Sossarna har ju släppt en väckarklockeapp i samband med deras ”vallöfte” (eller valhot som vore en mer korrekt beskrivning) om att ungdomar ska få ”en jobbigare morgon”. Jag anmälde appen för våldsskildringar, men jag tycker att hets mot folkgrupp, där folkgruppen är ungdomar/arbetslösa, är ganska passande det också.
Jag har i alla fall lite reflektioner kring detta:
- Sossarnas löfte att ge oss en jobbigare morgon är inte ett löfte till oss, utan det är ett användande av gruppen ”ungdomar” för att föra ut sin politiska agenda. Jag och få andra ungdomar har något intresse av en jobbigare morgon. Partierna tävlar i att ha mest hård inställning till arbetslösa, och sossarna försöker med denna app att ligga i framkanten. Varför? För att folk ska uppleva att de ”gör något” eller liknande, för att det viktiga för politiker idag är att visa ”handlingskraft”, vilket för det mesta betyder att visa att en är beredd att spraka hårt som fan på de som redan ligger. Det viktiga är att markera att ungdomar minsann är lata och att det är det som är det huvudsakliga problemet.
- I appen så sägs det att vi ska få en jobbigare morgon men ett bättre liv. Det känns som att budskapet är att vi måste offra något för att få något, och det känns väldigt typiskt för vår tid. Det sossarna vill ge oss är en möjlighet att stiga upp tidigt på morgonen och slita våra arslen av oss, för att vi ska få ett bättre liv. Jag fattar inte varför de inte bara kan ge oss ett bättre liv (i deras vokabulär är detta ett kodord för arbete), varför är det viktigt att poängtera att vi också måste få en jobbigare morgon. Det fattar väl vilken idiot som helst att om en får jobb måste en gå upp tidigare på morgonen? Poängen är väl att markera att ingenting någonsin ska komma till en gratis.
- Löfven säger att hen vill ge oss känslan av att vi betyder något/är värdefulla/gör nytta. Jag känner ofta denna känsla i mitt liv, till exempel när jag jobbar ideellt för tjejjouren, när jag skriver, när jag hjälper mina vänner. Vad som inte får mig att känna mig värdefull är arbete. Jag ar sällan känt mig så värdelös som i jobbsammanhang, eftersom en i regel blir behandlad sjukt illa i sådana om en är okvalificerad, bemanningsanställd och så vidare. Varför vill Löfven så ivrigt hävda att det endast är arbete som kan få mig att känns mig värdefull? Varför vill de så gärna pränta in i oss denna idé om att arbetslöshet gör att en känner sig värdelös som om det vore någon jävla naturlag. Jag tycker inte att det är arbetslösheten som får mig att känna mig värdelös utan människors syn på arbetslösa, en syn som Löfven bidrar till.
Detta om detta.
Det har gjorts en parodi på appen som går att se här (Alla måste ha en hemsk morgon): http://www.youtube.com/watch?v=OZ8NI8KjyYs
Jag har inget jobb och jag känner mig sjukt värdefull ändå. Jag upplever också att det mest är andra människor som ser arbetslösa som värdelösa. Inte vi själva. Det är snarare samhället som är värdelöst.
Visst finns det en ingrediens av att visa att S inte är ett parti för de som inte vill ta ansvar. En signal till medelklassväljaren och inte alls till arbetslösa ungdomar.
MEN nog finns det många unga arbetslösa som inget hellre skulle vilja än att få ett riktigt jobb så att de kan betala hyran (eller räntan), köpa mat, åka på semester, skaffa barn eller vad det nu är. Så klart är det inte känslan av att gå upp på morgonen de längtar mest efter, men känslan av att behöva gå upp för att man har ett jobb att hå till.
Tror du inte det?
Vi är ju inte där ännu att man kan göra lite vad man vill och hoppas att någon annan skall göra något som skapar mat, kläder eller husrum till en. Jag är inte främmande för tankar om medborgarlön eller dylikt, men det är en bit ifrån den aktuella politiska agendan just nu.
S har en tydlig politik för att hjälpa människor att få jobb. Det är jobb i ett kapitalistiskt system och i företag som skummar av en del mervärde och delar ut till aktieägare, visst. Socialdemokraterna är inget kommunistiskt parti. Den kritiken får man så klart ta till sig (tror inte S tar det som kritik, men ändå).
Med detta sagt så tror jag inte att det är en genial kampanj. Delar den åsikten.
Största problemet är inte i min mening att sossarna vill ge ungdomar jobb. Det var ju ganska väntat. Utan att de använder en kampanj för att precis som Fanny påpekar antyder att de vill ha hårdare tag mot ungdomar, som för att locka alla de som tror att ungdomar bara är lata och vill ha sovmorgon att rösta på s. Och det känns ärligt talat sjukt sunkigt.
Två invändningar:
För det första känns det lite förenklat att säga att kapitalisterna ”skummar av en del mervärde”, som att det enda problemet med lönearbetet är att nån stjäl lite av det en producerar. Men arbetet är också tvång; fysisk och psykisk exploatering. Att, som Socialdemokraterna gör, romantisera arbetet och intensifiera det tvånget, är inte bara att ”pragmatiskt” acceptera ett kapitalistiskt system, det är att aktivt elda på det kapitalistiska utsugandet. Det är otroligt vidrigt att vi lever i ett system där lönearbete, för de allra flesta, är det enda sättet att ge tillvaron mening, och det enda som kan vara värt att pallra sig upp på morgonen för.
För det andra så är det väl sant att Sossarna inte är ett kommunistiskt parti, men enligt deras partiprogram är de ”ett antikapitalistiskt parti, som bygger motkrafter mot kapitalets
anspråk på dominerande makt över ekonomi och samhälle.”. Hur fan är det kompatibelt med att omfamna ”arbetslinjen”?
Att ha en politik för att skapa arbetstillfällen och se till att medborgarna kan ta dessa arbeten, det har alltid varit socialdemokratisk politik.
Ur ett kommunistiskt perspektiv kanske skillnaden mot högerns ”det finns ingen arbetslöshet, bara lata människor som inte är beredda att jobba för de löner de kan få”-arbetslinje inte är så stor. Men jag tycker att den är tydlig och avgörande.
Hade någon kunnat förklara för mig hur en politik som fullt ut uppfyller den filosofiskt rimliga devisen ”från var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” skulle kunna se ut, så är jag iden öra. Men jag ser den ingenstans. I brist på en fungerande utopi så tycker jag att man får göra det bästa av verkligheten och att man får gräva där man står.
Jag tycker väl ibland att S spenderar lite för mycket tid åt att anpassa sig efter opinionen och lite för lite tid åt att leda den. Någonstans går så klart gränsen för när det är bättre att inte föra den politik man helst skulle vilja än att faktiskt föra den politik man kan få majoritet för. Exakt när den gränsen är nådd vet jag inte, men det känns som att ett accepterande av alla jobbskatteavdragen och en helt utebliven civilisationskritik för S ganska nära…
Jobbigt-på-morgonen-kampanjen ser jag mer som ett olycksfall i arbetet.
Känns som om sossarna har tappat greppet helt, och anammat moderaternas ”arbetslinje” vilken i princip innebär att jävlas med arbetslösa på alla möjliga sätt, för att de ska få sin a-kassa, som faktiskt är en FÖRSÄKRING och inget bidrag. Samtidigt vet alla att hundratusentals jobb, saknas pga neddragningar och orimliga krav på vinst, men det enda som händer är att arbetsförnedringen och a-kassorna anställer fler personer, och att företag får gratis personal genom fas 3 och diverse obskyra bidrag, vilket givetvis gör att det nästan är omöjligt att få ett (vanligt) jobb om man inte har något bidrag i ryggen. Såg att ett av de större bemanningsföretagen öppet sökte personal med något bidrag. Inte konstigt att de vinner upphandlingar på det sättet Snacka om en totalt havererad politik!
Tycker att du har en viss poäng i det du skriver, samtidigt som jag känner jag fattar inte alls vars du får det ifrån. Bara för att du inte känner dig ”värdelös” utan arbete betyder inte att det ser ut så generellt. Varenda kotte jag känner som är arbetslös, mår ganska jävla dåligt för att de inte känner att de har någon anledning att kliva upp på morgonen, ofta blandat med stor ångest över vad de vill göra eller hur de ska ta sig vidare. Jag pluggar 100% på universitet och om vi har någon lugnare period så får jag exakt samma känsla. Livet blir, ja, ganska meningslöst utan ett syfte och det känns som ett en bara står och trampar och att en aldrig kommer framåt. Och då rör det sig ändå bara om kortare perioder för min egen del. De allra flesta arbetslösa ungdomar håller inte på med givande sysslor (så som du beskriver tjejjour och liknande), utan sitter isolerade hemma och alla killar jag känner sitter med en skärm framför sig. Jag tycker att känna att en har en anledning att kliva upp på morgonen är kanske den viktigaste känslan över huvud taget, och även om det finns brister i denna kampanj så tycker jag framförallt att den är ganska slående.
”Jag fattar inte varför de inte bara kan ge oss ett bättre liv (i deras vokabulär är detta ett kodord för arbete), varför är det viktigt att poängtera att vi också måste få en jobbigare morgon.” Tycker att de har en ganska fantastiskt slogan, för det är ju precis så det är. Inte älskar jag att plugga alla gånger, men ack så jävla värt det i slutändan. Du låter som en bortskämd snorunge (ursäkta ordvalet) som bra vill ha och ha utan att ge något tillbaka i denna mening. För att få pengar måste en jobba. Punkt. Drömmer gärna om att ha massa pengar utan att behöva jobba, men hur kul att det varit i slutändan då? Lördag hela veckan, ja då tappar det ju sin betydelse.
Mycket otrevlig kommentar. Du kanske skulle ta och läsa inlägget igen? Jag skriver ingenting om att en ska få pengar utan att jobba.
Om folk inte har något att göra om de inte är anställda så kanske vi snarare ska fråga oss varför det är så. De flesta jag känner har nämligen fler intressen och hobbys än de hinner med och trots det blir många ändå håglösa om de inte har en anställning. Detta beror förmodligen väldigt lite på någon slags naturlag om att en måste ha ett avlönat jobb att gå till för att kunna känna att en utför något meningsfullt (hur jäkla ”meningsfullt” är jobbet som telefonförsäljare av strumpor tex egentligen?) utan uteslutande på den sociala bestraffning som en icke anställd person utsätts för.
Mönster om hur människors mentala hälsa och självförtroende är direkt beroende av samhällets godkännande är inte särskilt svåra att se. Att försöka hävda att en bara godkänner vissa val för att det faktiskt är det enda som kan ge ”riktiga” värden i livet är bara osmakligt. Det har t ex gjorts mot kvinnor vad gäller giftemål i evigheter (det enda sättet att som kvinna bli lycklig är ju såklart att gifta sig med en man och därför ska kvinnor som inte gifter sig bli bespottade och behandlade som tredje klassens människor) och det är inte mindre äcklande när det görs mot arbetslösa idag.
Tips: Istället för att kalla andra för bortskämda snorungar så kanske du ska fundera lite på hur du själv låter.
Hej! Du har snuddat vid ämnet då och då: åldersdiskriminering spec gällande yngre. Vore himla intressant att läsa din tankar kring detta. Jag brukar reagera på när folks häver ur sig yttryck som: sluta vara så barnslig, du beter dig som en 5åring, väx upp etc. Som om det är nåt rent negativt att vara barn, ungdom och tonåring. Jag tänker att det på nåt vis är högst jämförbart med yttryck som: sluta vara så fjollig, sånt där är för kärringar, kasta boll som en tjej osv. Fördomsfullt och otrevligt.
Tack för en av internets bästa bloggar!
Fan inte humant med väckarklockor.
Förbundet Allt åt Alla gjorde en rätt nice aktion på temat. Frukostblockad mot sossarnas partihögkvarter:
http://www.youtube.com/watch?v=1vvDQZ4FWiY
Nu ser jag den här kampanjen för första gången här ”i andra hand”, och min spontana reaktion är:
* IRONI! 😀 Fast sann, liksom. ”Hotet” med en jobbigare morgon är ju i själva verket ett väl använt retoriskt grepp: att ”låtsas erkänna” en nackdel för att understryka hur bra något faktiskt är. Det handlar nog inte så mycket om att offra något för att få något, som om att det helt enkelt bara finns en potentiell baksida med situationen: en något jobbigare morgon. Jag uppskattar i regel den här formen av ironisk vridning på frågor, men i sådana här lägen blir det ju uppenbart hur vanskligt det också är, eftersom alla tolkar det olika.
* Det de säger om att få känna sig meningsfull stämmer givetvis i många fall, men det är också väldigt mycket ett retoriskt knep att måla upp sig själv som Räddaren I Nöden. Vill man dra det till sin spets kan man väl jämföra det med att tala om för våldtäktsoffer hur svårt de lider (som Hannah Lemoine skrev om för ett par veckor sedan: http://www.onewaycommunication.co/?p=27928) när vi ständigt påminner arbetslösa om hur ofattbart meningslösa de är.
Tack igen för en bra blogg! 🙂
Jag tolkar det också som humor, men i mitt tycke är det inte kul i detta fall.
En app utvecklad av folk i annan position, etablerade eller nåt, får lön. Har säkert schyssta villkor och så (ja, jag spekulerar). Dom bara: ungdomar, visst gillar dom att sova? Visst sover dom hellre hemma hos morsan och farsan va, än att vara ute på arbetsmarknaden och liksom, växa upp! Hallå, vakna, dags att bli vuxen nu! Lönearbete is our life! Åh vi vuxna. Och ungdomarna, haha, dom har inte lärt sig än. Dom är i en fas. En fas där en är lat. Eller vissa kanske är i en fas där de tror att de inte är någonting värda för att de inte har något jobb. De ska vi råda bot på! Javisst, nu ska vi se… steka hamburgare på donken? Men vafan. Vadå vegan? Men jaja du kan bli säljare istället.
Åh ungdomar. Dom tror att ideal och självrespekt är viktigare än att… stå till arbetsmarknadens förfogande. Haha, dagens ungdom. Seså, ut med er och kräng mobiltelefoner på köpcentret nu. Inga sura miner.