En grupp människor jag är mycket skeptisk till är de som lägger all sin politiska energi på att vara emot Sd, snacka skit om Sd och Sd:s väljare och så vidare. Det känns som att det är mer av en ritual än något en gör för att att nå någon verklig politisk förändring. Något en gör för att kunna känna att en gör något, att en bekämpar något, samtidigt som en förpassar detta till något som ligger utanför en själv.
Det känns snarare som någon slags offentlig avbön, en bekännelse en gör för att få tillträde till de ”goda” människorna, till ”antirasisterna”, till de som får ta plats inom parlamentarismen och så vidare. Men grejen är, att de utvisar människor de också, de avhumaniserar människor de också, de där som inte är Sd.
Det är så jävla tramsigt alltsammans, och jag blir så trött. Jag önskar att människor kunde sluta haka upp sig på symboler och istället se samhället för vad det är; ett rasistiskt skithål. Och det är inte bara Sd:s fel.
shit ja. väl rutet! har haft svårt att formulera just den här tröttheten, för det kan lätt låta som att man inte tycker att sd är ett problem. vilket de givetvis är. men det är egentligen bara en liten, liten del av den stora, rasistiska bajskorven som är sverige.
Det stämmer precis. Ibland blir jag så jäkla imponerad av dig. Det är få människor som vågar tänka fritt, och då menar jag utan att hela tiden snegla på vad folk i den konstellation man helst vill tillhöra/tillhör kan tänkas tycka om det man säger/skriver.