Om radikalfeminism och transpersoner.

Jag har fått en del frågor om det här med radikalfeminism, som jag hade tänkt att besvara nu. Jag identifierar mig ju som radikalfeminist. Detta innebär för mig att jag ser förtrycket av kvinnor som något väldigt grundläggande i samhället, och som kvalitativt skilt från andra former av förtryck. Jag anser att det finns en specifik exploatering av kvinnor som kvinnor. Jag stämmer också överens med den förklaringsmodell som ibland dyker upp från radikalfeministiskt håll, nämligen att könsförtrycket kommer sig av att kvinnor föder barn och därmed historiskt och idag har fått sämre möjligheter att etablera sig i ”samhället” än män, vilket har banat väg för det könsförtryck som finns idag.

Från detta ”grundläggande ”könsförtryck har det dock skett en omfattande ideologisk påbyggnad, som såklart skulle finnas kvar även om kvinnor slutade bli gravida och vi istället odlade barn i tankar eller något. Till exempel görs åtskillnad på män och kvinnor, vi tillskrivs olika egenskaper och så vidare, vilket tjänar till att upprätthålla förtrycket av alla kvinnor. I denna process, alltså skapandet av genusordningen, så kommer en massa andra grupper i kläm. Dessa är till exempel homo- och bisexuella eftersom de uppfattas som ”könsöverskridande”, detsamma gäller för transpersoner och intersexuella. Jag ser förtrycket av dessa grupper främst som en konsekvens av det för kvinnoförtrycket nödvändigt upprätthållandet av genusordningen och därmed även dikotomin kvinna/man. Detta betyder inte att de här personerna skulle bli utsatta för något mindre fruktansvärt eller viktigt, många hbt-personer utsätts såklart för ett öppet förtryck som är betydligt mer omfattande är det gemene kvinna stöter på. Poängen är att grunden för detta förtryck är att upprätthålla genusordningen och därmed också patriarkatet, vilket måste resultera i förtryck av personer som på olika sätt visar på att de här kategorierna för att dela upp världen inte håller. Utan upprätthållandet av idén om fundamentala olikheter mellan könen så skulle hela konstruktionen rasa samman.

Sedan så anser jag att en viktig del i att vara kvinna är att bli utsatt för förtryck, jag menar att detta är mycket av vad som skapar kvinnan, både på samhällsnivå men också individuellt. Jag tror inte att det finns någon kvinnligt sätt att vara som inte har sin grund i förtrycket av kvinnor, och tror därmed att de psykiska könen kommer upplösas i ett postpatriarkalt samhälle.

Utifrån detta kan en undra hur jag ser på det här med att ha en psykisk könstillhörighet som skiljer sig från den fysiska, och vilja korrigera den fysiska. Först och främst så är jag inte särskilt intresserad av att berätta för transpersoner hur de borde känna kring sina kroppar, utan jag tycker att det är upp till var och en att avgöra. Sedan tänker jag mig att det i ett mindre könsbinärt samhälle så skulle detta helt enkelt bli mindre av en issue för de flesta transpersoner. Mitt intryck när jag läst och pratat med transpersoner är att det viktiga är att passera som det kön en känner sig som, att bli behandlad som det, inte att ha en kropp som på alla sätt överensstämmer med vad en person som fötts in i deras upplevda kön har. Det är ju inte alla som till exempel genomgår en fullständig korrigering. Jag tänker mig att i ett samhälle där vi inte har någon genusordning så skulle det här inte vara lika mycket av ett problem, eftersom en inte skulle bli sedd och behandlad som ”fel” kön.

Det är så pass långt kvar innan det postpatriarkala samhället ens kommer på fråga, och fram till dess så existerar det faktiska skillnader i den upplevda könstillhörigheten. Att utifrån någon slags ideologisk definition av kön och könstillhörighet förneka människors upplevelse av sig själva och tvinga dem att leva på ett sätt de inte önskar uppfattar jag som väldigt förtryckande. Jag utesluter inte att folk ändå skulle vilja korrigera i ett postpatriarkalt samhälle, men jag känner att det är ganska mycket av en ickefråga. Jag tror i alla fall att i ett postpatriarkalt samhälle så kommer människor som idag har överskridande könsidentiteter, fysiskt eller psykiskt, inte att ses som något konstigt, helt enkelt eftersom ”könsidentiteter” inte kommer att existera på det sättet.

Ibland så diskuteras det huruvida personer som definierar sig som kvinnor men fysiskt fötts som män ska få ”vara med” i olika kvinnoseparatistiska sammanhang. För mig är svaret på denna fråga självklart ja. Även om jag anser att dessa personers upplevelse av patriarkalt förtryck skiljer sig från personer som blivit fysiskt födda som kvinnors upplevelser så anser jag att dessa personer blir utsatta för ett omfattande patriarkalt förtryck som jag tycker att det är självklart att den feministiska kampen ska omfatta. Jag ser bekämpandet av genusordningen och könsbinaritet som en otroligt viktig del i bekämpandet av patriarkatet.

28 reaktioner till “Om radikalfeminism och transpersoner.”

  1. Bra bra men oj oj använd inte termen ”födda kvinnor”!!!! Den är cissexistisk och används flitigt av just den transhatande falangen av radikalfeminismen!

    1. Sant, jag tänkte på det när jag skrev men det slank tydligen igenom ändå. Ändrat nu. Tack för rättning.

  2. Jag fick ett bra svar kring dessa funderingar av Lukas Romson (jämlikhetskonsult och transsexuell) som jag citerade här: http://minasannaord.wordpress.com/2013/05/28/i-en-varld-dar-kon-inte-spelade-nagon-roll/

    Det är ju skillnad på transidentiteter och transidentiteter, liksom, och vissa av dessa som idag samlas under paraplybegreppet ”transpersoner” skulle säkert mer eller mindre ”försvinna” i ett samhälle där kön inte hade någon betydelse och könsuttrycken varierade i det oändliga, transvestism t.ex.? Men samtidigt kan man ju inte säkert veta, för vägen dit är så oändligt lång och jag tror nog inte heller att vi kommer nå dit att kön får noll betydelse. Däremot kanske det kommer finnas möjlighet att registrera fler juridiska könstillhörigheter än två senare, som i vissa andra länder. Men det är spännande att fundera kring…

    1. Ja, det känns generellt ganska värdelöst att spekulera kring om det skulle förekomma eller inte. Jag nöjer mig nog med att konstatera att det troligen skulle bli mindre jobbigt för transpersoner.

  3. hela transidén är anti-queer och jag har svårt att förhålla mig till den. Skulle vara intressant att höra mer om detta

      1. Jag tror tanken är att transsexualism innebär en helt biologisk syn på kön, detta är inte sant. Alla är vi olika, för andra är det mer biologiskt men för andra inte. Så jag ser det mer ur personligt perspektiv.

        1. Aha. Jag tänker nog inte så, utan jag tänker att i en värld som är så könsbinär som denna tvingas människor som är obekväma med sin könsroll ibland in i att behöva fullt ut identifiera sig med det andra könet, om du förstå vad jag menar? Sedan om det skulle se likadant ut i ett ickepatriarkalt samhälle känns ofta som en ganska irrelevant fråga, det är ju nu vi lever och nuet vi har att förhålla oss till.

  4. trans är inte bara ”en idé”, det är miljoner människors erfarenheter under mänsklighetens hela historia – personligen tycker jag att det är queerare än det mesta.
    Men det är kul att du ”har svårt att förhålla dig” till våra liv och så.

    1. ”Idé” var konstigt formulerat av mig. Jag menar att jag har svårt att kombinera feminism och tankar om att kön är en social konstruktion, med transsexualism.

  5. ”jag tänker att i en värld som är så könsbinär som denna tvingas människor som är obekväma med sin könsroll ibland in i att behöva fullt ut identifiera sig med det andra könet, om du förstå vad jag menar?”.

    Det här känner jag mig väldigt skeptisk till. Varför skulle de tvingas till det? Svaret på det skulle jag tänka mig vara samhälleliga sociala sanktioner för normbrotten, för att man avviker från ens tilltänkta köns normramar. Då tänker jag mig dock att det ju läääätt är mycket mer samhälleligt accepterat att vara en ”feminin cisman” eller en ”maskulin ciskvinna” än att genomgå en transition. :S I synnerhet om en är transtjej.

    Och det finns ju liksom massor av kvinnor som har väldigt normativt maskulina intressen och könsuttryck, ”butch” är ju en grej liksom. Och det gör ju också transmän med mer feminint kodade intressen underliga.

    Alltså jag känner att det du säger känns väldigt delegitimerande av transpersoners könsidentiteter, som om de bara vore beroende av ens önskade könsroll. Jag tror inte att det är så simpelt då det gör transsexuella som inte är karikatyrer av en könsroll oförklarliga.

    Eller ja, jag kan köpa att det du skriver säkert kan stämma in på vissa transpersoner, men för alla som könskorrigerar? No way.

    1. Fast det handlar ju om att en upplever sig vara något annat än en ser ut som och vill bli bemött så. I ett samhälle där män och kvinnor bemöts helt olika så blir det såklart mer nödvändigt att göra en könskorrigering. Folk behöver ju dessutom inte känna till att personen är en transperson.

      Har inte påstått att detta skulle gälla alla, skriver till och med motsatsen tydligt i inlägget.

  6. Ja hur är det egentligen internt i homo-rörelsen.Vad har en fjollig bög och en lesbisk radikalfeminist gemensamt.Det har jag som hetero-man ofta undrat.
    Jag kände en fjollig bög och aldrig har jag mött en person med så positiv syn på prostitutierade kvinnor som han.Hans dröm verkade vara att han själv var en prostitutierad kvinna.

    1. Var vill du komma? Att människor kan ha olika politiska åsikter fast de både tillhör samma minoritet?

  7. Jag tror att det är svårt, och ibland ganska onödigt, för människor som känner sig trygga i sin egen kropp att uttala sig om hur transpersoner borde känna sig. Ingen som inte har gått igenom det kan ju säga hur det känns att hamna i en kropp eller ett kön som en inte känner sig bekväm i. Jag skulle naturligtvis helst vilja att vi levde i ett samhälle där en människas kön aldrig spelade någon roll men eftersom vi idag föds in i en könsroll så spelar vårt kön väldigt stor roll. Om vi hade levt i ett samhälle som inte hade tagit hänsyn till kön kanske inte så många hade känt ett behov av att byta kön.
    I övrigt har jag svårt för tanken på att inte välkomna någon in i feminismen som verkligen vill vara där.

  8. Vilken könsidentitet en har, dvs vilket kön en känner sig som har inget med könsroller eller könsuttryck att göra. Det finns feminina transkillar och maskulina transtjejer. Transsexuella har så gott som alltid ett behov av eller önskan att ändra kroppen på något sätt så att den mer liknar det kön som de känner sig som. Det behovet/önskan kan mycket väl vara medfött. Sen är kanske inte behovet/önskan att bli sedd som det som vi i vårt samhälle kallar man/kvinna medfött. Om kategorin kvinna inte skulle existera så skulle det så klart inte finnas något behov av att uppfattas som den kategorin. Men frågan är om alla könsidentiteter är helt socialt konstruerade eller om det kan finnas medfödda saker som gör att en trivs bättre med vissa könsidentiteter och sämre med andra. Jag tror personligen att det är en kombination och att det ofta är omöjligt att veta vad som är medfött och vad som är socialt konstruerat. Och jag tror mer på att vi kommer att få fler könsidentiteter och att gränserna mellan dem kommer att bli mer flytande än att alla könsidentiteter kommer att försvinna, men det är ren spekulation.

    En anledning till att det är så viktigt för de flesta transsexuella och en del andra transpersoner att passera som det kön en känner sig som är så klart att vårt samhälle är så könsuppdelat och gör skillnad på kön. Men för många är det minst lika viktigt att passera för sig själv, det vill säga att själv kunna se sig som det kön en känner sig som. Eller bara trivas med sin kropp oavsett om en känner sig som något kön eller inte. Sen finns det transsexuella som inte har något behov av att passera inför någon annan utan endast för sig själv. Därför håller jag inte med om det du skriver om att det viktiga för transpersoner är att passera som det kön en känner sig som. För en del ja, men det är inte det viktigaste för alla och antagligen inte ens för de flesta transpersoner. Det låter lite på dig som att du tror att det är det, men det kanske inte var så du menade. Dessutom tycker jag att det blir lite fel när du skriver transpersoner i det här sammanhanget. Det är inte alla transpersoner som är transpersoner för att de vill passera som eller likna det kön som de känner sig som. Transvestiter t ex, klär sig inte som det motsatta könet för att de vill passera som det kön som de känner sig som, utan för att de tillfälligt vill passera som ett annat kön än det de känner sig som, om de ens vill passera alls. En del transvestiter vill inte eller bryr sig inte om de uppfattas som det kön de klär sig som. De som du pratar om är främst transsexuella och vissa intergender och transgenderister. De som känner sig som ett visst kön brukar oftast vilja ha en kropp som i någon mån stämmer överens med det könet. Det gäller inte bara transpersoner. Även cispersoner, alltså personer som inte är trans, brukar vilja ha en kropp som stämmer någorlunda överens med det kön som de känner sig som, men eftersom de redan har det så brukar de inte tänka på det. Nej, alla har inte behov av en fullständig korrigering (vad nu fullständig betyder, vad/hur mycket måste en ändra för att vara en fullständig kvinna/man/annat), men många har det, och av de som är transsexuella så har de allra flesta ett behov av någon form av korrigering i form av hormoner och/eller operationer.

  9. Jag skulle vilja vända på det och påstå att de sociala könen kan vara en hjälp för transpersoner. Om jag känner att min kropp inte stämmer, och ser personer med andra kroppar och tänker att så där skulle jag egentligen se ut, då kan jag använda mig av de sociala könen för att kommunicera det med omgivningen, vilket kan lindra min frustration. Om jag inte kan det, finns bara könskorrigeringar kvar att tillgå. Det blir det enda möjliga sättet för mig. Jag är glad att jag kan signalera kön med namn, pronomen, kläder, mm, så att jag slipper operera mig. Jag kan stå ut med fel kropp så länge som jag har möjlighet att berätta för omvärlden att det har skett ett misstag.

    1. Tja, jag tror liksom inte att det finns något kön bortom det sociala könet, så vette fan. Oavsett så tror jag att det skulle vara mer bekvämt för transpersoner om vi inte hade ett så könsbinärt samhälle.

      1. Det är en stor skillnad mellan könslig mångfalld och könlöshet. Och är det ens möjligt för det supersociala djuret människan att inte skapa sociala konstruktioner kring tingen i våra liv? Kan du nämna något som vi inte har sociala konstruktioner och narrationer kring?

        Transfobi och cissexism är självklart ett problem, som jag gladeligen skulle slippa, men jag skulle inte bli mindre transperson för att de försvann. På samma sätt som en mörkhyad person fortfarande skulle behålla sin pigmentering, även om det inte fanns rasism och vithetsnorm.

        Har du funderat på att tro på att det inte finns något kön bortom det sociala könet kanske är ett cisprivilegium?

        1. Ja, det har jag såklart. Det är inte heller något jag anser ska vara en faktor för att förneka transpersoners rätt till vård. Men jag tror inte att könsroller hjälper transpersoner på något sätt.

          1. Stereotypa könsroller hjälper ingen människa alls, eftersom de är begränsande. Däremot har transpersoner hjälp av olika könsuttryck. Men ett könsuttryck måste inte nödvändigtvis vara stereotypt och hämmande; det kan vara lekfullt, fantastiskt och hur queer som helst.

            1. Men alltså, för att något ska vara ett könuttryck måste det ju per definiton var budet till ett kön, alltså stereotypt. Sedan kan en såklart leka med dem, vilket är bra. Men målet måste ju vara en värld utan uttryck som är bundna till vissa kön.

              1. Varför då? Jag varken förstå varför könsuttryck skulle vara stereotypa eller varför vi ska hindra människor från att uttrycka en väsentlig del av sin person. Om jag har 1000 olika manliga attribut och 1000 olika kvinnliga attribut att välja mellan, och jag kan mixa fritt som det mig behagar, oavsett min biologi, varför skulle det vara ett problem?

                Utan könsuttryck är den enda könsmarkören den fysiska kroppen. Jag får ingen annan möjlighet att uttrycka mig själv och min personlighet än att förändra den fysiska kroppen. Varför vill du ta bort en möjlighet för mig att må bra? Varför vill du låsa in mig i min kropp, med all psykisk ohälsa som det medför?

                Fundera över ditt cisprivilegium att även om vi levde i en helt könsneutral värld så skulle du få behålla din könsidentitet som kvinna genom din fysiska kropp.

                Och om du nu är emot könsuttryck, walk the talk, använd dig inte av dem. Skaffa dig ett könsneutralt namn, ett könsneutralt utseende och använd ett mindre kvinnligt kroppsspråk och tonfall. Och sluta kalla dig flata.

                1. Jag kallar mig inte ens flata längre?

                  Alltså, även om det finns 1000 olika könsuttryck så kommer de ju vara bundna till män eller kvinnor, vilket gör dem stereotypa. Det måste ju liksom finnas en norm som säger ”detta är kvinnligt/manligt” för att det öht ska vara ett könsuttryck. Sedan att transpersoner i en värld med sådana uttryck använder sig av dem är såklart en bra sak, men jag ser inte hur det skulle vara positivt med könsuttryck generellt.

                  1. Den rabiata orakade FLAT-feministen Fanny says: ”Jag kallar mig inte ens flata längre?”

                    Ok, jag tror vi inte kommer längre i den här diskussionen. Anledningen till det är att precis som somliga vita antirasister och feministiska cismän har du mycket kvar att upptäcka om dina privilegier. Och du har heller inte förstått poängen med att lyssna och lära av den berörda gruppen.

                    Jag lämnar dig med en fråga att reflektera över: Varför skulle det vara något negativt med könsuttryck, om de är fritt fram för alla att använda dem som en vill, hur en vill?

                    1. Såg att jag inte ändrat kommentarsnamnet, det var en miss från min sida, så det var bra att du uppmärksammade mig på det.

                      Jag har redan reflekterat över frågan och kommit fram till att könsuttryck per defintion måste vara stereotypa. Jag är helt medveten om att jag har ett privilegium som cisperson och har inga åsikter om hur transpersoner uttrycker sin könsindentitet, men jag tycker fortfarande att det är angeläget att tvätta bort könsstereotyper.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *