Det frågade på twitter varför det anses så provocerande att påstå sig vara mer intelligenta än andra, till skillnad från att påstå sig vara duktigare på till exempel sport. När jag diskuterar med människor så tycker jag mig identifiera olika typer av intelligens, eller snarare olika sätt att använda sin intelligens. De finns dem som har starka hjärnmuskler, som är rappa i repliken och duktiga retoriker och gärna använder denna förmåga för att överglänsa andra i diskussioner snarare än att försöka nån någon slags insikt. Jag var väldigt mycket så innan, och det är klart att jag tar fram de förmågorna ibland, men generellt numera så försöker jag att se personer jag diskuterar med som någon jag kan hämta insikter från, inte som någon jag måste överbevisa till högsta pris.
Jag är rapp i repliken, kvick och duktig på att se hål i resonemang. Jag är dessutom outtröttlig i diskussioner, jag kan utan att överdriva diskutera samma jävla ämne i flera timmar tills ingen annan orkar mer. Jag skulle nog kunna meja ner de flesta till marken i diskussioner, men jag är inte intresserad. Det är något jag ägnat mig åt innan men numera känns det bara tomt och dött. Det ger mig inget att bekräfta mitt ego på en god diskussions bekostnad och det får mig att må dåligt över mig själv, för någonstans så vet man ju liksom när man egentligen inte diskuterar helt ärligt, när man drar till med lite fula knep för att inte gå ut som förlorare. Det är inte kul för andra människor att diskutera med en sådan människa och man snuvar dessutom sig själv på viktiga insikter som kan komma från andra människors perspektiv och erfarenheter.
Många personer går omkring i villfarelsen att bara för att de alltid ”vinner” diskussioner de är inblandade i så är deras världsbild den korrekta, som till exempel denna Smarta Kille™ som jag skrev om innan. Att man är smartast, kvickast och så vidare betyder inte på något vis att man har rätt, och jag tror det är därför det anses ofint att påtala sin egen intelligens. Ibland tror jag till och med att effekten kan bli det motsatta; om man har starka hjärnmuskler lurar man nog ofta sig själv att tro att ens resonemang är mer vattentäta än vad de är, ser samband där de inte finns och så vidare.
Människor vill ha en sammanhängande världsbild, en ide om hur skeenden utvecklas, som man kan applicera på det mesta. Om man är kapabel att dikta ihop en sån här i huvudet så kommer man att vilja applicera den hela tiden och ju intelligentare man är desto större är risken att man alltid kommer att lyckas hitta på en massa struntförklaringar. Jag tänker mig att många intelligenta personer använder förmågan för att ständigt bekräfta sin egen världsbild istället för att nå nya insikter, ett fenomen som jag tycker mig observera ibland. Eftersom de alltid får gå oemotsagda så antar de att de har rätt.
Intelligens är inte som andra förmågor. En person som springer snabbt springer snabbt, inget mer med det. En person som är intelligent kan ha helt åt helvete fel ändå. Personer som hänvisar till sin intelligens snarare än till att ha lösningen på en specifik fråga eller problem stör mig, de använder intelligensen som en prydnad och ett sätt att ställa sig över andra istället för att göra något vettigt med den och jag tycker att det finns en tragik i det. Om du nu är så jävla intelligent borde du inse att dina förmågor kan användas för att göra världen till en bättre plats.
Hur intelligent en människa än är så är det inte det som gör att jag tycker att hens åsikter och resonemang är värda att ta del av. En person kan vara helt sanslöst smart, duktig på att debattera och så vidare, men allt detta spelar ingen roll om hen inte kan möta världen med ödmjukhet och vilja att nå insikt snarare än att skriva andra på nosen. Det är tråkigt att prata med sådana personer. Helt enkelt personer som utgår från att bara för att de råkar vara mer intelligenta än sin motståndare så betyder det att de har rätt.
Att hela tiden bekräfta sin egen världsbild är inte något som endast ”intelligenta” gör utan mer allmänmänskligt. Det är ett sätt att hantera omvärldens komplexitet.
I övrigt håller jag med dig.
Absolut, men personer som alltid lyckas ”äga” andra i diskussioner har lättare att stanna kvar i illusionen, tänker jag.
Du borde bli politiker. 😀
Jag engagerar mig politiskt, och kommer troligen gör i högre grad senare.
Helt rätt. Intelligens har inget med klokhet eller sunda åsikter/värderingar att göra.
Skulle nog inte säga ”inget”, t.ex. rasism och IQ lär häng ihop. Dock är intelligens ingen garanti, och att man tror sig har rätt bara för att man är intelligent lär ju snarare vara destruktivt.
Jag tror det har ganska mycket med uppväxtmiljö och utbildningsnivån hos föräldrarna att göra, vilka åsikter man adopterar så småningom. Jag vet inte om jag tror rasism har så mycket med IQ att göra faktiskt, jag menar: det finns ju slipade högintelligenta retoriker som verkligen vet vad de ger sig in på, sen finns det de korkade fåren som bara hänger efter. Men så är det nog i alla politiska riktningar.
Hade kommit ngn studie på det, att det var så generellt, även om det såklart alltid finns undantag.
Du menar att det skulle finnas ett negativt samband mellan intelligens (om vi tänker oss att det är den egenskap man avser att mäta med IQ-test) och rasism? Jag har sett något om det, men jag känner inte till det närmare. Jag tycker väl spontant det låter ganska rimligt och att de till viss del skulle kunna vara ett orsakssamband (en intelligent person har kanske t.ex. lättare att hitta luckor i rasistisk argumentation), även om sambandet förstås inte kan vara perfekt. Det är väl troligt att Gottlob Frege är en av de mest intelligenta personer som verkat i västvärlden under de senaste 150 åren, och han hade ganska utpräglat rasistiska åsikter.
Var väl inte rasistiska åsikter det handlade om direkt, utan anlag för fördomar, som ju såklart hänger ihop med rasism. Läste ngt om en sådan studie, men minns ej var. Var på svenska iaf.
Så vitt jag minns kom studien till slutledningen att människor med läge IQ tenderade att övervärdera sina fördomar & nära dessa till högre grad än dom med högre IQ. All rasism handlar ju inte om lösa fördomsfulla tankar utan det kan såklart sitta ett snille & kontemplera saken & nå insikt ur sitt eget perspektiv & då hysa dessa åsikter så det är ju en av anledningarna till att det finns undantag i form av riktigt intelligenta rasister & så alla dessa fördomsbaserande IQfiskmåsar.
Du menar nog den här: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/fordomar-och-lag-iq-hanger-i-hop-enligt-ny-studie
Troligen. Tack!
Att man kan argumentera jävligt bra för något betyder inte att man har rätt. Brukar jag tänka. Kommer från ett hem med väldigt destruktiva diskussioner och det gör att jag kan få lite knottror av den här bliden av härliga, vilda diskussioner när alla skriker på varandra (a la glad storfamilj). Det finns inget härligt med att inte lyssna på varandra eller försöka köra över andras åsikter snarare än förstå dem.
Hehe, som i en pratig intellektuell Woody Allen-scen? (kolla 0.50: http://www.youtube.com/watch?v=neUhVmntidA= )Tror inte den existerar, men hoppas det för framtiden. Ska fan ha det så i min familj!
Jepp. Påminner väldigt mycket om ett ex. Det tog mig över ett år att begripa att hän faktiskt inte brydde ig om att höra vad jag tyckte och tänkte utan ville tat jag skulle lyssna på det senaste kloka hän tänkt ut. Och bocka även för självanalys och bevis på häns intelligens, särskilt om nån diagnos eller nån bok sagt det. Men det som lite skiljer sig från det du beskriver är också exets starka tilltro till sin egna överlägsna intuition. Så vad jag än sa och hänvisade till data eller vetenskap kunde motargumenteras eftersom hän intuitivt visste att det jag påstod var fel för ”ingen kan ju tänka så, intuitionen säger ju genast att det inte kan stämma” osv.
Men jo det är nog lätt att bli imponerad först. Wow vilken människa. Så påläst, så intelligent, så bra på att diskutera. Förutom att det alltid ska handla om det hän just för tillfället vill prata om, alltså sig själv.
Jag är ganska dålig på att argumentera och det förvärras av att jag lätt antar det som en tävling och då kämpar jag emot att förlora. Jag har bl.a. ”förlorat” på detta sätt mot min pappas argument FÖR att jag skulle ta körkort och mot en kompis argument MOT att ta körkort.
Sådana människor suger verkligen. Så tröttsamt beteende och ett sånt nedtryckande. Hatar det. Speciellt då det, som du skriver, ofta bemöts med respekt och beundran.
Intressant inlägg. Kombinationen intelligens och flitigt användande av härskartekniker i diskussioner är enligt mig rätt så vidrig. Väldigt jobbigt att bemöta att jag sällan orkar ödsla tid på dessa personer.
Jag tycker att det är ganska obehagligt med människor som säger sig vara mer intelligenta än andra. Just eftersom jag ser intelligens som något brett. Logiskt tänkande och IQ ser jag som en del för sig. Jag tror snarare det handlar om snabbhet. Vissa är kvickare, ser snabbare logiska sammanhang osv. Men samtidigt tror jag att det man blir ”intelligent” inom är det man tränar på mycket. Exempelvis social intelligens, emotionell intelligens, intelligens vad gäller politik, mat, bilar, hästar, vad som helst.
Det låter ju liksom på många människor som att intelligens är en fast förmåga som man föds med eller inte, men det tror jag inte på. Jag tror att man kan vara snabbare än andra, men intelligens är ju något som utvecklas och förändras under ens livstid. Ingen människa sitter ju och stirrar in i en vägg hela sin livstid, mer eller mindre, och därmed utvecklas man hela tiden, inom olika saker. Det är ju bara så att i samhället så premieras vissa kunskaper och intelligenser, och det hjälper man till att upprätthålla när man säger att man är intelligent för att man ”fått bra betyg”, ”är bra på att diskutera”, ”skriver bra texter” osv. Inte många säger ju att ”jag är intelligent för jag är bra på att laga bilar/hantera hästar/snickra” – trots att det även där handlar om att se logiska sammanhang, koppla ihop, koppla till tidigare erfarenheter, se mönster osv.
Även om intelligens är ett brett begrepp går det ju ofta att spotta vilka som är mer intelligenta än andra? Någon som har hög IQ, hög EQ, är grym på piano (eller att meka med bilar), att nå insikter, debattera politik (alltså inte bara ’vinna’ utan intressera sig för diskussionen) & diskutera filosofi tolkar jag utan tvekan som mer intelligent än någon som är raka motsatsen.
Vad gäller utveckling genom livet är det mycket sant att vi utvecklas & kan öka IQ, EQ med fler intelligentsområden men samtidigt har människor olika genetik & det finns en specifik gen som människor som är särdeles intelligenta tenderar att ha & resterande saknar, så DNA spelar även sin stora roll.
Jo, men jag tänker att de flesta människor är väldigt bra på någonting. Oavsett om det är att dölja för resterande omvärld att föräldrarna har missbruksproblem eller medla i konflikter. Intelligens tenderar att bli himla snävt, och fokuserat på debattförmåga, läs- och skrivförmåga, matematisk begåvning, betyg osv. Menar du att ju fler förmågor man behärskar ju intelligentare är man?
Jo, genetik spelar in, men samtidigt är ju särdeles intelligenta en väldigt liten del av befolkningen och att säga att det spelar sin stora roll är väl lite att ta i vad gäller majoriteten.
Intelligens är så himla komplext och det är så många delar som faller in, exempelvis vilka som har tolkningsföreträde när det gäller att definiera den. Därför tycker jag att det är rätt snävt att säga att man är intelligentare än någon annan eller än en grupp, just eftersom intelligens egentligen kan innefatta så många olika saker. Det är enligt mig skillnad på att säga ”jag har högre IQ än dig/springer snabbare än dig/är bättre på att spela piano/mecka med bilar” än att säga ”jag är intelligentare än dig” just eftersom det senare är så odefinierat vad man syftar på.
Tror att de flesta människor har anlag för något, men många får nog aldrig utveckla förmågan.
Håller absolut med om att det är ett snävt begrepp, men anser ändå att det går att bedöma & ’ranka’ även om nog dom allra flesta gör det på lösa grunder baserat på sin egen intelligens & vad en värderar. Då jag rankar (för det gör jag) handlar det om en uppfattning av människan i allmänhet. Dennes förmågor, hur denne är.. men jag sitter inte & kryssar i saker som ’kreativitet: 7p’, ’matematisk förmåga: 6p’ utan ja.. kan bara beskriva det luddigt: en upplevelse av hur någon är. Ofta tycks det som om man har liknande uppfattning. Jag kan umgås med någon & anse att denne är mer intelligent än jag & denne håller med, & jag kan umgås med någon annan som jag anser mig vara mer intelligent än & denne håller med. Då talar jag om intelligensen generaliserad, det finns ju starka & svaga sidor.
Jag tror att vi tänker olika då vi tänker särdeles intelligenta, jag syftar inte till genier utan till dom som utmärker sig IQmässigt & det är inte supersällsynt att nå mot 130 & över.
nu var det iofs rätt dumt av mig att skriva som jag skrev på slutet då jag tror att den definierade genigränsen går vid 130 hehe, men min poäng var att det inte är ovanligt med intelligens en bra bit över 100.
Den grænse jeg har set er sat til IQ>140 ved standard deviation 16. Så helt dumt skrevet var det ikke. Derimod er hele IQ-systemet jo relativt, så det er ikke helt svært at finde ud af, hvor mange procent af befolkningen har en IQ over et vist niveau, fordi det sådan set er dét, der er definitionen. F.eks. har 5% en IQ på 125 (SD 15) eller derover – eller omvendt en IQ på 125 er defineret ved, at man klare sig bedre i IQ tests end 95% af befolkningen. (som jeg har forstået det). Og nej, 1 ud af 20 er jo ikke supersjældent.
Ah, tack för infon! Då spelade mitt minne mig ett spratt 🙂
IQtest är ju absolut inte något ultimat sätt att mäta någons intelligens men jag tycker att det kan ge en god hint & är ett av många bra verktyg & så simpelt just eftersom det handlar om siffror, procent, sådant som är mätbart.
Håller med om att det finns olika intelligenta personer, däremot så kan personer med väldigt skiftande intelligens ändå bidra med extremt intressanta perspektiv även till mkt intelligenta personer.
Absolut, det är inte speciellt intelligent att förkasta!
Du har ret. Alligevel ville jeg nu gerne vide, hvad min IQ er (men tør ikke tage testen + gider ikke betale for den). Tænker at det i det mindste må være en motiverende faktor, når man sidder med en svær universitetsopgave at vide, at man HAR forudsætningerne til at løse den… Nå ja, og så fordi der ikke er andet i mit liv, der får mig til at føle mig særligt speciel, så det kunne være rart i det mindste at have dét 😉
Jag förstår inte varför alla i samtliga spörsmål gällande intelligens är kvickare än blixten på att förklara att det minsann finns tusen och åter tusen tappningar av den. Man kanske, istället för att relativisera ad nauseum, ska inse att man kanske inte är den smartaste som gått i ett par skor? Lite som ”skönheten på insidan” uttalad på guttural dialekt av den fule.
I övrigt är det intelligent att se hål i sina egna resonemang (paradox?). Så kallade non sequitirs upptäcker man om man är intelligent, även i sina egna ideér eftersom man då har förmågan att skilja på idé och avsändare.
Lite som den klassiska lotteriparadoxen där vi snabbt inser att vi är medvetna och icke-medvetna om vår egen dumhet. Eftersom;
Vi har ett bestämt antal (eftersom hjärnan är ändlig) föreställningar som vi ser som sanna, från Fo….Fn
Vi vet att vi ibland gör misstag, allt vi tror är inte sant,
Alltså vet vi att ett antal av våra föreställningar är falska,
Fast vi tror på varje föreställning individuellt.
Att se avsaknad av bevis för motsatsen som bevis för sin tes (och världsbild) är ett klassiskt utförande av omvänd bevisbörda. Är man epistemologiskt bevandrad (och således intelligent) känner man till det sanslöst korkade i att göra så.
Tar tillfället i akt att meddela att jag fortfarande är fikasugen.
Ser också det som ett tecken på intelligens, förmåga att kritisera sig själv. Kände ej till lotteriparadoxen, men intressant tankeexperiment.
Är också fikasugen. Kommer hem till stockholm om ca två månader.