Vissa (många) män är sådär ”saker bara händer mig”. De kan liksom inte kontrollera sin omgivning utan är utelämnade åt slumpen och andra människors godtyckliga nycker.
Givetvis blir det så att om en inte försöker styra något så påverkar en det inte så mycket, inte medvetet i alla fall. Mannen kan därför fortsätta tro och hävda att det är så som han säger, att saker bara händer honom, får på sätt och vis är det ju så det är. Grejen är ju att han hade kunnat göra något för att förändra sin situation om han ville.
Det är intressant hur detta går emot det generella idealet för mån som är att vara handlingskraftig och ”stark” på olika vis. Hur kan män, som annars kan göra en massa för att till exempel göra karriär eller typ ägna sig åt extremsport som att cykla jättelångt eller segelflyga, vara så passiva i just relationer med kvinnor? Varför är de inte lika måna om att ha det på sitt eget vis med oss, som de är på alla andra områden i livet? Detta är en gåta.
Det är såklart för att det inte finns något reellt berättigande för sättet män behandlar kvinnor, och detta vet de såklart om eller känner åtminstone på något slags primalt och instinktivt plan djupt nere i deras tomma själar. Därför är det enda sättet de kan låtsas att det är okej på att helt enkelt ickeagera. De gör helt enkelt ingenting åt någonting och hoppas på att det går bra, vilket det i regel gör eftersom samhället så att säga är ”riggat” till deras fördel.
Och sen när folk blir arga så kan de säga att de ingenting visste, att de inte gjort något medvetet. Och det kommer att vara sant.