Relationsanarki kräver analys.

Vissa frågar sig rörande relationsanarki om det inte är viktigt med gränser och överenskommelser i en relation. Jag tycker absolut att det är viktigt med gemensamma överenskommelser för hur relationen och samspelet ska utformas, men jag tänker att dessa överenskommelser inte allt behöver ha karaktären av just olika gränser för otrohet.

Viktigt för mig i alla relationer jag ingår i är ärlighet och respekt. Detta är något jag både vill ge till alla personer jag ingår relationer med, men också någonting jag kräver av alla jag ingår relationer med, och såklart både i vänskaps- och kärleksrelationer. Detta kan tyckas självklart för många men jag observerar ofta relationer där parterna verkar sakna just detta i sitt förhållningssätt till varandra men som ändå fortsätter att vara tillsammans. Många verkar acceptera en massa skit från sin partners sida, men säger samtidigt att de under inga omständigheter skulle kunna tolerera otrohet.

Såsom vi bygger kärleksrelationer i samhället i stort så är otrohet ofta det som anses vara det värsta sveket. Jag förstår såklart att det är så det fungerar eftersom de flesta har det som en uttalad eller underförstådd regel i sin relation att en inte har sex med andra, vilket gör att otrohet helt enkelt blir ett svek oavsett om en bryr sig om sin partners sexuella utsvävningar eller inte.

Jag tror att exklusivitet blir viktigare i relationer som fungerar illa på andra plan, till exempel där det finns bristande bekräftelse och respekt mellan partnerna. Jag tycker mig själv ha blivit betydligt mycket känsligare inför om min partner verkat vara intresserad av andra när jag har varit osäker i vår relation än när den har fungerat bra i övrigt.

Därför ser jag det som grundläggande när jag nu organiserar relationer att det finns ett stort samförstånd kring detta mellan mig och min partner. För att jag ska kunna stå ut med att inte vara exklusiva så är det till exempel viktigt att relationen är jämlik så att jag inte hamnar i en känslomässigt underordnad position, eller tvärtom heller för den delen.

Generellt så tror jag att om en har friare former kring sina relationer så blir det lättare att utforma dem på ett tillfredsställande sätt, däremot tror jag inte att det är bra att bara ta bort alla regler utan att göra en ordentlig analys innan och prata mycket med sin/sina partners om det. Ett sådant förfarande tror jag egentligen bara skulle leda till att maktstrukturerna i relationen förstärktes ännu mer, eftersom den som känner sig osäker i relationen skulle kunna känna sig ännu osäkrare och att detta skulle kunna avfärdas med att parterna ”ej är exklusiva”. Relationsanarki är för mig något större än att en är fri att ha flera partners, det handlar om ett frigörande från hetero- och tvåsamhetsnormen på ett djupare plan, om att inte bygga relationer kring olika former av löften istället för ömsesidig kärlek och respekt.

2 reaktioner till “Relationsanarki kräver analys.”

  1. Är kärleksrelationer överhuvudtaget relevant och livsviktigt är frågan tycker jag. Det känns som ett gissel oavsett hur man konstruerar dom, kanske är det bättre att helt enkelt avsäga sig den typen av relationer fullständigt? Det är det närmsta man kan komma frihet tror jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *