Sömnparalys.

Usch och fy. Hade en så sjukt obehaglig upplevelse innan. Tog en liten powernap och sen så vaknade jag och trodde att någon gick omkring i huset. Blev rädd och försökte ropa men det gick absolut inte. Jag kunde inte röra på kroppen över huvud taget utom ögonen. Hallucinerade samtidigt att dörren till mitt rum öppnades. Extremt obehagligt. Tror det var en så kallad sömnparalys.

11 reaktioner till “Sömnparalys.”

  1. Det där händer mig ofta, särskilt om jag sover mitt på dagen. Det är riktigt jävla vidrigt!!
    Mitt råd är att INTE googla loss på sömnparalyser, klardrömmar etc, för ju mer närvarande det är i ditt medvetande, desto oftare händer det. Jag tror att det var så jag fastnade i det där, ett tag hade jag sömnparalyser nästan varje morgon. Universitetsstudier och ett obarmhärtigt regelbundet schema har dock hjälpt massor 🙂

    Maja (vars bloggande går sådär…)

  2. Åh, EXAKT det där brukar hända mig titt som tätt! Ofta ”ser” jag någon som går omkring i rummet och jag kan inte röra mig eller säga nåt. Skrev om en gång det hände här: http://marysaintmary.wordpress.com/2011/12/10/oh-dear-mind-why/

    Men jag har hört att om man lär sig att man drömmer så kan man styra drömmen vid sådana här tillstånd. Så händer det igen kan du ju tänka ”det är en dröm, flyg iväg!” eller nåt annat kul.

    1. Det är betydligt enklare tycker jag att styra sömnhallucinationer än vanliga drömmar så jag brukar rekommendera just detta, att ta kontroll över dom istället för att göra sig av med dom. Fantastiskt roligt är detta
      tillstånd’ vid kontroll 🙂 säkrare (& i många fall skarpare) tripp går ej att finna.

  3. Jag drabbades förut rätt ofta av sömnparalyser (aka hypnagog hallucination) och blev varje gång lika livrädd det hände! Så fort jag klarade av att röra mig, skrek och slogs jag för mitt liv mot de monster som besökte mig i sängen. Sjukt äckligt! Trodde ju att jag var hemsökt! Fast tanken på spöken kändes så irrationell, jag vill gärna ha vetenskapliga förklaringar på allt som händer, så jag läste på. 🙂

    Så jag tycker gott att du ska googla/wikipedia på sömnparalyser! Min sömn har blivit mycket bättre efter att jag läst på om ämnet och de få gånger jag ändå vaknat ur en sömnparalys, har jag förstått att det inträffade har en helt naturlig och psykologisk förklaring. Jag vet hur jag kan hantera en sömnparalys och känner inte längre nån ”dödspanik”.

    Mina tips: Skapa regelbundna vanor, dra ned på koffeinet kvällstid och ta dig tid att varva ner innan sovdags. Och läs på! 😉

  4. Hypnagoga-/hypnopompa hallucinationer är INTE aka sömnparalys, INTE synonymt. Jag brinner typ för att tuta i folk detta så därför kommer jag här & besserwissrar mig.. Sömnparalys är som namnet skvallrar om den tillfälliga förlamning en kan hamna i om hjärna & kropp bara halvsover & hypnagoga-/hypnopompa (beror på om det gäller insomnande eller uppvak) hallucinationer är dom hallucinationer som kan uppstå i liknande tillstånd. Sömnparalys & sömnhallucinationer kan sammanfalla men gör det inte alltid, därför bör man skilja på dessa.

    1. Jag förstod att hallucinationen och rörelsehindret ej var nödvändigt sammankopplade.

  5. Vid något tillfälle när jag var kanske fem år vaknade jag upp och såg ett troll i ett hörn av rummet, vilket man väl får utgå från var en hallucination, men i övrigt kan jag inte minnas några erfarenheter av det här slaget.

  6. Det låter som en sömnparalys, ja, med tillkommande hallucinationer. Jag fick rätt ofta sömnparalyser förut, ibland med hallisarna, ibland utan dem. Alltid obehagligt, dock. Själva hallisarna var visserligen inte så svåra att hantera, de kunde vara obehagliga ibland men oftast var de bara lite förvirrande. Paralysen däremot… fy fan! Jag hatar den där känslan av att vara medveten och vilja röra på sig, men inte klara av det. Kommer det dessutom i kombination med hallucinationer som förvirrar en, blir det bara apjobbigt. Det brukar därför ofta sluta med panik för min del och då lyckas jag vakna på riktigt, men vill inte somna om av rädsla att drabbas igen.

    Jag har hört att om man sover på rygg är det vanligare att drabbas av sömnparalys och/eller hallucinationer. Jag vet inte om detta stämmer, men det kan vara värt att testa att vända dig så fort du märker att du hamnat på rygg. Ifall du inte vill råka ut för det igen, alltså.

  7. Hej!
    Maja har en poäng…! Jag upplever att när jag lägger mer tankekraft så inträffar det oftare. Det händer mer tätt om jag sover på dagen… Det är hemskt och fruktansvärt… jag har försökt kontrollera mig själv under de stunder sömnparalysen pågår men det är näst intill omöjligt att hålla sig lugn… Ibland faller jag tillbaka in i sömnen, oftast vaknar jag efter ett tag… Alltid tror jag att jag kvävs, jag försöker ropa på hjälp ofta men inget kommer fram… Ni vet precis hur det är om ni upplevt det!
    Det borde göras mer studier om detta ämne.. att googla sig fram och hitta blogginlägg och wikipedia som enda faktakälla är tunnt. Fastän det är toppen att fler bloggar om det!

  8. Har upplevt sömnparalys en gång för några år sedan. Det var det sjukaste och mest skrämmande jag varit med om. Började med att jag tyckte mig höra någon klappa i händerna i mitt rum, först reagerar jag inte på detmen strax därefter undrar jag varför och blir skiträdd. Försöker dra in händerna under täcket men dom och hela kroppen är förlamad och går inte att röra och det surrar i kroppen och det känns som jag väger ett ton. Sen känner jag att jag börjar glida mot sängkanten långsamt och till slut av sängen och så liksom glidflyger jag i luften långsamt ner mot golvet. Då kommer jag ihåg att jag tänkte att detta är sinnessjukt, jag flyger ju för fan. Hela tiden är jag så rädd som jag aldrig varit och jag tror att något ont intagit min lägenhet. Jag tar mig med en enorm ansträngning upp på alla fyra och börjar krypa mot vardagsrummet för att nå telefonen där. Men helt plötsligt vaknar jag upp i min säng. Rädslan går över efter ett tag och jag fattar med en gång att det är någon typ av knäpp och ovanlig dröm jag har haft och dagen efter googlar jag det och förstår att det var sömnparalys jag hade. Nu i efterhand tycker jag att det är facinerande att jag varit med om en sån grej men jag hoppas ändå att det aldrig händer igen.
    Kram från Tilda

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *