Om privilegium.

Utnyttjar för närvarande mitt privilegium som medelklassunge och hänger ute i skärgården med min mor och min morfar. Är dessvärre mycket sjuk.

Apropå privilegium så tycker jag att det är intressant när folk tycker att de har ”hittat” något emot mig när de upptäckt att jag är medelklass och vit men ändå klagar på könsmaktsordningen. Kanske tycker de att det minsann finns gott om män som har det betydligt sämre än vad jag har. Nå, jag har aldrig motsatt mig det. Jag är helt övertygad om att det finns gott om män som har en sämre samhällsposition än vad jag har, men det gör det dock inte mindre sant att en man som har samma bakgrund som jag är överordnad mig. Olika förtryck samverkar med varandra, vilket jag är den första att medge.

Jag hymlar absolut inte med att jag har det relativt gott ställt, jag är fullt medveten om att det är så. Skillnaden på mig och vissa Vita Kränkta Män är att jag inte försöker motarbeta en samhällsordning där de maktstrukturer som gör mig privilegierad upphävs, vilket till exempel antifeminister gör. Jag engagerar mig snarare i att upprätta en sådan samhällsordning. Jag har inga problem med att se att jag personligen skulle kunna komma att förlora rent materiellt och ställningsmässigt i ett sådant samhälle, även om jag tror att jag skulle trivas bättre i ett mer egalitärt samhälle.

Faktum är att jag sällan när jag klagar på klassamhället klagar på min egen position. Jag tror faktiskt aldrig att det har skett. Visst har jag klagat på enskilda jobb jag har haft och så vidare, men jag har aldrig utgett mig för att på något vis vara underordnad. Jag har inte heller några problem med att se och erkänna min egen delaktighet i det klassförtryck som sker och försöka ansvara för det i den utsträckning jag kan.

Jag kan inte ändra varifrån jag kommer men jag kan ta ansvar för mig ställning, och det är det jag också önskar att andra i priviligerad ställning ska göra. Det finns gott om privilegierade personer som lyckas alldeles utmärkt med detta, medan vissa verkar vara helt oförmögna att begripa det. Jag blir så otroligt irriterad på människor som inte begriper detta utan tycker att man på något vis hycklar bara för att man är vänster men med medelklassbakgrund. Hur skulle jag kunna förändra det? Vad jag kan göra är att jobba för att människor som inte har det lika bra som jag ska få det bättre, och acceptera de smällar mot min egen position som det innebär.

Vad jag tycker är provocerande är människor som rakt av förnekar att vi lever i ett samhälle där olika personer har det olika lätt för sig på grund av sin etnicitet, sitt kön eller sin sociala bakgrund.

Vissa har tagit illa upp över mitt inlägg om ”saker jag avskyr” och påpekar att ”alla” minsann inte är på det sättet jag beskriver. Jag förstår ju varför inlägget är provocerande i sig men jag vill bara förtydliga att det jag stör mig på är personer som är just som jag beskriver varken mer eller mindre.

Det finns gott om människor som tycker att arbetslinjen är bra med goda skäl och dem kan jag absolut respektera även om jag personligen inte håller med dem. Det finns också gott om människor som ser att det finns till exempel klasskillnader men som helt enkelt inte ser det som politikens uppgift att jämna ut dem. Jag håller inte med dem heller, men jag tycker inte illa om dem.

Vad jag tycker är provocerande är inte personer som har andra åsikter än jag själv. Vad jag tycker är provocerande är människor som rakt av förnekar att vi lever i ett samhälle där olika personer har det olika lätt för sig på grund av sin etnicitet, sitt kön eller sin sociala bakgrund. Man behöver inte tycka att det är ett problem att det är så eller vilja lösa det på politisk väg, däremot så är det bara idioti att förneka förekomsten av det. Jag tycker helt enkelt inte att man ska syssla med politik om man inte kan se att det finns andra saker som styr människors livsöden än deras ”fria val”.