vit men ändå klagar på könsmaktsordningen. Kanske tycker de att det minsann finns gott om män som har det betydligt sämre än vad jag har. Nå, jag har aldrig motsatt mig det. Jag är helt övertygad om att det finns gott om män som har en sämre samhällsposition än vad jag har, men det gör det dock inte mindre sant att en man som har samma bakgrund som jag är överordnad mig. Olika förtryck samverkar med varandra, vilket jag är den första att medge.
Jag hymlar absolut inte med att jag har det relativt gott ställt, jag är fullt medveten om att det är så. Skillnaden på mig och vissa Vita Kränkta Män är att jag inte försöker motarbeta en samhällsordning där de maktstrukturer som gör mig privilegierad upphävs, vilket till exempel antifeminister gör. Jag engagerar mig snarare i att upprätta en sådan samhällsordning. Jag har inga problem med att se att jag personligen skulle kunna komma att förlora rent materiellt och ställningsmässigt i ett sådant samhälle, även om jag tror att jag skulle trivas bättre i ett mer egalitärt samhälle.
Faktum är att jag sällan när jag klagar på klassamhället klagar på min egen position. Jag tror faktiskt aldrig att det har skett. Visst har jag klagat på enskilda jobb jag har haft och så vidare, men jag har aldrig utgett mig för att på något vis vara underordnad. Jag har inte heller några problem med att se och erkänna min egen delaktighet i det klassförtryck som sker och försöka ansvara för det i den utsträckning jag kan.
Jag kan inte ändra varifrån jag kommer men jag kan ta ansvar för mig ställning, och det är det jag också önskar att andra i priviligerad ställning ska göra. Det finns gott om privilegierade personer som lyckas alldeles utmärkt med detta, medan vissa verkar vara helt oförmögna att begripa det. Jag blir så otroligt irriterad på människor som inte begriper detta utan tycker att man på något vis hycklar bara för att man är vänster men med medelklassbakgrund. Hur skulle jag kunna förändra det? Vad jag kan göra är att jobba för att människor som inte har det lika bra som jag ska få det bättre, och acceptera de smällar mot min egen position som det innebär.
Inte konstigare än att det går att vara man OCH feminist egentligen.
Jag gillar ditt inlägg men håller inte ritkigt med dig. Jag tror att medelklassen på väsentliga sätt skulel få det bättre i ett samhälle utan klasser. Medelklassen har ju självklart en hel del materiella privilegier jämfört med arbetarklassen i dagens samhälle. Dess viktigaste funktion torde ändå vara att legitimera klassamhället genom att tillföra en (delvis falsk) dimension av klassrörlighet. Men kassamhället innebär inte bara en snedfördelning av materiella tillgångar, det innebär ju också själva funktionen av att någon skapar profit på ditt arbete, och det är något som sker även när det gäller medelklassen. Att inte äga sitt eget arbete är ett problem, oavsett om man har råd med en fin villa samtidigt, eller inte. Jag tror att det är viktigt båda att analysera sina egna privilegier, som du gör, men också att se de fördelar som en själv kan vinna i ett jämlikt samhälle. Jag tycker att det är viktigt att en man som är feminist ser hur hans möjligheter begränsas av könsmaktsordningen, inte bara att han avskyr att kvinnor förfördelas just därför att de är kvinnor. Och jag tycker att det är viktigt att personer ur medelklassen som engagerar sig för en samhällsföränding inte bara gör det för att man föraktar ett system som särbehandlar människor utan också ser sina egna vinster (även om de såklart, också innebär förluster)