Riksdagen har makten.

Vackert att någon från Folkpartiet faktiskt lever upp till det där med ”Liberalerna” och röstar nej till datalagringsdirektivet, mot partiets vilja. Här kan du läsa en debattartikel om det. Nu kommer väl säkert direktivet gå igenom i vilket fall, men vad jag tycker är väldigt relevant i debattartikeln är detta:

Där är min uppfattning att balansen mellan riksdag och regering har tippat för långt åt regeringshållet. Riksdagen är Sveriges högsta beslutande församling och jag tycker att väljarna ska få större inflytande genom att riksdagsledamöterna tar för sig av den makt de egentligen har.

Detta är väldigt sant och vad mer väldigt allvarligt. Riksdagen ska ju vara de folkvalda, alltså de som basar över regeringen och för fram folkets vilja. Men idag har regeringen och moderpartierna ett orimligt stort inflytande över riksdagen. Jag läste en reportagebok om hur det såg ut när man skulle rösta igenom FRA-lagen, och det är sanslöst vilken enorm psykisk press de som ville rösta nej utsattes för.

Jag vill minnas att Lööf ville rösta nej först men till slut röstade ja, kanske för att rädda sin politiska karriär. Vidare röstade Fredrick Federley ja till slut, vilket som jag förstått det berodde på en enorm press från partikamrater. Hans väljare, däremot, var extremt tydliga med vad de ville att han skulle rösta. Nämligen nej.

Det är tragiskt och något fel med den demokratiska ordningen när en folkvald bryr sig mer om att tillfredsställa partiet än att tillfredsställa sina väljare. Det är klart att man ska ställa upp på partilinjen, men FRA var inget som angavs i något vallöfte och alltså inte man bör anses ha skyldighet att ställa upp på. Vidare så föregicks det av massiva folkliga protester, och det måste vara det som är viktigt för personer som har som politiskt uppdrag att föra folkets vilja.

Jag tycker absolut att riksdagen borde återta makten och att det är viktigt att folk också vet att det är riksdagen som har den egentliga makten, inte regeringen.