Jag har funderat lite på politisk pr på sista tiden, och mer specifikt pr som fungerar just för att folk tycker det är bra pr.
Jag tänker framförallt på förra valet. Då pratade alla om ”Nya Moderaterna” som något slags genidrag pr-mässigt. Schlingmann, alltså Moderaternas dåvarande pr-gubbe, målades ut som någon slags gud. Som om det inte fanns någonting annat bakom Moderaternas framgångar, som om allt ar en fråga om att de typ lyckats hitta på rätt slogan.
Jag minns att jag pratade med många som lakoniskt konstaterade att Moderaterna gjorde ”bra pr” och sen var det inte så mycket mer med den saken. Som om det liksom var slutdiskuterat då, som om det inte fanns något att göra åt saken, som om pr var allt vad politik handlade om. Som om det inte fanns någon möjlighet att gå utanför den cyniska pr-bubblan och faktiskt diskutera något annat, på andra premisser.
Samma sak med hur det talas om Sd. Jag hör till exempel många tala om Jimmie Åkesson som en ”duktig retoriker”, lustigt nog också något som inte sällan sägs om Adolf Hitler. När en talar på detta sätt för det tankarna till att nazityskland eller Sd:s framgångar var någon slags sump, att det bara handlar om att rätt person råkade ta tag i partiet.
Jag undrar; vad är syftet med att prata om vem som gör bra/dålig pr eller har bra/dålig retorik. Det där är ju bara ett jävla säljknep för partierna, det är ju ingenting som rör os egentligen. Det viktiga för mig är ju inte deras ”retorik” utan deras politik.
Det handlar om en generell avpolitisering, om att det blir mindre och mindre viktigt av att ta reda på vad partierna faktiskt står för och mer och mer relevant att prata om deras ”pr”. Hela konceptet att bjuda in ”retorikexperter” för att kommentera debatter är idioti. Det hjälper ju inte någon att faktiskt förstå något av relevans för hur de ska rösta.
En annan grej som är problematisk med detta snack, speciellt när det rör fascistiska eller rasistiska partier, är hur en liksom talar som om människor inte hade något ansvar eller möjlighet att begripa vad det faktiskt är de röstar på. Frågan om det faktiska innehållet i politiken undviks ständigt.
Vidare så skapar en illusionen av att ”retorik” skulle vara något åtskilt från innehåll. Den här ”retoriken” flyger inte omkring fritt, utan den appellerar till saker i vårt samhälle. I ett rasistiskt samhälle fungerar en rasistisk retorik. Att låtsas som om det bara är en fråga om att just Åkesson lyckas formulera sig på rätt sätt är absurt. Det handlar inte om att Åkesson är en ”skicklig retoriker” utan om att han anspelar på saker. Det är det vi måste fokusera på, inte ”retoriken” i sig.