När folk säger/skriver saker i stil med ”strong is the new skinny” så blir jag alltid så trött. ”Strong” i deras värld betyder nästan alltid att en har synliga muskler. Vad krävs för att ha synliga muskler? Egentligen inte särskilt stora sådana, däremot väldigt lite underhusfett. Så trött på bilder på otroligt smala tjejer som spänner sina obefintliga muskler på sina smala smala överarmar.
Dessutom: även om det nu verkligen var styrka som efterfrågades så känns hela den här träningstrenden så jävla osund. Det är liksom precis samma grej som pro ana-bloggarna. Konton på Instagram med bild efter bild på perfekta kroppar, snygga träningsskor och lättkvarg med bär. Och det är okej, för det är ”hälsosamt”. Det handlar om träning.
Okej att en hetsar kring sin kropp, men att försöka få det att framstå som hälsosamt för att det är träning som är inramningen kring det hela är bara konstigt. Du är lika jävla ätstörd som en anorektiker, du har bara ett annat ideal.
Ja. Så är det.
Jag har, trots att jag styrketränar rätt ordentligt, helt missat den grejen förrens ganska nyligen. Och jag känner också rät mycket att det verkar mer om att ”smal med muskler är det nya smal utan muskler”. För mig som i styrketräningen ser ett sätt att förhålla sig till kroppen efter vad den klarar och inte hur den ser ut, att de kilon jag räknar är de på stången och inte de på mig, blir det så trist att ”stark” räknas i utseende.
Ja, verkligen. Bara den som har ”synliga muskler” räknas som stark 🙁
lite intressant:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ortorexi
Tack för en bra blogg! 🙂
Lite som på 40-talet.
Hur tänker du nu?
du förminskar verkligen anorexi när du säger så… det är en sjukdom. att träna och vara hälsosam är inte osunt. det kan vara lite osunt att vara väldigt fixerad vid det men din kropp håller mår bra och du håller fan int epå att dö som en anorektiker. gud, borde inte skrivit detta egentligen för det är så uppenbart. hela inlägget skriker ju bara okunskap och bitterhet.
Du har uppenbarligen aldrig hört talas om ortorexi.
Och med tanke på din hätska ton så kan man ju undra vem det är som är bitter.
okej, i så fall är författaren till den här bloggen jävligt bitter.
nej men kom igen, man behöver inte vara bitter för att man har en hätsk ton. man kan faktiskt bli irriterad och arg för att ngn formulerar ngt dumt som ligger en nära. jag har haft anorexi och träffat många anorektiker (och en ortorektiker) när jag låg på sjukhus. det här inlägget förminskar ngt väldigt allvarligt vilket suger.
läs på lite om anorexi och ortorexi (och andra ätstörningar också för den delen) och du kmr att inse att människor som försöker leva sunt knappast är psykiskt sjuka – för det är det ätstörningar är – psykiska sjukdomar som är jävligt allvarliga. du är inte ätstörd för att du lägger upp en bild med hälsosam mat på instagram eller för att du tränar 4 ggr i veckan… börjar folk tänka så kommer de att få en bild av ätstörningar som ngt som inte är så himla allvarligt, vilket jag tycker är väldigt synd.
Fast jag skriver inte om människor som försöker ”leva sunt” utan om folk som har en ätstörd relation till det.
Det finns andra ätstörningar än anorexi, som också är sjukdomar.
Varför tycker du att det är okej att ha såndan hård ton mot dessa människor om det rör sig om ätströrningar? Dessutom så är folk som tränar för mycket ett ickeproblem i förhållande till den ökande övervikten i samhället.
Har du källa på det påståendet? Vidare så tycker jag nog att även problem som är mindre än andra problem förtjänar att uppmärksammas.
åh gud, du har verkligen ingen aning om vad du pratar om. Har du prövat att träna? Har du prövat att äta lite när du tränar? Uppenbarligen inte för dessa lättkvargar och bär kan vara ett mellanmål. ETT av minst FYRA under en dag. En person som tränar kan äta upp till dubbelt så mycket som en person som inte tränar under en dag. Oftast i dessa fall så äter nyttigt FÖR ATT MAN MÅR BRA AV DET. Sluta vara så sjukt avundsjuk för att du inte får uppleva den härliga känslan när du åstadkommit något med dig själv, när du kommer närmare ditt mål om att må bra.Om du har haft en ända biologi lektion så borde du förstå hur stor skillnad träning och att vara hälsosam innebär. Håller med föregående kommenterare, okunskap och bitterhet.
Jag har prövat att träna o h äta lite när jag tränar. Jag tränar faktiskt nu också. Det jag kritiserar är inte träning utan en speciell sorts träningshets, vilket du hade vetat om du läst inlägget ordentligt.
Fast om du hade tagit en enda svenskalektion så borde du förstå skillnaden på ”ända” och ”enda”, samt vad särskrivning är och att det är något man undviker… :))’
(Sorry. Inte för att vara elak men.)
Min f.d. danslärare var en tjej som var så extremt häftig i sin styrka att det inte var klokt. Hon hade muskler överallt och hade sån jäkla energi och glädje när hon dansade. Jag har aldrig sett en kvinna som hanterade sin kropp på ett sådant sätt – hon hade muskler överallt, tydliga och synliga bullmuskler, men hon verkade använda kroppen som ett verktyg i sin dans och sin träning, snarare än att hon dansade för att förändra sin kropp. Det syntes. Hon hade fortfarande fett och skulle säkert klassas som överviktig på BMI-skalan, men det gjorde mig peppad att använda min kropp på samma sätt hon hon gjorde.
Appropå hur jag vill att ”Strong is the new skinny” skall vara.
Min tolkning av ”strong is the new skinny” är att sträva efter en hälsosam livsstil med träning och sund kost som en större del av vardagen och som en ”peppning” till folk att man borde röra på sig mer än vad många idag gör, sedan om musklerna syns eller inte är en annan sak men genom träning så blir man starkare både fysiskt och mentalt.
Skumt att det alltid illustreras med perfekt vältränade kroppar då.
Håller ej med dig här och söker ett annat perspektiv. För att citera en väns kommentar om saken: ”Sen tycker jag att det här blir exakt samma problem som när det kommer till smala vs tjocka, och vem som är mest kvinna, äkta kvinna. Det är ett jävla dömande av tjejer som faktiskt har jobbat hårt i gymmet och äter superbra mat. De har liksom ingen talan, för de går ju patriarkatets ärenden, och hetsar andra in i överträning och ätstörning. Det ses inte som en bedrift att nå sina mål, utan som något löjligt, osunt och extremt. Man ska vara den ”man är”, men bara så länge man inte är modellsnygg, smal, vältränad o.s.v, för då är man som du skriver, ett offer, och ska gömmas eller visas upp som exempel.”